<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551</id><updated>2011-07-30T18:02:18.875+01:00</updated><category term='Bernardo Fernandes Monteiro'/><category term='traduçon'/><category term='Lhéngua'/><category term='bida i obra'/><category term='Antero de Quental'/><category term='ansino'/><category term='remanse'/><category term='Manuol Sardina'/><category term='Manuel António Branco de Castro'/><category term='cuonta'/><category term='oureginal'/><category term='poesie'/><category term='Manuela Barros Ferreira'/><category term='Faustino Antão'/><category term='Trindade Coelho'/><category term='Manuel Ferreira Deusdado'/><category term='poema'/><category term='seclo XIX'/><category term='Eça de Queirós'/><category term='cuonta para ninos'/><category term='seclo XXI'/><category term='José Leite de Vasconcellos'/><category term='anterbista'/><category term='Bina Cangueiro'/><category term='Amadeu Ferreira'/><category term='Carlos Ferreira'/><category term='Miguel Torga'/><category term='Cumbençon Ourtográfica 1999'/><category term='Ana Maria Fernandes'/><category term='Fracisco Niebro'/><category term='Camões'/><category term='Francisco Meirinhos'/><category term='Cristina Martins'/><title type='text'>quien cunta ua cuonta ...</title><subtitle type='html'>Blogue lhiterário i de studos lhiterários an lhéngua mirandesa.
Para ambio de cuontas ou de studos lhiterários: 
cuontas@gmail.com</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>73</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-7521790839134380737</id><published>2009-05-16T19:25:00.002+01:00</published><updated>2009-05-16T19:28:30.902+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='José Leite de Vasconcellos'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Manuol Sardina'/><title type='text'>Manuol Sardina - carta de 31-03-1885</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-family:georgia;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-family:georgia;" &gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-family:georgia;" &gt;[Carta para José Leite de Vasconcelos, einédita até agora. Mantubo-se la scrita tal i qual cumo stá ne l manuscrito de Sardina]&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Miu stimable amigo:&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Scuôlho de perferencia ua ortografía aportuêsada, declarando eiquí, que la letra v sona siêmpre cumo êl b, tal y qual cumo na lhengua castilhana.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Êl mirandés, amigo, tem los adverbios tanto, quanto y tam, yê verdade; reparae biêm num tem êlquam, donde se vei, que este antressante «dialecto» nim deve senó desprezio a los que amque lo sabem cumo you, se guardam biêm de lo falar, falando-lo solo êl pobo einorante, alhá |eilhes uns cum outros, pus quando tenem que falar a outra gente que num ie mirandesa y que fala grave, isto iê, êl portués, antonces fala tamiêm am portuès. D’onde se véi, que êl Dialecto mirandés yê ua lhengua cumo que de contrabando; lhengua que naide quiêre falar delantre de los outros que nun la sabem falar, cumo se êl falar am mirandes fuôra ua accion mala. porquei todo esto? Porque los por- tuèses, que num falam este dialecto, quando lo ouvem falar, faiem siêmpre la zomba a los pobres mirandeses, gente buôna y de vergonha, cumo hai pouca. Ajuntae a esto, que los nuôssos literatos anté vós y más dous ou trés professores del curso Superior de Letras, nim al menos chegórun a saber, que tal Dialecto eisistiê. correlativo homes de la sabedoria naturales d’estes sitios,&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;De todo esto ha resultado «fatalmente» stacionamento, que vós, êl melhor amigo de los mirandeses, tanto lhastimaes.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Mirae: asinalei ‘l’adverbio fatalmente, para que véiades, que inda náide le dou fuôro de cidade na lhengua mirandesa y notai tamiêm que num tem ‘l adjectivo gentil, cumum a todas ou a quaije todas las lhenguas neo lhatinas, nim êl verbo partir synonimo de marchar ou salir d’um punto para outro nim outras muitas palavras deviê tener!.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Tam despreziado cumo esta esta anfeliç lhengua, solo las tradicionales capas d’honras, gorras y calçones de los mirandeses. Honra | puis a los spanholes, que siêmpre ham tenido la maior venera- cion por los varios «questumes» de suôs porvincias y comarcas!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Êl pensar nesto, bun amigo, fai-me mal, muito mal; por esso vos digo adius, anté... nim you sei quando.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;San Martino d’Angueira, 31 de marcio de 1885. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Manuôl Sardina.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-7521790839134380737?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/7521790839134380737'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/7521790839134380737'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2009/05/manuol-sardina-carta-de-31-03-1885.html' title='Manuol Sardina - carta de 31-03-1885'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-4865826013852544804</id><published>2009-05-16T19:19:00.002+01:00</published><updated>2009-05-16T19:30:36.871+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Manuela Barros Ferreira'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Amadeu Ferreira'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Cumbençon Ourtográfica 1999'/><title type='text'>Anterbista cun Manuela Barros Ferreira - 2ª parte</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;A LA CUMBERSA CUN &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:130%;" &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;MANUELA BARROS FERREIRA (2ª parte), cuntinando l que saliu na redadeira Fuolha Mirandesa. Nesta 2ª parte, Manuela Barros Ferreira dá un cuntapie público para a ampeçar a çcutir la Cumbençon Ourtográfica de la Lhéngua Mirandesa, seia quanto a las regras seguidas, seia quanto a nuobos assuntos que dében de ser tratados. Al mesmo tiempo apersenta algues perpuostas que se puoden cunsidrar ousadas, i que algues pessonas ténen benido a defender hai muito tiempo.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:130%;" &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Respundendo a esta abertura que eiqui ye dada por Manuela Barros Ferreira, criemos un nuobo blogue http://cumbencon2009.blogspot.com/ adonde todos poderan partecipar na çcuçon de la Cumbençon Ourtográfica de la Lhéngua Mirandesa.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:130%;" &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;A.F.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:130%;" &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;FM (FUOLHA MIRANDESA) – Quales fúrun las mais grandes deficuldades que sentistes?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MBF (Manuela Barros Ferreira)&lt;/span&gt; –  Uma convenção não é só um problema linguístico. As dificuldades maiores consistiram em chegar a consensos para unificar a aceitação de determinadas soluções. Por exemplo, a aceitação da existência no mirandês dos ditongos «ie» e «uo», que derivam de «e» e de «o» breves latinos. Este é um fenómeno que liga o mirandês a Espanha, incluindo o leonês e não existe em galego nem em português. Portanto, são definitórios da especificidade asturo-leonesa do mirandês. Mas o ditongo «uo» estava praticamente desaparecido, e o ditongo «ie» era reduzido nuns sítios a «e» e noutros a «i». Foi, por isso, difícil pôr as pessoas a aceitarem a escrita «ie» e «uo», na Proposta de Convenção.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Conseguimos demonstrar a  existência de «ie» através de espetrogramas feitos a partir de gravações dos próprios intervenientes mirandeses. Nesses espetrogramas aparecem claramente distinguidos como diferentes o «i» e o «e» do ditongo «ie». Por conseguinte, toda a gente esteve de acordo em escrever tierra e não tirra ou terra.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;O ditongo «uo» foi excluído porque nenhum dos presentes o dizia em situação normal. Mas foi reintroduzido na Convenção Ortográfica, em 1999, por uma questão de coerência fonética e porque em situação enfática é audível. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Também houve muita discussão quanto a escrever «lh» ou «ll» e «ñ» ou «nh». &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Tudo foi discutido até à exaustão e as resoluções foram adoptadas por consenso. É um produto da Linguística e também da política de consensos. Portanto, é mesmo uma convenção social, um “pacto”. Como nem todas as soluções têm uma defesa estritamente linguística, mas sim “diplomática”, digamos, tornou-se alvo de algumas críticas. Mas valeu a pena, porque hoje as pessoas têm de facto um guia para a escrita. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:130%;" &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;FM – La çcuçon alredror de la Proposta de Convenção Ortográfica trouxo nobidades?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MBF &lt;/span&gt;– Tinhamos proposto palavras com “gh”, como, por exemplo “manighero” em vez de “manijero”, mas isso causou estranheza e foi retirado, já que eram empréstimos espanhóis, como se pode ver na página 22 da Proposta. A sugestão de retirada foi de um linguista espanhol. Essa solução já não aparece na Convenção de 1999.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:130%;" &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;FM – Cumo ye que ls sturianos bírun todo este porcesso?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MBF&lt;/span&gt; – Perguntámos a opinião aos asturianos. Recebemos uma resposta em que nos recomendavam que escrevêssemos à portuguesa os fenómenos comuns com o português e à asturiana os fenómenos comuns com o asturiano. Acontece que a maior dificuldade estava nos fenómenos que são foneticamente iguais nas duas línguas, mas que se escrevem diferentemente em português e espanhol. Por exemplo, os asturianos seguem a tradição espanhola, quando escrevem “ñ” e “ll.” Na Convenção seguimos a tradição portuguesa de escrever “nh” e “lh”. Fizemo-lo por razões de simplicidade de ensino, porque a tradição de assim escrever em Portugal data de D. Afonso III, porque sempre os mirandeses escreveram com «lh» e «nh» e porque essa foi a opinião dos participantes. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Hoje eu certamente defenderia a grafia espanhola porque o som «lh»  no início de palavras, não existe em português (a não ser na palavra lhano, que é um empréstimo castelhano) e porque a existência do lh- inicial é uma característica asturo-leonesa definidora do mirandês. Portanto, escrever «ll» e «ñ» seria uma maneira de aproximar de modo razoável, aceitável, o mirandês da sua ancestralidade asturo–leonesa.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:130%;" &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;FM – Anton, an resume, porquei l mirandés ye ua lhéngua çtinta?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MBF&lt;/span&gt; – Do Português, sem dúvida. Do castelhano, também. Do Asturo-leonês... também difere, porque nas suas especificidades  há algumas que o ligam ao português transmontano e ao português clássico, como sejam as quatro sibilantes «s», «ç», «ss», «z» [casa / caça, cozer / coser, amasso / maço, çapato / sapo]; tem também o «j» [jantar]; além disso tem vogais e ditongos nasais que também existem em português: «on» (pronunciado oum ou õu); tem o infinitivo pessoal, como o português e o galego [ex: para acunhares ls uolhos tenes de tener suonho], e este é um dos traços morfossintácticos que mais individualizam o português e o galego face às outras línguas românicas.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:130%;" &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;FM – Fui aporbada ua Adenda i screbida ua perpuosta de 2ª Adenda. Considrais que la Cumbençon ye un testo cerrado ou debe de ser aperfundada?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MBF&lt;/span&gt; – A Adenda sobre o sendinês foi extremamente importante porque se não se tivesse feito, hoje teríamos, por um lado, uma literatura mirandesa muito reduzida, cumpridora das normas da Convenção ortográfica e, por outro lado, uma abundante literatura sendinesa, escrita de uma forma completamente diferente. Graças  a essa adenda, temos uma verdadeira Literatura Mirandesa, relativamente unitária.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Quando a Proposta de Convenção foi feita, os problemas do sendinês eram tão complexos e tínhamos tão pouco tempo que não foi possível considerá-los. Com efeito, como já mencionei, esta começou a ser feita no fim de 1994 e o Dr. Júlio Meirinhos só aceitou apoiá-la com a condição de estar publicada em Julho de 1995, no dia da cidade, de modo que tivemos pouco mais de quatro meses para a fazer. Realizámos três reuniões para a discutir, de 2 dias cada uma. Os materiais eram previamente preparados por mim e enviados aos linguistas e ao Domingos, que os fazia chegar aos mirandeses intervenientes. Nas reuniões, todos os pontos eram discutidos, inclusive os exemplos. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Tivemos depois quatro anos de intervalo até à publicação da Convenção propriamente dita. Houve acrescentos importantes, tais como a introdução do ditongo “uo” e a conjugação de diversos verbos, regulares e irregulares e houve a eliminação do acento circunflexo dos ditongos “ie” e “uo”. Mas não se foi muito mais longe, porque eu fiquei doente durante bastante tempo e entretanto faleceu o Padre Mourinho. Era o Padre Mourinho que representava o sendinês, por ser natural de Sendim. Entretanto, as condições politicas locais tinham mudado, passando a haver outras prioridades. O Dr. Júlio Meirinhos tornou-se deputado na Assembleia da República e ali desencadeou o processo de reconhecimento da língua. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Mas respondendo finalmente à pergunta: considero que a Convenção não é um texto fechado e que deve ser aprofundada.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:130%;" &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;FM – Que camino bos parece que debe de ser seguido?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MBF&lt;/span&gt; – Nesta altura em que a prática da escrita já é usual, os novos textos vieram levantar novas questões. Continua a não existir uma escrita completamente unificada, pois há variantes pessoais, involuntárias ou voluntárias. Há aspectos que precisam de ser melhor explicados e outros que necessitam de ser aprofundados. E há novas regras a introduzir relativamente a assuntos que nunca foram abordados.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Era muito importante retomar o assunto com outra equipa, sem deixar, no entanto, de manter ligação com a equipa precedente.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:130%;" &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;FM – Stais çcpuosta a ancabeçar l trabalho de aperfundamento de la Cumbençon? &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MBF&lt;/span&gt; – A encabeçar não, mas estou disposta a colaborar na elaboração. Talvez fosse bom ter nessa função uma pessoa de fora da terra de Miranda, por exemplo a Professora Cristina Martins, para assegurar o apoio académico, por um lado, e por outro para evitar rivalidades e para haver a garantia, perante o público, de que as opções a tomar serão dirigidas com completa isenção. Acho que a fórmula encontrada nas primeiras convenções foi boa: além de um universitário de fora, seria bom que a coordenação fosse partilhada com um mirandês que resida no local, sabedor, com prática de escrita, se possível professor, jovem e dinâmico, que assegurasse a coordenação dos mirandeses e sendineses intervenientes.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Acharia importante a presença, no grupo, de um leonês interessado em questões ortográficas.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-size:130%;" &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;FM – Quei bos parece que ye eissencial fazer quanto a la lhéngua mirandesa pa l feturo?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MBF &lt;/span&gt;– Pertence aos mirandeses a luta pela sua língua. São eles que devem elaborar manuais para os diversos graus de ensino; criar um dia da língua, anual; realizar cursos de verão, promovidos pela Câmara ou alguma outra instituição, nem que seja um curso de pequena duração, mas que leve gente a Miranda e tenha a participação dos locais; criar um jornal de Miranda em mirandês. E há que criar uma instituição que represente a língua mirandesa no circuito internacional. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;O esforço mais constante devia ser feito a nível municipal: além de concursos literários, de um Boletim Municipal e site do concelho bilingues, há coisas pequenas que se podem fazer e que dão visibilidade à língua - como por exemplo, promover ementas dos restaurantes em mirandês. Outra coisa que não sei se já foi feita mas que acho importante: os objectos expostos no Museu de Miranda, e que são testemunhos da história rural da região, deviam ter etiquetas com o nome e a explicação de uso em mirandês. Mas o que é verdadeiramente indispensável é que as pessoas continuem a falar entre si em mirandês e a escrever na internet. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;A nível governamental deviam ser tomadas medidas relativas à investigação da língua – por exemplo, a elaboração de uma Gramática e de uma Fonologia do Mirandês, com metodologia científica e terminologia actualizada  – e devia regularizar-se a situação do ensino, integrando o mirandês no horário normal. E no campo internacional devia ser feita a ratificação da Carta Europeia das Línguas Minoritárias. Sem essa ratificação, o mirandês não tem o reconhecimento internacional a que tem direito: ele continua ausente do mapa das línguas minoritárias da Europa.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:130%;" &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Anterbista de Amadeu Ferreira&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-4865826013852544804?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/4865826013852544804'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/4865826013852544804'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2009/05/la-cumbersa-cun-manuela-barros-ferreira_16.html' title='Anterbista cun Manuela Barros Ferreira - 2ª parte'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-2559207999089148949</id><published>2009-05-11T23:27:00.014+01:00</published><updated>2009-05-16T19:29:08.984+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Manuela Barros Ferreira'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Amadeu Ferreira'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Cumbençon Ourtográfica 1999'/><title type='text'>Anterbista cun Manuela Barros Ferreira - 1ª Parte</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;[Eiqui se publica la anterbista cun Manuela Barros Ferreira salida ne l Jornal Nordeste]&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A LA CUMBERSA CUN&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANUELA BARROS FERREIRA&lt;/strong&gt;, que cordenou cientificamente la feitura de la Cumbençon Ourtográfica de la Lhéngua Mirandesa. L sou curriculo puode ser lido an http://mirandes.no.sapo.pt/mbfcv.html de modo que nun bamos eiqui a repeti-lo. L cuntributo de Manuela Barros pa l mirandés moderno puode resumir-se assi: a eilha se debe la base i la lhuita científica que premitírun: lhebantar la Cumbençon Ourtográfica de la Lhéngua Mirandesa; la criaçon de cundiçones para que l mirandés fura recoincido cumo lhéngua seia pul Assemblé de la República seia pula quemunidade científica nacional i anternacional. You questumo dezir que Manuela fui la pessona que mais fizo pul mirandés apuis de José Leite de Vasconcellos, sien que cun esso you querga apoucar ou squecer l grande cuntributo de muitas outras pessonas, que eiqui tenemos çtacado ou de que inda eiremos a tratar.&lt;br /&gt;Hoije reformada de l CLUL – Centro de Lhenguística de la Ounibersidade de Lisboua, Manuel Barros bibe hoije an Mértola. Fui eiqui, an sue casa, ua berdadeira baranda subre l Goudiana, que me recebiu a mi i a la mie tie un deimingo de fin de Márcio cheno de sol, nua houspitalidade amiga i caliente, eilha i l sou tiu, l grande storiador i arqueólogo, subretodo de la era de ls árabes, Claúdio Torres, fundador i persidente de l Campo Arqueológico de Mértola.&lt;br /&gt;Ye ua proua mui grande i ua honra pa ls mirandeses tener cun nós a Manuela Barros Ferreira. Salida dun tiempo malo de malinas an que tubo que fazer ouparaçones delicadas, ende stá eilha outra beç, chena de fuorça i de porjetos. Desta beç a abrir ua nuoba puorta, eissencial para ua nuoba stada ne l zambolbimiento de la lhéngua mirandesa: la necidade de rebison de la Cumbençon Ourtográfica de la Lhéngua Mirandesa. Eilha mesma le dá l cuntapie de salida nesta anterbista, fazendo la stória de la atual Cumbençon i apuntando caminos pa l sou melhoramiento.&lt;br /&gt;Anque scriba an mirandés, Manuela Barros quijo dar la anterbista an pertués i ye nessa outra nuossa lhéngua que eiqui queda, repartida por dous númaros, dada la sue grandura.&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Amadeu Ferreira&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;FM (FUOLHA MIRANDESA) - Cumo i quando ampeçou l buosso anteresse pul mirandés?&lt;br /&gt;MBF (Manuela Barros Ferreira)&lt;/strong&gt; - O meu interesse pelo mirandês começou no fim dos anos 70 do século XX. Nessa altura fui a Miranda fazer um inquérito linguístico com a minha colega Gabriela Vitorino e encontramos uma pessoa extraordinária, Claudina da Natividade Preto, e a sua vizinha, a tie Bárbela, que nos ensinaram muitas palavras e meteram na nossa cabeça dura alguns aspectos da pronúncia mirandesa. Fazíamos esses inquéritos para o Atlas Linguístico de Portugal e Galiza. No princípio, as pessoas pensavam que queríamos fazer pouco delas, mas quando viam que queríamos mesmo saber como chamavam a cada coisa, geralmente aceitavam bem a nossa presença. Foi o que aconteceu em Constantim: elas adoptaram-nos e trataram-nos como se fôssemos amigas, como se fôssemos da família. A partir daí, para mim todas as pessoas de Miranda começaram a ser minhas parentes...&lt;br /&gt;Mas o meu primeiro contacto com Miranda deu-se tinha eu 11 ou 12 anos, quando o meu irmão era engenheiro electrotécnico na Barragem de Picote. Os meus pais e eu ficámos numa pensão de Miranda do Douro na praça principal. Salvo erro, foi o dono da pensão que nos mostrou uma peça extraordinária, de madeira, com cerca de 50 centímetros, feita por um pastor, representando o caminho do céu, em espiral, e onde se viam Adão e Eva, a imagem de almas, diabos, anjos, etc.. Essa peça ficou gravada na minha memória como um símbolo de tudo aquilo que um povo não pode perder. Nunca mais a vi nem sei onde pára, mas, para meu grande espanto, há tempos encontrei a sua descrição no livro de viagens “Não criei musgo”, de um inglês, John Gibbons, escrito em 1939 e que foi editado pela Câmara de Carrazeda de Ansiães, onde ele viveu algum tempo. No fim dessa descrição o autor cita o juramento do dono da peça, de que aquela obra jamais sairia de Miranda.&lt;br /&gt;A ida a Constantim foi no fim dos anos setenta, como já disse. Ao chegar a Lisboa contei a várias pessoas o meu entusiasmo por o mirandês ainda estar vivo e pujante. Entre elas estavam a Doutora Maria Helena Mira Mateus e o Professor Lindley Cintra (que era o director do Centro de Estudos Filológicos e que me integrara, em 1973, na equipa do Altlas Linguístico). Alguns anos depois, em 1985, a Professora Maria Helena Mira Mateus recebeu da Catalunha um pedido de informação sobre línguas minoritárias históricas existentes em Portugal e encaminhou-o para mim - o que me levou a aproximar-me mais do mirandês a fim de poder responder a todas as perguntas. As questões incidiam sobre o número de falantes, condições de transmissão e de ensino, grau de reconhecimento oficial, situações em que se utilizava, obras nessa língua, estudos publicados, etc. A resposta foi feita com a ajuda do dr. Domingos Raposo. Essa foi a primeira vez em que abordei toda a bibliografia então existente sobre o mirandês e isso permitiu-me tomar consciência da importância de algumas questões para a sua própria definição como língua institucional.&lt;br /&gt;Depois, em 1990, houve na Fundação Calouste Gulbenkian um seminário internacional sobre línguas minoritárias, em que estava também o Padre António Mourinho e a Professora Clarinda de Azevedo Maia. Aí, eu e o Padre Mourinho apresentámos cada um uma comunicação defendendo que o mirandês devia ser considerado como língua minoritária histórica. Nessa ocasião ele viu que havia uma pessoa ligada à Universidade de Lisboa que estava disposta a defender o mirandês. Por isso, esse seminário teve importância para o futuro contacto que se estabeleceu entre mim e o Padre Mourinho – que aliás eu já conhecia, de anteriores encontros em Miranda.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;FM – Quales fúrun ls buossos sentimentos quando ampecestes a cuntatar cul mirandés?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;MBF&lt;/strong&gt; – Foram de encantamento.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;FM – Que factos e / ou ideias a levaram a dar um salto em frente?&lt;br /&gt;MBF&lt;/strong&gt; - Houve as Primeiras Jornadas de Língua e Cultura Mirandesas promovidas pelo Domingos Raposo em 1987. Aí, eu e professora Ana Maria Martins fizemos a nossa primeira abordagem linguística do mirandês. O impacto dessas jornadas não foi muito grande , mas juntou pessoas a reflectir.&lt;br /&gt;O principal foi o Encontro organizado pela Associação Portuguesa de Linguística em Miranda do Douro, em 1993. Neste Encontro o Domingos queixou-se de que não havia instrumentos de apoio para ensinar a escrever em mirandês, pois só dispunha do José Leite de Vasconcelos, que praticava uma escrita fonética, cheia de sinalefas difíceis de imprimir. Era importante que houvesse regras de escrita simples, que pudessem ser ensinadas em todas as escolas da região. Assim, nas Conclusões recomendou-se que se elaborassem normas ortográficas. Essa é uma das conclusões do encontro e foi o ponto de partida para a elaboração da Convenção, pois para mim isso representou uma espécie de compromisso. Este encontro realizou-se nos dias 10 e 11 de setembro de 1993, tendo as actas sido publicadas no ano seguinte.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;FM – An cuncreto, cumo apareciu l’eideia de fazer la cumbençon?&lt;br /&gt;MBF &lt;/strong&gt;- Em 1994 o padre Mourinho era assessor cultural do Dr. Júlio Meirinhos, então Presidente da Câmara de Miranda. Ora o Dr. Júlio tinha apoiado o Encontro e recebeu os participantes falando em mirandês. Em Outubro, se não me engano, telefonei ao padre Mourinho e pedi-lhe que quando fosse à Biblioteca do Centro de Linguística (que frequentava) fosse ter comigo, pois precisava de falar com ele. Quando ele chegou, falei-lhe na ideia de reunir um grupo para elaborar uma Proposta de Convenção e perguntei-lhe se ele aceitava participar. Como aderiu de imediato, pedi-lhe que na sua função de assessor do Presidente da Câmara procurasse obter o apoio logístico necessário a esse projecto, para se poder pagar a deslocação de algumas pessoas. Ele alinhou inteiramente. Foi só depois de ter sido conseguido esse apoio que falei com os Professores Ivo de Castro e Rita Marquilhas, da Universidade de Lisboa, e Cristina Martins, da Universidade de Coimbra. Pedi ao Domingos Raposo que se encarregasse de contactar mirandeses de diversas aldeias, professores ou pessoas da área cultural, para participarem no projecto. Todas as participações seriam gratuitas. As únicas coisas pagas (pela Câmara) seriam as viagens e as refeições necessárias durante as reuniões do grupo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;FM – Porque falestes cun essas pessonas i nó cun outras?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;MBF&lt;/strong&gt; – Falei ao Ivo de Castro porque é um historiador da língua, que sabe muito. À Rita Marquilhas porque estava a especializar-se em questões de ortografia portuguesa. À Cristina Martins porque era a única que estava a fazer um mestrado sobre o mirandês e tinha apresentado no Encontro de Miranda uma comunicação muitíssimo interessante.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;FM – Que amportança tubo l pertencerdes al CLUL – Centro de Lhenguística de la Ounibersidade de Lisboua?&lt;br /&gt;MBF&lt;/strong&gt; – Foi decisiva, pois se não fossem os inquéritos linguísticos do Atlas de Portugal e da Galiza, nunca teria contactado com a língua de forma tão sistemática e profunda.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;FM – Que oujectibos ponistes al aprobar la Proposta de Convenção Ortográfica?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;MBF&lt;/strong&gt; – Foram fixados dois objectivos, que constam do texto da Proposta de Convenção Ortográfica (1995), onde se pode ler:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;- o primeiro objectivo a atingir pela convenção ortográfica deve ser o de estabelecer critérios claros, sistemáticos e económicos para escrever e ler o mirandês, e para o ensinar;&lt;br /&gt;- estabelecer uma escrita o mais unitária possível e consagrar o mirandês como língua minoritária do território português são outros objectivos fundamentais desta convenção.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A Proposta de Convenção Ortográfica foi aprovada e publicada em 1995.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;FM – Fui defícele fazer partecipar als académicos nesse porjecto?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;MBF&lt;/strong&gt; – Nada. Alinharam imediatamente.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;FM – I ls mirandeses, aderírun facelmente a l’eideia?&lt;br /&gt;MBF &lt;/strong&gt;- Sim, por intermédio do Domingos Raposo. O Padre Mourinho participou na elaboração da proposta, não só por inerência do seu cargo de assessor cultural do Presidente da Câmara, mas sobretudo pelo seu imenso saber.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;em&gt;(cuntina)&lt;br /&gt;Anterbista de Amadeu Ferreira&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-2559207999089148949?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/2559207999089148949'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/2559207999089148949'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2009/05/la-cumbersa-cun-manuela-barros-ferreira.html' title='Anterbista cun Manuela Barros Ferreira - 1ª Parte'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-1701681439703346938</id><published>2009-03-12T23:07:00.002Z</published><updated>2009-03-12T23:08:33.490Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cuonta'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XXI'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Faustino Antão'/><title type='text'>L oulor de la fornada</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;[ua cuonta de Faustino Anton]&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;L oulor a pan cozido, de la redadeira fornada, ajuntaba-se agora al de la farina por to la casa de l forno i metie-se nas narizes de quienquiera que alhá antrasse. &lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;Cumo puolo dua arada, l que s’alhebantou de muitas penheiraduras quedou-se agarrado a las piedras bielhas de la parede, a las aranheiras que anfeitában las squinas i cantiados cumo niebe, anclariaba un cachico la boca de l forno çfraçando l negrume de l cisco agarrado, botando an todo un aire de çanceinho seco. Cumo ampolhinado, quedaba l lhenço cun que acubrie la cabeça, l xambre i l mandil de Sabel.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;Este forno de pan era, assi, un rejistinte. Porqui se quedou, anhos i anhos sien cunta. L tiempo que medeaba las fornadas nun era l bastante para que l oulor caliente i farto de la códia de las fogaças de la redadeira cozedura se morrisse, cumo cumpanha tenie l de la farina molida ne l molino de la Ribeira d’Angueira. Nua mescla rica de gusto buono cul aire que mos antraba pulas narizes, marcaba la sue eidentidade por star acerca de casa, amponendo-se por tiempo de sobra.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;Se hai oulores que de bien temprano ampeçamos a coincer, cumo l oulor salido de l lhume de scobas i galhas, a forno barrido i a cinza, a farina penheirada, a farelos, a pan nuobo de moletes i fogaças, a cunsuolo de fartura, estes son alguns deilhes. De l mesmo modo tamien fúrun siempre ls mesmos géstios, la mesma antrega, la mesma postura, la mesma deboçon para que eilhes sálen. Bundarie arreparar ne l que eilha iba a fazer esta tarde i saberiemos al que siempre fizo sue mai i sue abó quando amassában, éran géstios hardados, géstios copiados, géstios ciertos i santeficados que passórun ne ls tiempos duas pa las outras cumo íban a passar uas quantas quartas de farina pulas penheiras.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;Todo l que sabie i agora fazie era dua repetiçon que daprendiu zde garotica. Cernir, ajuntar auga i formiento que bónden a la massa, saber l cierto sien medida, sien reloijo ou cuntador, saber l tiempo de lhebedar, l spertar de la massa i fenhir, era un saber que bieno agarrado a la cundiçon de mulhier, puis sous armanos nunca amassórun pan. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;Ranhar l suolo de l forno, guardar l borralho, tener la certeza de la rojura para que la fornada quedasse cozida, éran coincimientos de la mesma scuola, passados de l mesmo modo, por mulhieres mestras chenas de spriencia i manos cun calhos. Era un daprender, bendo fazer, ajudando i scuitando de quien de l mesmo modo habie daprendido. Nun staba nada screbido an cadernicos, la lhiteratura destes géstios era queloquial, era toda ua memória que s’agarraba pul ber i tatear, pula spriéncia de fazer i bolber a fazer al lhargo de muitos i muitos anhos. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;Flesbina, mai de Sabel, tubo ampeinho de passar este saber, sabie que era amportante, era un bien sagrado, hoije cundiçon de mai, cumo l fui dar de mamar a sue filha quando naciu. Deixá-la sien estes coincimientos era cumo abandonar ua criatura an tierra de naide. Mas eilha sabie que fui siempre assi, sabie que tenie que passar todos estes balores, sabie que l bien mais baloroso que le podie deixar era este. Riqueza armanada a esta outra nun habie, ser mulhier coincedora de to ls segredos de l’arte de panadeira era buono. Que serie dua filha que un die benisse a ser mai i mulhier dua casa se nun sabisse amassar l pan que ls filhos percisában de quemer? Mai que quier bien ua filha para todo esto ten que star lista, ten que ansinar, porparar i eiducar l tiempo todo.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;Sabel tenie tirado esta tarde para amassar. Outras lhidas quedarien por fazer, mas pa la mesa habie ido la redadeira fogaça esta manhana. I quando esta fusse quemida outra tenie para alhá poner. Agora, botada al trabalho, anquanto ua mano fazie l Sinal de la Cruç l’outra, subre l cuolho, abotonaba l corchete de l xambre cumo se solo assi benisse l’eisatidon de la benezidura, sue boca batie de mansico ua reza xorda i fujida para apuis repetir la pessinaçon. A Santa Lucádia fazie estas ouraçones, pul Santíssimo Debino Sprito Santo las cruzes, i assi sue cabeça quedarie bien, l coraçon an paç i ls braços habien de tener fuorças bastantes para amassar mais ua beç. Andreitaba la masseira, çpinduraba las baras i las penheiras, botaba mano dua medida de farina i assi daba ampeço a la penheiradura de toda la farina que fusse percisa pa la massa dessa fornada.Inda na sumana atrasada habie cozido, fornada de siete fogaças que dában para nun faltar l pan na mesa de sue casa, nun deixar passar fame de pan l sou tiu i filhos. Era mulhier que cada beç que amassaba, fazie-lo cun ampeinho i gusto, antregaba-se de cuorpo i alma cumo se antregou parindo sous filhos.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;Inda na pala, quando sacaba las fogaças de l forno, acarinaba-las cun sues manos cumo se fai a todo l que nace, cumo se fai a todo l que ben a este mundo i se quier cun gusto. Aquel forno era cumo un bientre, mórnio i rico, que andentro pul milagro de la cozedura lhigaba muitos sfuorços i ganas, salie del un eilemiento debino, que la fazie feliç i la felcidade de muitos. Quaijeque se podie dezir que las fogaças éran la paga que querie de todas las canseiras i sudores, que tenie nas relbas i bimas, sembraduras i aricos, nas segadas i trilhas, éran tamien l cunsuolo, la proba de que balie la pena bibir.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;Las fornadas i las fogaças stában par’eilha cumo stában l sou casamiento i ls sous filhos. Quando chiçcaba l forno i sou cuorpo quedaba tomado daqueilha calentura, salida pula boca de l forno de las scobas i lheinha que ardien, solo s’armanaba a la calor que sentiu quando coinciu sou tiu. Quando sacaba las fogaças i las bie bien tostadas i cozidas, pan purfeito, senti tanta felcidade cumo quando ls sous garotos benírun al mundo. Sentie-se mai quando penheiraba, quando amassaba, quando metie l pan ne l forno, quando sacaba las fogaças. Nun sabie s’algue cousa habie an sue bida que tanto s’armanasse, gustaba d’amassar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;Quando ne ls dies d’arada, pul termo bien loinge de l forno, sacaba de la fardela la fogaça para quemer la merenda, aqueilha mesma de las fornadas que eilha amassou, nun era l oulor fuorte a tierra rebuolta pul arado, nien l oulor ouferecido puls outibales que sustituien l que salie de l miolho de la fogaça. Aquel oulor nun se morrie. Aquel oulor agarrado pula farina amassada i lhebedada cul formiento que lo fazie pan, nien ne ls dies lhargos de la segada se perdie. Las senaras douradas, que sperában pulas fouçadas de las camaradas de segadores, ls restroilhos, ls gabelheiros, ls manolhos i medas que zafían l oulor mais puro botado de la natureza nun apaga l oulor dua fogaça partida a la merenda.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;Habien de anchir l cerron de l pastor, de l buieiro, de l scabador, fazer las sopas de la segada i l cunsuolo de ls probes. Sagrado tomado cumo nobre l pan serie siempre l regalo de ricos i probres. Tené-lo era la maior alegrie. La maior tristeza la falta del.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span  lang="PT" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Faustino Antão&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-1701681439703346938?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/1701681439703346938'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/1701681439703346938'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2009/03/ua-cuonta-de-faustino-anton-l-oulor-pan.html' title='L oulor de la fornada'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-6002783447210559347</id><published>2008-10-19T14:39:00.001+01:00</published><updated>2008-10-19T14:40:46.881+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cuonta'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XXI'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Faustino Antão'/><title type='text'>Metie ls bés i carregaba ne ls chés</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span style="" lang="FR"&gt;&lt;br /&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="" lang="FR"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="" lang="ES"&gt;Cuntórun-me ua cuonta era you inda garotico, dun almanecha que rundaba pulas aldés, que nien pedinchaba nien roubaba nien spirolhaba. Ua nuite passaba-la eiqui, apuis mais ua ou dues eili i assi iba dando sentido a sue bida de pelegrino sien eira nien arrimo, cumo quien diç, sien assentadeiro. &lt;/span&gt;Las purmaberas, beranos i mesmo l mais de l tiempo de ls outonhos quedaba-se pulas beigas i a la borda de caminos, balhes i ancruzelhadas. Çque l tiempo se mantubisse amorniado i l chano sien reçumo, las abrigadas de touças i silbeiras fazien l restro. &lt;span style="" lang="ES"&gt;Mas, cumo siempre dixo l pobo, nun hai bun ganado que al menos nun tenga ua canhona berriona, nun hai fartura sien senó. &lt;/span&gt;Bieno ua nuite amberniça, zamborinaba que dius la daba, birou-se frie capaç de tolhir ls uossos dun perro. Nun tubo outro remédio se nun ir-se a bater a la puorta de casa dun quinteiro, que sabie que drumidas tenie de bonda, i palheiros chenicos de palha i feno para aquemodar las buiadas i béstias. Apuis de l rogar adonde passar essa nuite, la bundade de l home fui tanta que l’oufereciu ua cama para acunhego. L probe nun quijo, i mais dixo que nun podie tomar tamanha atençon, l çamarro nun staba afeito a tanto luxar, i s’essa nuite quedasse bien, cumo iba a ser las demais que tenie que las passar a monte i a streilho çcubierto! Ambaixo de teilha, adonde habisse algua palha, yá quedaba bien i quedarie agradecido anfenitamente, anquanto la sue almica fusse biba. Cuorpo d’almanecha dá-se bien cula roupica que trai bestida i ua ou dues çamarras de canhono. Bundade buossa mas nun bou acunhar uolho, miu bun senhor!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="" lang="ES"&gt;Se you antendo bien las cousas, esta ye ua daquielhas que ben bien cumo un stá afeito.&lt;/span&gt;&lt;span lang="ES"&gt; &lt;/span&gt;Nun acunhar uolho. Assi me passou a mi las purmeiras nuites que drumi na cama de l quartel, nun catre feito de fierro i arame. Buolta i meia, ls fierros de l catre i de l xergon relinchában i, cumo s’esso nun bundasse, l camarada que quedou na purmeira andada inda sorrenhaba mais que l camboio de las siete que sal de Dues Eigreija a camino de l Pocinho puxando las bagonetas de l celheiro. Acunhar uolho nun fui capaç nas purmeiras temporadas.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="" lang="ES"&gt;Nun habie nada que s’acumparasse a las nuites passadas ne l termo. A cubierto de la cabanha, las mies costielhas nun dában puls calhaus, nien pulas bufardas fries que s’antranhában pulas frinchas de l cuolmo. &lt;/span&gt;Mesmo que la cabanha stubisse n’arada de l Cabeço de l Relhuzedo, aculada al aire fustigado de riba, que ye sítio bentaneiro i afamado, diç-se que ende até l lhobo tapa l culo cul rabo.&lt;span style=""&gt; &lt;span lang="ES"&gt;L miu cuorpo nessas nuites de pastor nun daba por nadica drumie-las que nien un anjico. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;Ls uossos stában cumo cúscaro, rijos que nun habie mal capaç d’antrar neilhes. Nas demais nuites, mórnias i amerosas, strelhadas i lhimpas de nubres, de lhunar fuorte aclariando l praino cumo se fusse die. L sonido de ls grilhos, l bufo de ls mouchos i de las querujas todo esso me faltaba agora. Lhebou tiempo para me dar de cunta que las canhiças de l chequeiro, l ganado i ls perros nun stában mais ende cumo cumpanheiros.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Staba bien arredado i loinge, you staba noutro lhugar era assi a modo dun zardado. Sien poder scolher adonde drumir cumo l fizo l armitano. Habie arrenegado a cabanhas, ganados i nuites strelhadas, habie scolhido eiqui star porque habie sonhado cun outros mundos. Mie bida staba agora ancarreironada para outro lhado. Todo porque hai uns meses datrás dei l nome i botei ne ls papeles que querie ser melitar. &lt;span style="" lang="ES"&gt;Las cousas stában strefiguradas, stában cumo las tripas de ls cebados, zbiradas. Cheguei a percurar als mius botones i cun cara d’anraibado adonde you tenie la cabeça quando quije este mundo, se nun podie acabar de me fazer home noutro lhugar que nun fusse la tropa. Si, porque de tamanho las medidas dórun l que la rasa de ls decumientos querien, l peso que botei todo znudo tamien dou a la justa puis assi dixo l pesador, mas esso se resolbie porque apuis quando quemisse de l rancho angordaba, i la barbielha ou falta deilha, puis solo tenie uns pelos malos mal nacidos na queixada i çpuntando ne l beiço de riba, desso nien eilhes fazírun causo, staba apurado. &lt;/span&gt;Carocho, pie rapado, nun passaba dun rapazico que scolhido ne l rebusco de las suortes, por bias de la falta de giente pa la guerra, que nun tubo tiempo de se temprar na mocidade de la bida, era l que you era nesse die. Acrecido de ser anzonas i curto an falas. Se çfrente fusse nun habie oubido tantas zumbaries de ls camaradas pula falta de zambaraço i eignoráncia.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Fui feito home a la fuorça, fui cumo se un die me deitasse rapaç, que se goberna culs sous, que nun ten que se tratar nien amanhar, nien cul quemer i bestir, cul pelo ou cula cara, i quando sperta soutrodie yá ye taludo solo porque calça botas de canho i ten la cabeça rapada. I que ten que s’amanhar, porparar, bestir i quedar listo, cumo s’habisse dado un poulo ne l tiempo de meia dúzia d’anhos palantre. Mas, na berdade, nun dei poulo nanhun, se you tenie dezassiete anhos d’eidade l purmeiro d’Outubre cuntinaba culs mesmos dezassiete l die dous, se era anzonas nun fui por perder la screncha que spabilei. La mie cabeça ye que tubo que s’afazer, se querie cuntinar amparelhado culs demais, amanhei-me, que remédio.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Siempre me pareciu mal meter giente tienra na tropa. Se al menos fazíssen cumo se fai als chichos que quédan ne ls barrenhones uns dies an çurça... Mas nó, sticában ls garotos n’anspeçon cumo se fai als sacos de pan para lhebar mais grano. Cuidaba you nesse tiempo que l mundo era todo certico, cumo me cuntában na doutrina, que l que era miu era miu, que querer l de que era de ls outros era pecado, que cada un se gobernada cul sou, sien maldades nien manhas. Debrebe quedei a saber que amigos de l alheno éran mais que muitos i se nun m’aporcataba quedaba sien nada de l pouco que guardaba na mala de carton. L’alblidade i arte d’alguns por lhadronar nun era l aluquete que s’ouponie. Spiruolhos nun tenien cuonta, l cacho de fogaça i l que sobrou de l chouriço que mie mai habie metido na cerrona para quemer ne l camboio fui todo dua beç. You sabie de sobra l que era un bárdio, feito de trampos i silbas para ancerrar ls ganados por bias de l tiempo i de ls lhobos, cousa pequeinha, mas nunca me passaba pula cabeça que agora staba nua cortina de paredes taludas i aramadas cumo se fusse un bárdio para ancerrar giente cumo ganados. Que quadrilha de lhobos puodie andar porqui para haber tanto miedo? Bin a saber que era para que naide salisse sien ser cuntado a la canhiça de l’antrada, adonde oubrigában a star un de cada beç d’atalaia.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Cachos de tiempo d’atalaia yá habie stado, mas por rezones justas i antressantes. Habie quedado bezes sien cuonta a spera de pastoras ou buieiras pa la jolda i pa la cumbersa. Algues deilhas me quedórun-me para siempre na fé, un deilhes na Canhada adonde you sperei tantas bezes por ua rapaza para cumbersar. A esse habie agora d’ajuntar outro que nun mais squeci, l purmeiro planton a la caserna. Fiç-lo chenico de miedo por bias que ls camaradas tresmalhássen cumo ganado spantado. Tenie essa misson de mirar por eilhes, mas l sentido nun l agarraba nien un stantico scamugie-se para bien loinje, para outros lhugares. I inda la bida de tropa staba a dar las purmeiras passadas, mas yá fazie la mie própia stória. Mas cumo la stória nunca cunta nada de ls que nun s’afázen, porque son scorraçados i sustituidos, l melhor ye un afazer-se. &lt;span style="" lang="ES"&gt;Eiqui quien nun agarrar l’andadura nun chega a tiempo de cuntar cumo fui.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Porque me habie metido nisto? Se até tenie ua bida buona, de lhibardade, cun pai i mai, ua família a quien you me queixaba de todo. Agora pouco ou nada habie a fazer, apuntórun l miu nome de batizo. Senti-me pequerrico, cumo paixarico agarrado nua costielha pulas patas, bibe, sbolaceia, mas dende nun scapa. Quien te mandou a ti deixar-te lhebar an cumbersas, quien te mandou a ti ambejar la bida de ls outros que se cuntaba ne l terreiro de la Capielha quando la rapaziada ende s’ajuntaba? &lt;span style="" lang="ES"&gt;Éran percuras sien repuostas!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="" lang="ES"&gt;Que naide tenga dúbedas, fui un einfierno ls purmeiros dies, sien naide coincido por acerca, sien aqueilhes a quien tubimos siempre, fúrun dies que quedórun grabados na mie mimória. Fui l quedar sien lhibardade para strampolhinar puls caminos, rigueiros, cabeços, canhadas, montes i prainos, acantonado ne l terreiro de la parada, de l casaron de l comando i las debisones de la camarata. &lt;/span&gt;L assomadeiro de l Cabeço de la Malhada de l Naso, l de Cabeça Gorda nas marras d’Angueira, l’ancuosta de Lhambedeiros acerca de Malhadas i l Piquito agarrado a Bilasseco, adonde l miu oulhar se perdie na lonjura de l termo, éran cousas dantes, yá marcában l sou lhugar nas horas de tristeza i solidon. Fatilar agora l tiempo antre l chamamiento de la corneta i ls bózios dun anstrutor bien treinado i spabilado. Spabilado fui l que you tube que quedar, i bien debrebe. Deixar para trás ls modos i questumes i daprender outros que porqui deixórun bien claro que tenien que quedar sabidos quanto mais debrebe melhor pa l miu bien. Uolho listo i pie lijeiro, grima quanto bonde que la tropa podie ser fandanga mas l fado era bailado cumo eilhes querien, sien hora marcada nien lhugar cierto.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Cuidei nun ser capaç de m’afazer als afazeres desta nuoba bida. Debrebe me dei de cuonta que se nun habie medrado pa la bida, naide querie saber, eiqui nun habie mais rapaç, mimado nien choramincas, se tube lhágrimas tube que las lhimpar, alhebantar la cabeça i seguir cumo ls demais, porque agora las lhidas éran outras i nun staba ne l miu feitiu quedar atrás daqueilhes que eiqui chegórun. &lt;span style="" lang="ES"&gt;Quien era you, para quedar bencido? De donde habie benido, podie nun benir ne l mapa, mas agora era un número, era l mil ciento i bint’i dous, i a esse chamaniento tenie que responder. Habien sustituido todo l que era de mi, todo l que benie agarrado al Bellhete d’Eidentidade.&lt;/span&gt;&lt;span lang="ES"&gt; &lt;/span&gt;You que benie afeito a chamar todo por nome, agora nien you nome tenie. Inda hoije me lhembro quando era pequeinho, siempre que nacie un cordeiro ou bitelo miu pai percuraba a sous filhos que nome queriemos poner, nun era l un nien l dous nien l trés nien l mil i quatro era un nome de lhetras, ua palabra. Mais que nun fusse agarraba-se al cordeiro ou bitelo l nome de la mai. &lt;span style="" lang="ES"&gt;Se quien l pariu fui la Pimpona, quedaba l filho de la Pimpona.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Porqui, neste juntouro de cabeças rapadas, yá naide tenie mai, éramos assi todos uns filhos daqueilha mai. La nuossa graça naide querie saber deilha, esso éran modos i mesuras de la cidade quando s’iba al cartório, ousada pul pai i mai ou ne l trato culs de fuora, cun giente fidalga, mas nunca tropa i fidalguices se dában bien. Mas temperado cula çurça de l praino miradés, adonde até un garoto andurece cul carambelo de las manhanas d’Eimbierno, nun se deixa derritir cul suberrolho de ls beranos, bota fróncias robendo las códeas sien percisar de las amolhir, bebe auga rumiacada de ls poços quando las fuontes sécan, aprende a gustar de quemer cebolha cun sal tan cedo cumo daprende a lhebar coças i trepas, debrebe m’afiç a las scornadas de la tropa. Porque, a bien ber, s’andaba you porqui que antes d’ir a la scuola solo sabie l que era ser buieiro, soutrodie yá era guardador dun tagalho de canhonas bazies puls cerros de l termo, tamien andában muitos filhos d’anstruídos i afertunados que habien feito l’admisson i sous pais tenien criados l anho todo i de l mesmo modo éran tratados. La tropa era nisso cumo un raseiro, miraba de l mesmo modo para todos. Cumo ua mai, quando mata la fame als filhos dua sola fogaça, fai las fatilas todas armanas.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;La jornada i l pouco tiempo que la tropa me tomaba nun habien feito todas las demudas que éran percisas, mesmo que you nun andubisse drumindo na forma i las fusse ajeitando i ampalpando to ls dies, tenie que daprender a lhabar la roupa, amanhar la cama a la purmanhana, quemer de faca i garfo, a falar grabe. Porque era assi que ls mius camaradas falában, falában la lhéngua oufecial, l Pertués que me habien ansinado na scuola purmária de la mie tierra i que you poucas bezes habie percisado deilha. Nun fússen alguas cartas benidas de l’Argentina dun armano de mie mai, ler alguas décimas de las lhatas i cuntar ls belhones quando benie l mercador de lhana, l que daprendi na scuola nun tenie uso. &lt;span style="" lang="ES"&gt;Habie quedado culs cadernicos, ls lhibros, la piedra i l lhápeç andrento de la fardela çpindurada atrás de la puorta.&lt;/span&gt;&lt;span lang="ES"&gt; &lt;/span&gt;Quando cheguei a la tropa you falaba l mirandés, fala çfrente de ls demais. Nun daba l mesmo nome a las cousas, dezie l mesmo que ls outros mas doutro modo, metie ls bés i carregaba ne ls chés, chamaba las cousas cumo se chamában na mie tierra, cumo las habie daprendido de miu pai i de mie mai, falaba ua lhéngua charra, çcoincida de todos, nun era oufecial. Eiqui to l mundo chamaba las cousas cumo stában screbidas ne ls lhibros, ambersában cumo se fazie an Miranda, cumo ls barragistas que éran todos de baixo, cumo l doutor i la tie de l cartório. Par’eilhes esta fala era atrasada i deilha fazien caçuada. You staba cumo quando fui a la scuola la purmeira beç, na mesmica, i la porsora de l miu falar nun quijo saber, i m’ampuso outra para daprender. &lt;span style="" lang="ES"&gt;Esta giente, por bien que you ateimasse, nun la lhebában cumo un falar, you que la falaba era caçurro.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="" lang="ES"&gt;Mais ua cousa de mi que tenie que deixar, yá nun tenie pelo porque era regla la cabeça rapar, nun me bestie culas bestes cebiles, calçaba botas de canho, nun quemie de la mesma terrina i tenie que deixar de falar cumo l fiç siempre. Se haber quedado ancerrado, loinje i apartado de l miu mundo me custou, l tener de falar grabe nun quedou por menos. Squecir todo l que falaba para assi nun ser caçuado, i çpreziado. &lt;/span&gt;Nunca me deixórun scolher, l miu falar tenie que sustituir i squecer, falar pertués i nunca mirandés.&lt;span style="" lang="ES"&gt; Fúrun anhos i anhos a filo sien falar la mie lhéngua de nacéncia, solo quando bolbie a mie casa, i ralas éran, solo quando este amo de la tropa le daba la gana, porque you yá nun tenie l’arreata suolta. L pertués, cumo un zabergonhado, als poucos fui sustituindo l mirandés i pouco tiempo apuis, zlúbio cumo era, adelantraba-se siempre. &lt;/span&gt;Mesmo quando falaba culs mius, an mie casa i de las cousas d’alhá, yá nun rebelaba muito querer an cuntinar agarrado al que de pequeinho habie daprendido. L falar mirandés quedaba assi cumo se fusse ua cousa ancerrada nua arca a tomar puolo i mofoso, squecido, abondonado sien mais m’amportar cun el, cumo se fusse ua cousa sien balor que nun serbie para nada que até habie sido mala, que até strobaba.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Fúrun percisos muitos anhos, fui perciso muitos studiosos arreparar ne l que J.L.de Vasconcellos dixo i screbiu para que naide bolbisse a fazer caçuada de la mie lhéngua mai. Assi you fusse pa la tropa hoije, i sabisse l que sei i nunca naide iba a fazer caçuada de l miu falar. Iba, cun muita proua a dezir a to l mundo que la lhéngua que falaba era mirandesa, que ye ua lhéngua romance salida de l lhatin, falada tamien nun cacho de pertual, pul pobo de las aldés de l cunceilho de Miranda de l Douro i alguas de l cunceilho de Bumioso, ne l çtrito de Bergáncia, i muitas giente spargida pul Mundo. Que l mirandés fui recoincido cumo lhéngua pul’Assemblé de la República aprobada pula lei nº 7/99, de 29 de Janeiro. Adonde s’oufecializórun pula purmeira beç ls dreitos lhenguísticos de la quemunidade de falantes de la lhéngua mirandesa. I que you sou un desses falantes, que quiero ber ls dreitos recoincidos pula lei i puostos an uso. Iba a dezir que se ye buono falar pertués, melhor ye falar pertués i mirandés. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-family: georgia;font-size:130%;" &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span style="font-family: georgia;font-size:130%;" &gt;Faustino Antão&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-6002783447210559347?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6002783447210559347'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6002783447210559347'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/10/metie-ls-bs-i-carregaba-ne-ls-chs.html' title='Metie ls bés i carregaba ne ls chés'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-3491976798338153877</id><published>2008-10-11T21:46:00.003+01:00</published><updated>2008-10-11T21:51:01.909+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Lhéngua'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='José Leite de Vasconcellos'/><title type='text'>José Leite de Vasconcelos – L camino mirandés (2)</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-family:georgia;" &gt;[cuntinaçon]&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;04.&lt;/span&gt; Acabados ls studos secundários, ne l coleijo de San Carlos, ne l Porto, José Leite de Vasconcelos matriculou-se [anho letibo de 1881 / 1882] na Scuola Médico-Cirúrgica de l Porto, ende se formando an médico, brilhantemente, nel anho de 1886, tenie 28 anhos. Ye anquanto studante de medecina que JLV çcubre la eisistença de l mirandés i faç ls purmeiros studos de la nuossa lhéngua. La lhenguística yá era para el ua paixon, pus scribe an 1883: “Eu estou mais enthusiasmado com a linguistica do que com as tradições Populares. Enquanto não explorar todos os dialectos portugueses intra e extra-continentes não descanso [&lt;i style=""&gt;Carta a António Tomás Pires, &lt;/i&gt;cit. an &lt;i style=""&gt;José Leite de Vasconcelos – fotobiografia, &lt;/i&gt;ed. Verbo / Museu Nacional de Arqueologia, 9. 45]. Mais tarde, an 1900, ha de screbir ne ls &lt;i style=""&gt;Estudos de Philologia Mirandesa&lt;/i&gt; [I, p. 4]: “... quem, desde 1876, quasi não pensa noutra cousa que não seja a historia da boa terra lusitana, particularmente no seu lado ethnologico e linguistico, e quasi não aspira a mais nada, senão ao gôzo de contribuir para o vasto thesouro da sciencia com um facto ou uma ideia nova, embora de modestas proporções.” Fui este sou antresse an relaçon als dialetos pertueses que acabou por l lhebar até al mirandés, pus naide acha aqueilho que nun stá purparado para achar.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;/i&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_b7-McAqCKzc/SPEQ1-Bx_FI/AAAAAAAAAEE/nNFFNJCSmIg/s1600-h/JLV2-1886.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://4.bp.blogspot.com/_b7-McAqCKzc/SPEQ1-Bx_FI/AAAAAAAAAEE/nNFFNJCSmIg/s400/JLV2-1886.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5256000759487659090" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;José Leite de Vasconcelos an 1886, quando se formou an medecina&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;05. &lt;/span&gt;Nuas férias an Guimaranes, JLV oube dues ou trés palabras mirandesas a un coincido del, i ua dessas palabras era &lt;i style=""&gt;cheno, &lt;/i&gt;ende quedando a saber que an Miranda se falaba ua lhéngua que nun era la pertuesa [&lt;i style=""&gt;Estudos ... &lt;/i&gt;, I, p. 3]&lt;i style=""&gt;.&lt;/i&gt; Ye un coicimiento andeble este, mas l própio JLV l baloriza cumo un passo de aprossimaçon al mirandés i de purparaçon pa l sou coincimiento mais fondo. Cumo teneran chegado tales palabras a essa pessona amiga de Guimaranes ye algo que nun sabemos, mas todo esso mos dá para cuncluir que habie algun coincimiento de que na tierra de Miranda se falaba de modo defrente de l pertués.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;06. &lt;/span&gt;L coicimiento de l mirandés sério ampeça solo algun tiempo apuis, assi cuntado por el mesmo: “As primeiras informações que colhi a respeito do dialecto mirandez devo-as, na maxima parte, ao estudioso alumno da Academia Polytechnica do Porto o meu amigo o snr. Manoel Antonio Branco de Castro, natural da freguezia de Duas-Igrejas (concelho de Miranda).” [&lt;i style=""&gt;Dialecto Mirandez, &lt;/i&gt;1882, p. 10]. Antoce, l camino mirandés de JLV ampeça ne l Porto i pulas manos de un mirandés, anque loinge de las tierras de Miranda.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;La chegada de JLV al coincimiento cun Manuel António Branco de Castro, nun se dá por acaso, cumo yá dezimos, mas porque ls antresses de l moço studante de medecina éran coincidos de ls amigos del: “Frequentava eu, em 1882, o 1º anno de Medicina na Eschola do Porto, quando dois meus contemporaneos e amigos, hoje medicos, Affonso Cordeiro e José Joaquim Pinto, sabedores de quanto eu apreciava as tradições e a lingoagem do povo, me disseram que andava matriculado na Academia Polytechica um rapaz de Miranda-do-Douro, que sabia com perfeição a lingoa d’essa terra, pois a fallava desde criança.” [&lt;i style=""&gt;Estudos ...&lt;/i&gt;, I, p. 3]. Passados poucos dies yá JLV se ancuntraba cul sou colega de Dues Eigreijas. Todo se passou nun die feriado i que era demingo a la tarde, pa ls lhados de la Cedofeita, pus l studante Branco de Castro moraba ende nua ‘república’. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Fui un demingo de que JLV nunca mais se squeciu an to la sue bida, i cunta-mos todo dun modo eimocionado, cumo quien ten cuncéncia de que un fato stórico se stá a passar: “Nunca me esquecerá tal domingo! Cada indivíduo tem as suas datas célebres: um, porque lhe nasceu um filho; outro, porque recebeu uma herança. Para mim o dia em que pela primeira vez na minha vida ouvi falar seguifamente mirandês, e em que esbocei as primeiras linhas da sua grammatica, constitue tambem uma viva memoria.” [&lt;i style=""&gt;Estudos ...&lt;/i&gt;, I, p. 4]. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;07.&lt;/span&gt; La çcriçon deste ancuontro ye ua pieça notable, repassada de eimoçon i alguns toques románticos, screbida por JLV, a cumbite de Trindade Coelho, an 11 de Janeiro de 1897 i publicada ne l jornal diário de Lisboua &lt;i style=""&gt;Reporter &lt;/i&gt;(n.º 1517, de 13/01/1897), apuis reproduzida ne ls &lt;i style=""&gt;Estudos de Philologia Mirandesa&lt;/i&gt; [I, pp. 4-5]. Se un die se fazir un filme subre la çcubirta de l mirandés, eiqui assentará ua de las passaiges mais notables, pula cierta. Dada la sue amportança i porque esta obra nun ye agora fácele de achar, eiqui queda la trascriçon antegral de l testo de JLV:&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;“Branco de Castro, reclinado sobre a cama, no seu pequeno quarto de estudante, recitava vocabulos, conjugava verbos, declinava nomes; eu, sentado numa cadeira ao pé, ia apontando fervoroso tudo o que lhe ouvia, e que para mim era como aquellas maças de ouro que, segundo um conto popular bem conhecido, saíam da bôca de uma virgem bem fadada, quando fallava ao seu noivo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Num quarto vizinho estavam alguns estudantes tocando guitarra, e entre elles o meu prezado amigo Joaquim Maria de Figueiredo, conceituado pharmaceutico nesta cidade, o qual ainda hoje falla nisto; os estudantes interromperam a musica, e vieram ouvir. Ao contrário de Orpheu, que, ao som da sua lyra, arrastava os penhascos e fazia parar os rios, aqui a musica cedia ao encanto da lingoa de Miranda! Isto constituia de facto uma novidade para os estudantes, que não sabiam que em Portugal se fallava outra lingoa além do português de Bernardes e Garrett. O mais encantado, porém, era eu. Com certeza não se escutavam com maior attenção os araculos de Apollo em Delphos, ou os de Zeus em Dodôna, do que eu as palavras que o meu Branco de Castro proferia, sereno e resignado, deante de mim.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Diazia elle a principio: - «Isto é uma giria de pastores, uma &lt;i style=""&gt;fala charra, &lt;/i&gt;não tem regras, nem normas!». Mas, quando eu lhe mostrava que as correspondencias d’ella com o latim eram certas, que a conjugação sguia com ordem, - elle pasmava, e admirava-se que entre os &lt;i style=""&gt;cabanhaes &lt;/i&gt;de Genizio, e em meio dos &lt;i style=""&gt;huortos &lt;/i&gt;de Ifánez se pudesse ter feito cousa tão regular como era a lingoa que velhos cabreiros lhe haviam ensinado em pequeno. E tambem se enthusiasmava, e começava comigo a venerar esta desherdada e perdida filha do latim. Subia então ao auge o seu espanto, quando, não se lembrando casualmente de um vocabulo, ou não lhe acudindo logo á memoria a flexão de uma verbo, eu lh’os indicava theoricamente, apenas baseado nas leis que pouco a pouco ia deduzindo dos factos observados.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Assim, ao cabo de algumas horas, e com mais uma ou outra notícia que colhi posteriormente, obtive materiaes que me bastaram para caracterizar nas suas feições mais geraes o mirandês.”&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;08.&lt;/span&gt; Quando se dou este ancuontro de JLV cun Branco de Castro? Nun sabemos al cierto, mas fui antes de Júnio de 1882, pus nesse més yá JLV staba a publicar l purmeiro testo an mirandés, la cuonta ‘Cristo i San Pedro’&lt;i style=""&gt;, &lt;/i&gt;na rebista sebilhana &lt;i style=""&gt;El Folklore andaluz, &lt;/i&gt;p. 176. Anton, nun andaremos mui loinge de ls feitos se dezirmos que todo se haberá passado ende por Abril ou antes. Nessa altura tenie José Leite de Vasconcelos 24 anhos i andaba ne l 1º anho de curso de medecina.&lt;i style=""&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;   &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style=""&gt;(cuntina)&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" face="georgia" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-3491976798338153877?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/3491976798338153877'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/3491976798338153877'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/10/jos-leite-de-vasconcelos-l-camino.html' title='José Leite de Vasconcelos – L camino mirandés (2)'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_b7-McAqCKzc/SPEQ1-Bx_FI/AAAAAAAAAEE/nNFFNJCSmIg/s72-c/JLV2-1886.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-349285454231248611</id><published>2008-09-26T22:32:00.006+01:00</published><updated>2008-09-28T01:07:57.962+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Cristina Martins'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Lhéngua'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='anterbista'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ansino'/><title type='text'>Anterbista cun Cristina Martins</title><content type='html'>&lt;div style="TEXT-ALIGN: center"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_b7-McAqCKzc/SN1VRWAShqI/AAAAAAAAAD8/lkQXZbYdzFQ/s1600-h/14+-+Foto+Cristina+Martins.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5250446497036797602" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: pointer; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_b7-McAqCKzc/SN1VRWAShqI/AAAAAAAAAD8/lkQXZbYdzFQ/s400/14+-+Foto+Cristina+Martins.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Doutora Cristina Martins&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="font-size:20;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;?xml:namespace prefix = o /&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-size:20;"&gt;&lt;o:p&gt;[Por oucasion de la publicaçon de la sue tese de doutoramiento &lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Línguas em Contacto, "saber sobre" o que as distingue, &lt;/span&gt;eiqui se deixa la anterbista dada pula Doutora Cristina Martins al Jornal Nordeste, an 2005.]&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="font-size:20;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="font-size:20;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="font-size:20;"&gt;“Os alunos que frequentavam a disciplina de Mirandês eram os que melhor distinguiam o mirandês do português”,&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;diç la Doutora Cristina Martins, porsora de l’Ounibersidade de Coimbra, an anterbista al Jornal Nordeste pa la fuolha &lt;i&gt;Miranda: tierra, giente i lhéngua&lt;/i&gt;.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;La Doutora Cristina dos Santos Pereira Martins ye porsora de la Faculdade de Lhetras de l’Ounibersidade de Coimbra. Passou l mais de l sou tiempo cumo ambestigadora ounibersitaira a studar la lhéngua mirandesa, habendo yá publicado un gordo manhuço de studos subre essa lhéngua. Partecipou de modo atibo na fazedura i aprobaçon de la Cumbençon Ourtográfica de la Lhéngua Mirandesa, assi cumo ne l sou Purmeiro Acreciento. De ls trabalhos que yá dedicou a la lhéngua mirandesa, hai dous que subírten po riba ls outros: “&lt;i&gt;Estudo sociolinguístico do mirandês&lt;/i&gt;. &lt;i&gt;Padrões de alternância de códigos e escolha de línguas numa comunidade trilingue&lt;/i&gt;” (tese de mestrado); “&lt;i&gt;Línguas em contacto: ‘saber sobre’ o que as distingue. Análise de competências metalinguísticas de crianças mirandesas em idade escolar&lt;/i&gt;” (tese de doutoramiento). &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Bista l’amportança de l’ambestigaçon de la Porsora Doutora Cristina Martins, subretodo pa ls pais i pa ls porsores, specialmente ls mirandeses, resolbimos anterbistá-la para dar a coincer essa ambestigaçon i, an special, las sues çcobiertas quanto al ansino de la lhéngua mirandesa. Fui nun cantico ameroso de la cidade de Coimbra, mesmo ne ls serenos cunhos de l Mundego, que stubimos dues horas a oubi-la falar de cousas que conhece bien a fondo i por que ten un antusiasmo que se mos apega lhougo als purmeiros minuitos. Ye ua grande amiga de l mirandés i de ls mirandeses, i muito podemos inda sperar de las sues ambestigaçones. Eiqui queda l que registremos de la cumbersa.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;JN - An 2003 defendistes, na Ounibersidade de Coimbra, ua tese de doutoramiento cul títalo &lt;i&gt;Líguas em contacto: ‘saber sobre’ o que as distingue. Análise de competências metalinguísticas de crianças mirandesas em idade escolar. &lt;/i&gt;Podeis dezir-mos, de modo resumido de que trata la tese?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;CM - Peguei num problema concreto: os mirandeses supõem que o saber mirandês é um obstáculo à evolução escolar dos seus filhos (e, logo, à sua progressão social), na medida em que julgam que as crianças não conseguem distinguir bem o mirandês do português (que é a língua veicular do ensino). Tive desde o início a intuição de não deveria ser bem assim, mas também não sabia, na altura, dizer porquê. Admiti, inclusivamente, e quando comecei a pensar no problema, que pudesse haver alguma razão de ser para aquela crença generalizada. Na verdade, pelo menos dois factos objectivos poderiam, até, sustentar esta ideia fortemente implantada na comunidade mirandesa: em primeiro lugar, a acentuada e efectiva afinidade estrutural entre o mirandês e o português (i.e., o facto de as duas línguas serem realmente, e em numerosos aspectos, muito parecidas); em segundo lugar a circunstância de, nos dias de hoje, se observar uma competição entre as duas línguas para as mesmas funções comunicativas (i.e., o facto de não ser inteiramente claro qual o papel que cada uma desempenha na comunidade bilingue em questão). Durante largos séculos, as duas línguas não competiam entre si, pois cada uma ocupava domínios específicos e claros. O mirandês servia determinados objectivos comunicativos e o português servia outros. As duas línguas &lt;b&gt;conviviam&lt;/b&gt; na mesma comunidade bilingue, mas não &lt;b&gt;concorriam&lt;/b&gt; nos mesmos “espaços de interacção”, como hoje acontece. Ora, estes dois factos poderiam conferir alguma lógica à ideia de que as crianças mirandesas teriam dificuldades em reconhecer as diferenças entre uma língua e a outra e, assim sendo, não poderiam ser ignorados na equação do problema. Mas, e ao mesmo tempo, há muito conhecimento já acumulado sobre a percepção e a aquisição linguística infantis que me levaram a pensar que os factos objectivos que referi não deveriam impedir o desenvolvimento, nas crianças mirandesas, dessa capacidade de reconhecimento e de diferenciação dos idiomas. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;JN - Qual fui, anton, la pregunta que bos apreponistes a respunder?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;CM - A pergunta a que procurei responder foi: que tipo de mecanismos estão envolvidos na construção, por parte das crianças mirandesas, de uma percepção e representação diferenciadas de duas das línguas que convivem no seu ambiente de ‘input’, o mirandês e o português?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Parti do princípio de que essa construção tinha de começar muito cedo e que envolvia, entre outros, mecanismos de tipo &lt;b&gt;metalinguístico&lt;/b&gt;. Traduzindo por miúdos, parti do princípio de que as crianças começam, desde muito, muito cedo, a olhar&lt;b&gt; &lt;/b&gt;as línguas que ouvem e que falam como &lt;b&gt;entidades materiais&lt;/b&gt;, i.e., como &lt;b&gt;objectos&lt;/b&gt;. Reparam nelas e, portanto, elaboram ideias (mais ou menos explícitas) sobre o que observam. As crianças ‘sabem’, realmente, muito ‘sobre’ as língas que existem à sua volta: aprendem a reconhecer muitos dos seus padrões estruturais e também os seus padrões de uso na comunidade linguística. Como as crianças olham para as línguas,e olham para quem as usa e em que circunstâncias, não podem deixar, numa situação de bilinguismo, de reparar não só que as línguas são diferentes, mas também em que medida são diferentes. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;A maior parte dos relatos sobre a aquisição bilingue parte do princípio de que a diferenciação das línguas é facilitada quando cada um dos idiomas é associado a um tipo de fonte ou interlocutor específico, por ex., cada um dos pais fala uma língua diferente com a criança ou, como em alguns casos de emigração, uma língua é falada em casa e outra fora de casa. Em Miranda, durante séculos, e como já disse atrás, também foi assim: cada língua tinha as suas funções específicas. Então, coloquei a hipótese de que, para as crianças mirandesas, e dada a actual situação de competição entre idiomas, poderia ser mais difícil e tardio o desenvolvimento do processo de reconhecimento da distinção das duas línguas (mirandês e português). &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Pude verificar, porém, que, desde os seis anos, as crianças revelam que distinguem as duas línguas e que tal capacidade melhora com a idade, com a escolarização e, sobretudo, com a frequência da disciplina de Mirandês. Porquê? Porque este disciplina faculta às crianças conhecimentos específicos e dirigidos sobre o mirandês e, logo assim, também sobre o português! Estudar mirandês na escola funciona como uma espécie de atalho que facilita o processo de objectificação das línguas em contacto, ajudando ao reconhecimento e ao controlo sobre o que as distingue. Assim sendo, a frequência das aulas de Mirandês, muito longe de prejudicar o conhecimento que os alunos mirandeses têm da língua portuguesa, facilita o reconhecimento de que o português é uma coisa e o mirandês é outra. Para as crianças mirandesas inseridas no nosso sistema educativo é, todos estamos de acordo, muito importante a percepção da medida em que são diferentes o português e o mirandês. Ao contrário do que numerosas pessoas pensam e advogam, frequentar a disciplina de Mirandês na escola ajuda a alcançar tal objectivo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;JN - Porque ye amportante tratar l tema de l bilhenguismo ne l ansino?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;CM - O bilinguismo é uma inevitabilidade, pois a maioria dos habitantes do planeta é bi- ou mesmo plurilingue. A ideia de que em cada país se fala uma só língua nunca foi verdade. O bilinguismo é, portanto, um dado da vida e um tema actualíssimo. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;JN - Porque scolhistes tratar l tema de l bilhenguismo alredror l ansino de l mirandés?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;CM – Por motivos pessoais, quis, desde o início da minha carreira académica, estudar o complexo fenómeno do bilinguismo, mas a sugestão de me dedicar, no âmbito da minha tese de Mestrado, ao caso mirandês foi-me dada pela minha orientadora, a Professora Doutora Clarinda de Azevedo Maia. Depois de ter concluído o Mestrado e de ter, por causa desse passo na minha carreira académica, conhecido de perto a Terra de Miranda e os mirandeses, não posso esconder que me moveram, para a escolha do tema para o Doutoramento, muitas razões afectivas. Senti, nomeadamente, que era importante contribuir, na medida do possível, para a requalificação do mirandês aos olhos dos seus próprios falantes, pois achei indignos os relatos pessoais que recolhi sobre atitudes de ridicularização e minorização dos mirandeses.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;JN - Stávamos antes de ser aprobada la lei que recoinciu l mirandés ...&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;CM – Sim, pois comecei o meu trabalho de Mestrado em 1991. Mas houve outras razões para a escolha do tema do Doutoramento. Eu própria fui uma criança bilingue (português-inglês) e sei como beneficiei e como devo o sucesso da minha progressão escolar ao facto de ter tido acesso a um ensino formal bilingue. É preciso lembrar que, no meu caso, e como o meu bilinguismo resulta de uma situação de emigração, o português desempenhou precisamente o papel “de segunda” que o mirandês desempenha na comunidade mirandesa. Tal facto não impediu que o português tivesse sido sempre a língua falada em minha casa e não impediu que tivesse aprendido a ler e a escrever em português. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;No caso da Terra de Miranda, a verdade é que havia uma questão premente no terreno: as pessoas pensavam que a aprendizagem do mirandês dificultava o sucesso escolar e social dos seus filhos. Ora, é legítimo que as pessoas queiram ter sucesso e é legítimo que queiram evitar todas as circunstâncias que julgam poder dificultar a obtenção desse sucesso, mas perturbava-me que pudessem pensar que, para melhorar as suas vidas, era necessário fazer tudo para erradicar a sua identidade linguística. Como não tinha argumentos consistentes para fundamentar estas minhas sensações e intuições e, logo assim, não tinha respostas para os mirandeses que assim pensavam, fui investigar à procura delas. Penso, aliás, que a investigação científica deve servir, também, interesses práticos. Pode ver-se esta questão em termos de ética democrática: sou professora de uma Universidade pública, a investigação que desenvolvo é financiada pelo Estado e eu tenho obrigação de retribuir com o produto da minha actividade.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;JN - Que cunclusiones saquestes na buossa tese?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;CM - As crianças vão construindo a sua representação das línguas desde tenra idade. Fazem-no também por construção metalinguística, isto é, pela transformação das línguas em objectos. Esse processo é espontâneo, natural e começa antes da entrada da criança na escola. As crianças têm curiosidade pelas línguas tal como em relação a tudo. Elas são, por exemplo, muito sensíveis às normas de interacção social, desde muito cedo procurando adequar as características do seu discurso ao interlocutor. Assim, uma criança muito nova, diante de um bebé, fala como os adultos falam para o bebé, mas já fala de modo diferente para outra criança. São particularmente sensíveis à identidade do interlocutor.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Nos testes que efectuei com crianças mirandesas verifiquei que, aos seis anos, as crianças já distinguiam perfeitamente as palavras mirandesas das portuguesas, apenas não sendo capazes de verbalizar essa distinção. Verifiquei que havia uma melhoria nessa capacidade de reconhecimento e de verbalização das diferenças entre as duas línguas em função de três factores: a crescente idade, o grau de escolaridade e a frequência da disciplina de Mirandês. Os alunos que frequentavam a disciplina de Mirandês eram os que melhor distinguiam o mirandês do português, o que prova que as aulas de Mirandês, também pelo facto de permitirem uma exposição à forma escrita desta língua, representam um benefício para as crianças.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Concluí, ainda, que as crianças estão ainda naturalmente expostas ao mirandês, isto é, que o mirandês se continua a falar na Terra de Miranda e que está sempre presente na vida das crianças, mesmo sem aulas de mirandês. O mirandês é uma realidade na vida destas crianças e não há, por isso, que meter a cabeça na areia.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;JN - Anton, ls porblemas que ls alunos ténen cul pertués nun bénen de l ansino de l mirandés, mas teneran outras ouriges.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;CM - Sim. Os alunos mirandeses têm os mesmos problemas que a generalidade dos alunos têm noutras regiões do país. Como pude comprovar através da análise comparativa de textos escritos por alunos mirandeses e por alunos de outras regiões do país, a esmagadora maioria dos problemas detectados é geral e não específica dos alunos mirandeses. Apenas um ou outro aspecto pode ser atribuído à influência específica do mirandês. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;É preciso que se pense que noutras regiões de Portugal, não havendo mirandês, há, no entanto, distintas variedades do português faladas pelos alunos e no meio que os rodeia. Também podemos defender que as diferentes variedades do português não devem ser reprimidas, pois são identitárias (aliás, resta saber se erradicar a variação linguística é um objectivo ao alcance de quem que que seja). Dito isto, deixe-me sublinhar que sou das pessoas que defende que é dever fundamental da escola fornecer a todas as crianças um conhecimento tão sólido quanto possível da norma padrão. Esse é um dever de uma escola democrática, pois todos os alunos devem ser preparados para poderem “competir” com as crianças dos meios em que se fala a norma padrão.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;JN - L goberno bai a poner l anglés na scuola purmaira, l que yá darie trés lhénguas pa ls alunos mirandeses. Hai uns dous anhos stube na Houlanda cul porsor Domingos Raposo i bimos que na Frísia l goberno tenie un porgrama de eiducaçon an trés lhénguas: houlandés, anglés i frísio, que ye la lhéngua de la region. Achais que l mesmo lema pode ser apuosto als alunos mirandeses?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;CM - As questões colocam-se nos mesmos termos quer se trate de duas línguas, quer se trate de mais do que duas. Várias línguas podem ser adquiridas e aprendidas em simultâneo. O trilinguismo é, de resto, hoje muito frequente.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;JN - Achais que l ansino de mirandés debe de ser oubrigatório?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;CM - Não. Penso que é essencial haver liberdade. Além disso, não me parece que haja condições objectivas para essa obrigatoriedade. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;JN - I quanto a ser ua deceplina curricular?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;CM - Deve ser, sem dúvida, uma disciplina curricular. Essa é uma questão de dignificação da aprendizagem do mirandês. Deve alterar-se a situação actual quanto a esse aspecto.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;JN - La deceplina de mirandés ye dada ua hora por sumana. Achais que chega?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;CM - É muito pouco. O mínimo deveria ser de, pelo menos, duas horas semanais.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b&gt;JN - Que cunseilho dais als pais quanto al ansino de l mirandés puls sous filhos? &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;CM - Aconselho-os vivamente a inscreverem os seus filhos na disciplina de Mirandês. Toda a evidência mostra que só beneficia o seu conhecimento sobre o próprio português. É pelo contraste que uma língua melhor se pode distinguir de outra, se pode tomar como objecto.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify" face="georgia"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Quanto a os pais a falarem em mirandês com os seus filhos, posso dizer que não tenho nenhum dado que me diga que isso faz mal às crianças.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="FONT-FAMILY: georgia; TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i&gt;Anterbista feita por Amadeu Ferreira&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-349285454231248611?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/349285454231248611'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/349285454231248611'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/09/anterbista-cun-cristina-martins.html' title='Anterbista cun Cristina Martins'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_b7-McAqCKzc/SN1VRWAShqI/AAAAAAAAAD8/lkQXZbYdzFQ/s72-c/14+-+Foto+Cristina+Martins.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-3125770923550961408</id><published>2008-09-02T23:18:00.004+01:00</published><updated>2008-09-05T12:19:16.900+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='poesie'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Manuel António Branco de Castro'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XIX'/><title type='text'>Oulhai l que ye la bida</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:+0;"&gt;&lt;?xml:namespace prefix = o /&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt; &lt;p class="NoSpacing" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="NoSpacing" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Un poema einédito de Manuel António Branco de Castro&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="NoSpacing" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="NoSpacing" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;An 31 de Júlio de 1894 Manuel António Branco de Castro scribe-le ua carta a José Leite de Vasconcelos i ende le ambia un soneto oureginal. Para quien nun saba, Branco de Castro era de Dues Eigreijas i fui por el que José Leite de Vasconcelos tomou l purmeiro cuntato cul mirandés i an casa del stubo ne l berano de 1883. Diç assi a cierta altura de la carta: «Un soneto à pressa, nem contei as sílabas; de Retorica de nada me lembro (Manual de estilo). Servi-me de um Bocage que sei de cor. Pediu-mo numa carta há 3 ou 4 anos.» Apuis acaba assi: «Leia e rasgue logo; cumpri o pedido». Nestas palavras queda bien clara la cuncéncia de Branco de Castro de que screbir sonetos nun era l sou fuorte. Bei-se claramente que nun adomina l'arte de la métrica i de la rima, adominado por stereotipos que mal parece tener daprendido, an que las palabras deficelmente fázen sentido. Por todo esto, nun admira que Leite de Vasconcelos nun haba publicado este soneto nin nanhue obra lhiteraira de Manuel António Branco de Castro. Assi i todo hai que retener la fonda tristeza que sal de las palabras de l soneto, a correspunder al stado de sprito de l outor, nesta altura cumpletamente depremido cula sue bida de lhabrador eisolado i malo an Dues Eigreijas, an que todo le cuorre mal, zde la salude als amores, a las relaciones familiares subretodo cul pai i l'armana. Bien le pide al antigo cumpanheiro de studos que l ajude i l baia a besitar, mas José Leite de Vasconcelos bibe noutro mundo i ten outras preocupaçones. I mesmo an relaçon al mirandés, tenendo an cuonta ua bison pragmática que fui siempre la de José Leite de Vasconcelos, son poucos ls nuobos resultados que inda poderá sacar de l sou antigo cumpanheiro.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="NoSpacing" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Eiqui deixo l soneto, publicado pula purmeira beç, yá que tanto el cumo la carta a José Leite de Vasconcelos nunca fúrun publicados. La scrita fui por mi puosta al son de la Cumbençon Ourtográfica de la Lhéngua Mirandesa.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="NoSpacing" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Esta passa a ser la sola obra lhiteraira de Branco de Castro salida até agora i será, possiblemente, la sola que el screbiu i chegou até nós.&lt;br /&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;p class="NoSpacing" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;p class="NoSpacing" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="NoSpacing" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="NoSpacing" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;An las arribas de los rius, cabeças de la sierra,&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;You me querie, amigo, an triste meditacion&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Puis la bida ye ua selombra qual paixon&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;De l que muorre loinge de sue tierra.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;p class="NoSpacing" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Yá las cuordas de la guitarra se quebrórun&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Sue mar cumo fúrun las Patrícias Romanas&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Roma ye nada del que fai, cousas mundanas,&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Cézares, Capitólio, Aventino yá acabórun.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;p class="NoSpacing" style="FONT-FAMILY: georgia; TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Puis las campanas tócan mui tristes...&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Se yá béien salindo l negro pendon&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Eirá pa l negro puolo de ls muortos amigo miu... anton!...&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;p class="NoSpacing" style="TEXT-ALIGN: justify" face="georgia"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;La última nuite: la spráncia yá perdida...&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;You las querie todas al miu lhado...&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Mas, miu Manuol, oulhai l que ye la bida!...&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i  style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="LINE-HEIGHT: 115%"&gt;Manuel António Branco de Castro&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-3125770923550961408?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/3125770923550961408'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/3125770923550961408'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/09/oulhai-l-que-ye-la-bida.html' title='Oulhai l que ye la bida'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-6919083955432019197</id><published>2008-08-25T01:36:00.004+01:00</published><updated>2008-09-02T23:24:13.722+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='traduçon'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='poesie'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XIX'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Camões'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Manuol Sardina'/><title type='text'>Alma adorada mie</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;p  style="text-align: justify;font-family:georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Ua traduçon einédita de l Abade Manuol Sardina&lt;/span&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;br /&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="NoSpacing"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="NoSpacing"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Publica-se eiqui [yá salida ne l Jornal Nordeste de 19 de Agosto de 2008] la traduçon de l soneto de Luís de Camões &lt;i style=""&gt;Alma minha Gentil &lt;/i&gt;feita pul Abade Manuol Sardina. La traduçon fui ambiada a José Leite de Vasconcelos an carta de 31 de márcio de 1885, que nunca chegou a publicar nin deilha sequiera mos deixou nota. L abade Manuol Sardina (era assi assinaba quando screbie an mirandés) era natural de San Martino i fui, possiblemente, l purmeiro mirandés que screbiu la lhéngua mirandesa.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;            &lt;/div&gt;&lt;p  style="text-align: justify;font-family:georgia;" class="NoSpacing"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Alma adorada mie, que secumbiste&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Tan cedo, d’esta bida descuntente,&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Descansa alhá no cielo aternamente&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;I biba you na tierra siempre triste.&lt;o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;        &lt;/div&gt;&lt;p  style="text-align: justify;font-family:georgia;" class="NoSpacing"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Se na glória aternal, donde chubiste,&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;D’esta bida hai lhembrança realmente,&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Nun squeças esse amor fuorte, eicelente,&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Que yá nos uolhos mius tan puro biste.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;        &lt;/div&gt;&lt;p  style="text-align: justify;font-family:georgia;" class="NoSpacing"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;I se bés que puode algo merecer-te&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;L lhuito i l delor que me quedou&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;De la mauga forçosa de perder-te:&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;        &lt;/div&gt;&lt;p  style="text-align: justify;font-family:georgia;" class="NoSpacing"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Roga a Dius, que tous anhos ancurtiou,&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Que tan cedo d’acá me lhiebe a ber-te, &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Cumo de los mius uolhos te lhevou. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;      &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="NoSpacing"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;Luís de Camões&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Traduçon de l Abade Manuol Sardina, 1885.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="NoSpacing"&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-6919083955432019197?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6919083955432019197'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6919083955432019197'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/08/alma-adorada-mie.html' title='Alma adorada mie'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-9178722375054487199</id><published>2008-07-24T23:26:00.001+01:00</published><updated>2008-07-24T23:31:14.311+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Ana Maria Fernandes'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XXI'/><title type='text'>Lhembráncias de l outro mundo (04)</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Por Ana Maria Fernandes&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;Ua trabiessa quelor de l cielo&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;font-family:georgia;"  class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;De las poucas cousas que teniemos an Pertual i que lhebemos depuis pa &lt;st1:personname productid="la Fran￧a"&gt;la França&lt;/st1:personname&gt;, habie eissencialmente dues, cuntando algues ferramientas de çapateiro que miu pai lhebou tamien cun el i que serbírun para amanhar çapatos principalmente ne ls purmeiros tiempos i inda hoije até…&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Mas ua que siempre serbiu an todas las casas adonde bibimos i qu’inda hoije faç parte de l nuosso die a die ye ua cousa yá bielha, cun marcas fondas que l tiempo amprimiu eirremediablemente: ua trabiessa oubada de smalte de quelor azul - azul cumo l cielo, ou até las óndias de l mar -  cun pintas brancas cumo para lhembrar tamien la niebe, las nubres, ou anton la scuma de l ouceano que banha l lhitoral desse país atlántico de l stremo Sudoeste de &lt;st1:personname productid="la Ouropa"&gt;la Ouropa&lt;/st1:personname&gt; adonde nacimos un die, hai yá tanto tiempo…&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Ua trabiessa oubada de smalte, ua antre miles que se fabricórun pula cierta an Pertual, ne ls anhos sessenta i inda probablemente ne ls anhos setenta; para bien dezir, nien sei adonde, mas que biajou cun nós andentro las nuossas malas até estas tierras goulesas, estas tierras adonde mos ancuntramos inda hoije, mesmo depuis de quarenta anhos. Nun sei todo subre essa trabiessa mas sei, tengo la certeza, l que a mi me parece l mais amportante: essa trabiessa sendinesa, cumprada talbeç nua feira, ne ls Grazes an Sendin ou an Mogadouro, trabiessa tamien eimigrante, que ten pula cierta tantos anhos cumo you, ye cumo ua berdadeira pieça de l nuosso museu familiar, mas inda cun serbentie. Ye esse prato que yá resistiu a quaije todo i nunca se scachou, cumo ls que son de bidro ou de barro, que miu pai lhieba para la hourtica que ten mesmo al lhado de casa, aqui an França, i adonde gusta de poner ls coneilhos que cria, lhougo depuis de ls haber acabado de matar i de le haber tirado la piele. Ye nesse prato que yá ten quaije ua bida anteira, cumo nós afinal, que miu pai gusta de poner tamien ls pumientos acabados de assar, guardando-los siempre a la borda de l lhume para que nun se sfríen i até anriba uas brasas caso mos deia la gana de ls calcer outra beç ou de ls comer bien calientes cun molho de tomate, sal, alho i azeite de las nuossas oulibeiras, a la moda de Forcaleiro… &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Forcaleiro! Esse sítio an Sendin, nas arribas, al pie de l riu Douro, adonde ls Paxareiros, la mie família, zde siempre, zde l tiempo de miu abó pul menos, l pai de miu pai que cheguei a cunhecer até ls mius treze anhos, siempre gustórun de assar pumientos de la huorta nun lhume feito nua peinha que fui talhada i purparada al perpósito para esso. Cuozen-se alhá tamien patatas cun casca i cun auga de las nacientes que mánan nessa huorta, an panelas negras que ban al lhume, i ássan-se na cinza i nas brasas pumientos berdes, burmeilhos i amarielhos mas tamien tomates anteiros cula piele que son apanhados anquanto mais do que un trata de la regar, de le dar a buber a eilha tamien. Oube-se anton, subretodo ne ls dies mais calientes de l Berano, cumo se le díran nuoba bida, l’auga de ls poços que bai passando por todas las augadeiras que ls homes, zde siempre, fázen i purpáran nessas arribas pa la ancanhar i nun deixar perder ua pinga&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;– caminos de tierra, arena i auga , benas&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;por adonde passa bida i sudor, benas para matar la sede a la huorta, a las plantas i tamien als homes…&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Mais dua beç se lhabórun tamien nessas augadeiras - cun arena, auga i até tierra – las panelas de ir al lhume, pratos i tamien trabiessas de smalte – cumo essa nuossa trabiessa, quelor de l cielo mas tamien de las nubres ou de la niebe, que inda tenemos an nuossa casa aqui an França … &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Ye todo un símbolo la nuossa trabiessa sendinesa! Lhembráncia de ls almuorços i jantares que se fazien nas pequeinhas cozinas de teilha bana an Sendin, armanas, zde hai seclos, a todas las cozinas de teilha bana de todas las aldés de las Tierras de Miranda. Sentábamos-mos a la borda de l lhume, subretodo ne ls dies frius de l Eimbierno: homes i mulhieres ne ls scanhos i nós ls ninos ne ls talhicos feitos d’aperpósito para nós… Todos teniemos un garfo de fierro mas nun habie, naqueilha altura, nó, pratos i copos para cada un de nós. Lhouça?! Habie tan pouca i era tan cara! Nunca se squeciu miu pai que nun tenie mais que uito anhos de la mai haber renhido cun el por haber deixado caier i scachado un die, &lt;i style=""&gt;Raios sta parta!,&lt;/i&gt; ua malga! Ua sola , mas ua malga que fazie tanta falta!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;L que habie anton era ua trabiessa al meio de la pequeinha mesa giralmente baixa tamien, adonde todos íban tirando l que podien: patatas guisadas, por eisemplo, cun coneilho refogado que habie sido caçado, cumo acuntecie a las&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;bezes, nua rateira armada nua binha ou nua huorta, cun la ajuda tamien de Çarafin, l perrico spierto que you sei alhá de que oubi falar mais dua beç nesses jantares an Sendin al redror de la trabiessa… &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;I inda depuis an França, cul mesmo refogado de coneilho, mas cun pratos i copos para cada un de ls cumbibas… pratos que yá nun éran de smalte i garfos que yá nun éran de fierro… pratos cumo esta nuossa trabiessa azul que lhebábamos andentro las alforjas anriba la burra i que íban tamien cun nós até las huortas, las binhas, tierras de pan para segar, tierras que yá quedában loinge bastante de la poboaçon, oubrigando-mos a comer por bezes ne l termo… &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;l mais dua beç tamien nesses almuorços i jantares an França, cun mius pais, ties i tios, pessonas amigas, mie armana i primos: stórias i cuontas de l tiempo que habiemos passado an Sendin... i stórias tamien cul perrico Çarafin…&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify; font-family: georgia;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Nun sei cumo bai un die a acabar la stória de la nuossa trabiessa. Mas l die an que acabar, talbeç alguien se lhembre de la ampeçar assi :&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="FR"  style="font-size:130%;"&gt;Era ua beç ua trabiessa que mudou de paíç, que eimigrou tamien. Ua trabiessa &lt;span style=""&gt;oubal&lt;/span&gt; de smalte, azul cumo l cielo, cun pintas brancas cumo las nubres, la niebe ou la scuma de l mar, l mar de Pertual, i l cielo azul de Sendin, l cielo de Forcaleiro, a mirá-se ne ls &lt;span style=""&gt;rigueiros&lt;/span&gt; adonde cuorre l’auga fresquita dun riu ne l meio de las arribas secas i ranhidas ne ls meses mais calientes de l Berano. Auga para matar la sede a la tierra i tamien la fame als homes, mulhieres i ninos, todos juntos, houmildes mas alegres, i sentados al redror dua trabiessa, trabiessa de siempre, trabiessa azul, azul cumo l cielo! L nuosso cielo! L cielo adonde sobra siempre un cachico para cada un de nós! &lt;span style="font-family: georgia;"&gt;L cielo de todos…!&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="FR"  style="font-size:11;"&gt;&lt;span style="font-family: georgia;font-size:130%;" &gt;L cielo!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span lang="FR"  style="font-size:11;"&gt;&lt;span style=""&gt;   &lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-9178722375054487199?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/9178722375054487199'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/9178722375054487199'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/07/lhembrncias-de-l-outro-mundo-04.html' title='Lhembráncias de l outro mundo (04)'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-5236511811200994026</id><published>2008-07-19T02:57:00.005+01:00</published><updated>2008-07-21T01:43:30.634+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='José Leite de Vasconcellos'/><title type='text'>José Leite de Vasconcelos – L camino mirandés (1)</title><content type='html'>&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;01. Bou a publicar eiqui i an &lt;/span&gt;&lt;a style="font-family: georgia;" href="http://cuntasmiradesas.blogspot.com/"&gt;http://frolesmirandesas.blogspot.com&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt; algues notas relatibas a la bida de José Leite de Vasconcelos, de que acabórun de passar ls 150 de l sou nacimiento. L miu oubjetibo ye dar a coincer un cachico melhor la bida i la obra desse sábio que dou a coincer al mundo i bestiu de denidade la lhéngua mirandesa, refundando-la pa la ciéncia. Cumo bien s’antenderá, tratarei an special de la sue lhigaçon a la lhéngua mirandesa, a la tierra de Miranda i als mirandeses de l sou tiempo, assi cumo a outros studiosos que s’antressórun pul mirandés. Assi, será un cuntributo pa la stória de la lhéngua mirandesa na fin de l seclo XIX i percípios de l seclo XX.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;02. Era sue tierra de nacéncia la aldé de Oucanha, cunceilho de Tarouca, specialmente coincida pula punte cun torre (séc. XII), la única an Pertual, que atrabessa l riu Barosa, afluente de l Douro.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp3.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SIFKlovqkzI/AAAAAAAAADk/I2MQNJqTh6o/s1600-h/Ucanha+antiga.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://bp3.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SIFKlovqkzI/AAAAAAAAADk/I2MQNJqTh6o/s400/Ucanha+antiga.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5224539053179441970" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Retrato antigo de Oucanha, cula torre an 1º plano&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;José Leite de Vasconcelos Pereira de Melo naciu an 7 de Júlio de 1858, sendo filho de José Leite Cardoso Pereira de Melo (1810 – 1881) i de Maria Henriqueta Leite de Vasconcelos Pereira de Melo (1815 – 1894). Ls pais casórun-se an 1854, yá nun éran nuobos, i de l casamento naciu ua filha Maria Carolina Leite Pereira de Melo de Vasconcelos, que se morriu cun arrimado a dous anhos, dende que «Nunca pude por isso ter a satisfação de pronunciar diante d’ela o doce nome de &lt;i style=""&gt;irmã&lt;/i&gt;, e irmã única!» (J.L. Vasconcelos,&lt;i style=""&gt;Memórias de Mondim da Beira, &lt;/i&gt;1933, 316-317).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp2.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SIFKbwcws0I/AAAAAAAAADc/Re3PnjOilfE/s1600-h/Casa.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://bp2.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SIFKbwcws0I/AAAAAAAAADc/Re3PnjOilfE/s400/Casa.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5224538883448943426" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;La casa adonde naciu J. L. de Vasconcelos.&lt;br /&gt;L retrato de riba ye mais antigo.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;L pai era ua pessona alegre i lhuitou al lhado de ls lhibarales ne l cerco de l Porto an 1833, mas esse grande sacrafício an nada l ajudou na sue bida. Ampeçou por ser lhabrador, i an 1854 era percurador de l régio an Mundin. An 1876 era prefeito ne l Coleijo de Santa Catrina ne l Porto. Morriu-se quando J. L. de Vasconcelos tenie 23 anhos.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;La mai, que fui la sue percipal eiducadora, era ua tie mui debota i oustera, que nun deixaba a José cumbibir cun outros moços, ende ampeçando l eisolamiento que siempre l acumpanhou al lhargo de la bida. Tubo ua eiducaçon sebera i a la moda antiga, nun ardando l feitiu alegre i galhofeiro de l pai. Era nino i yá dezie «Quero ser un escritor público».&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SIFKQK5FokI/AAAAAAAAADU/ol-Eg_wJ68o/s1600-h/Mai.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SIFKQK5FokI/AAAAAAAAADU/ol-Eg_wJ68o/s400/Mai.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5224538684388647490" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;La mai de J. L. de Vasconcelos&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;03. Cun 9 anhos ampeça a ir a San Juan de Tarouca para studar, fazendo l eisame de la anstrucion primária an Lamego. Studa tamien an Granja Nova, adonde ampeça a daprender lhatin cul padre i an Mundin (de Cima). Ende ampeça a çpertar pa l que le habie de acupar l mais de la bida: «Durante o tempo que vivi em Mondim impressionaram-me sempre, e logo que pude aplicar o pensamento a cousas históricas, as antigualhas que eu observava em várias povoações do concelho: a torre, a ponte e o pelourinho de Ucanha; a igreja velha... as ruínas dos mosteiros de S. João de Tarouca e Salzedas..., o Crasto...» (J. L. de Vasconcelos, &lt;i&gt;Memórias de Mondim da Beira&lt;/i&gt;, 1933, XIII).&lt;/span&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;An 1875, cun 17 anhos i la anstrucion primária, stá ampregado na admenistraçon de l cunceilho de Mundin. De l ourdenado que ganhaba bibie toda la família, que atrabessaba grandes deficuldades financeiras. Fui ende que l tio, António Leite, que staba ne l Porto adonde trabalhaba pa las obras públicas i era mestre de purmeiras lhetras, le arranja un amprego de amanuense ne l Liceu de l Porto. An 1876 bai para esta cidade adonde, an 1877, ye nomeado Guarda de l Gabinete de Física i Química de l Liceu de l Porto. Nesta cidade sigue un rigoroso porgrama de studos, ne l Coleijo de San Carlos, pus «Aplicava-se ao estudo com sofreguidão e fúria, num quarto que, no dizer de seu pai, era o de um filósofo. Não cuidava da roupa nem dos sapatos, nem tão-pouco de se pentear e barbear (Manuel Viegas Guerreiro, “Notas para uma biografia do Doutor José Leite de Vasconcelos, in &lt;i&gt;José Leite de Vasconcelos. Livro do Centenário, &lt;/i&gt;1960, 116).&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Amadeu Ferreira&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:130%;" &gt;cuntina&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-5236511811200994026?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/5236511811200994026'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/5236511811200994026'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/07/jos-leite-de-vasconcelos-l-camino.html' title='José Leite de Vasconcelos – L camino mirandés (1)'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://bp3.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SIFKlovqkzI/AAAAAAAAADk/I2MQNJqTh6o/s72-c/Ucanha+antiga.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-3241389336526647637</id><published>2008-07-07T23:04:00.004+01:00</published><updated>2008-07-07T23:14:47.298+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='José Leite de Vasconcellos'/><title type='text'>O Dialecto Mirandez</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Cumo hounesta houmenaije a José Leite de Vasconcellos, ne l die an faç 150 anhos que naciu, eiqui se deixa la sue obra mais temprana subre l mirandés - O Dialecto Mirandez -, tal i qual cumo fui publicada, an 1882. Fui ende que proclamou al mundo, al ampeçar la obra: «Não é o portuguez a unica lingua usada em Portugal: além dos differentes dialectos com que ella se apresenta no seu proprio territorio do continente, e d'um certo numero de modos de fallar, particulares às creanças, aos rapazes, aos pedreiros, etc. - falla-se aqui tambem o &lt;span style="font-style: italic;"&gt;mirandez, &lt;/span&gt;que constitue o objecto d'este estudo.» Coincer a José Leite e cuntinar l sou trabalho, cada un a la sue moda, ye la melhor maneira de houmenagiar este home que fui al fondo de l'alma mirandesa i. na sue lhéngua. trouxo a la lhuç de l die la sue denidade de seclos, por tantos botada na lhama.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; &lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Quien quejir ler la obra bonda carregar an cada fuolha cumo se fura un retrato i apuis lhougo le aparece ua eimaige mais grande i puode ler sin porblemas.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Amadeu Ferreira&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;7 de júlio de 2008&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-3241389336526647637?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/3241389336526647637'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/3241389336526647637'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/07/o-dialecto-mirandez.html' title='O Dialecto Mirandez'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-3475266290372780765</id><published>2008-07-07T22:45:00.020+01:00</published><updated>2008-07-07T23:15:14.329+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='José Leite de Vasconcellos'/><title type='text'>O Dialecto Mirandez</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKSlMDw9FI/AAAAAAAAAC8/6XWLAfOlMC8/s1600-h/Dialecto+Mirandez01.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 400px; height: 280px;" src="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKSlMDw9FI/AAAAAAAAAC8/6XWLAfOlMC8/s400/Dialecto+Mirandez01.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220396085665657938" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp3.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKSfU8uO1I/AAAAAAAAAC0/8eiclMFnPvA/s1600-h/Dialecto+Mirandez02.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp3.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKSfU8uO1I/AAAAAAAAAC0/8eiclMFnPvA/s400/Dialecto+Mirandez02.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220395984972823378" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp2.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKSZUv5OrI/AAAAAAAAACs/I1YiGiDpT4M/s1600-h/Dialecto+Mirandez03.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp2.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKSZUv5OrI/AAAAAAAAACs/I1YiGiDpT4M/s400/Dialecto+Mirandez03.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220395881839803058" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKSOvCSgxI/AAAAAAAAACk/OYLWq-Ku8Ig/s1600-h/Dialecto+Mirandez04.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKSOvCSgxI/AAAAAAAAACk/OYLWq-Ku8Ig/s400/Dialecto+Mirandez04.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220395699917718290" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp3.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKRmciG73I/AAAAAAAAACc/GhlICpYxRwM/s1600-h/Dialecto+Mirandez05.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp3.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKRmciG73I/AAAAAAAAACc/GhlICpYxRwM/s400/Dialecto+Mirandez05.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220395007756136306" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp2.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKRYvZEUtI/AAAAAAAAACU/bvU5urVbchg/s1600-h/Dialecto+Mirandez06.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp2.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKRYvZEUtI/AAAAAAAAACU/bvU5urVbchg/s400/Dialecto+Mirandez06.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220394772300321490" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKRMXp3KkI/AAAAAAAAACM/mUsgH1ydmkY/s1600-h/Dialecto+Mirandez07.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKRMXp3KkI/AAAAAAAAACM/mUsgH1ydmkY/s400/Dialecto+Mirandez07.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220394559769881154" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp1.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKQ-ZXsaOI/AAAAAAAAACE/OQhGmJWZms8/s1600-h/Dialecto+Mirandez08.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp1.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKQ-ZXsaOI/AAAAAAAAACE/OQhGmJWZms8/s400/Dialecto+Mirandez08.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220394319712381154" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKQyEssX4I/AAAAAAAAAB8/O9h4-N2-lWo/s1600-h/Dialecto+Mirandez09.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKQyEssX4I/AAAAAAAAAB8/O9h4-N2-lWo/s400/Dialecto+Mirandez09.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220394108004884354" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp1.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKQZSS0N-I/AAAAAAAAAB0/d1r2Lbu_V0o/s1600-h/Dialecto+Mirandez10.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp1.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKQZSS0N-I/AAAAAAAAAB0/d1r2Lbu_V0o/s400/Dialecto+Mirandez10.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220393682157713378" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKQPZxrUKI/AAAAAAAAABs/kib95bNG1JE/s1600-h/Dialecto+Mirandez11.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKQPZxrUKI/AAAAAAAAABs/kib95bNG1JE/s400/Dialecto+Mirandez11.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220393512367509666" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp2.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKQEwvf76I/AAAAAAAAABk/v7POYvytmHc/s1600-h/Dialecto+Mirandez12.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp2.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKQEwvf76I/AAAAAAAAABk/v7POYvytmHc/s400/Dialecto+Mirandez12.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220393329553829794" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp2.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKP56nfqdI/AAAAAAAAABc/S1mJi9JvMYY/s1600-h/Dialecto+Mirandez13.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp2.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKP56nfqdI/AAAAAAAAABc/S1mJi9JvMYY/s400/Dialecto+Mirandez13.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220393143226051026" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp1.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKPtdvIiFI/AAAAAAAAABU/7uIKD3QwcK8/s1600-h/Dialecto+Mirandez14.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp1.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKPtdvIiFI/AAAAAAAAABU/7uIKD3QwcK8/s400/Dialecto+Mirandez14.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220392929315031122" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp3.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKPesv10YI/AAAAAAAAABM/XTfRfq67Cps/s1600-h/Dialecto+Mirandez15.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp3.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKPesv10YI/AAAAAAAAABM/XTfRfq67Cps/s400/Dialecto+Mirandez15.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220392675646493058" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp2.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKPT6_zTCI/AAAAAAAAABE/tgkkIyC3nfc/s1600-h/Dialecto+Mirandez16.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp2.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKPT6_zTCI/AAAAAAAAABE/tgkkIyC3nfc/s400/Dialecto+Mirandez16.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220392490492972066" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp1.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKPJaF0Y-I/AAAAAAAAAA8/2C53PryB_X0/s1600-h/Dialecto+Mirandez17.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp1.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKPJaF0Y-I/AAAAAAAAAA8/2C53PryB_X0/s400/Dialecto+Mirandez17.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220392309861147618" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKO9x697xI/AAAAAAAAAA0/9n2Zt2imp6o/s1600-h/Dialecto+Mirandez18.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKO9x697xI/AAAAAAAAAA0/9n2Zt2imp6o/s400/Dialecto+Mirandez18.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220392110099656466" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://bp3.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKOy9-wInI/AAAAAAAAAAs/TZ0Q0JiGHaI/s1600-h/Dialecto+Mirandez19.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://bp3.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKOy9-wInI/AAAAAAAAAAs/TZ0Q0JiGHaI/s400/Dialecto+Mirandez19.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220391924358193778" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-3475266290372780765?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/3475266290372780765'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/3475266290372780765'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/07/dialecto-mirandez_8817.html' title='O Dialecto Mirandez'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://bp0.blogger.com/_b7-McAqCKzc/SHKSlMDw9FI/AAAAAAAAAC8/6XWLAfOlMC8/s72-c/Dialecto+Mirandez01.jpg' height='72' width='72'/></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-4830820904993860862</id><published>2008-05-01T16:10:00.001+01:00</published><updated>2008-05-01T16:12:01.923+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cuonta'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XXI'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Faustino Antão'/><title type='text'>Por mor de Lucrécia</title><content type='html'>&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;ua cuonta de Faustino Antão&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;&lt;br /&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;Luciano nien de manos atadas se habie dado cunta de que sue bida staba a dar ua buolta que nien campanas quando repicában. Mas s’el percisaba naqueilha hora de las campanas era para tocar a rebate, nunca a repicar anunciando fiesta. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Sue bida antraba nua caleija scura i lharga, assobedada d’oulmeiras i silbeirones bien a jeito de bichos. L que se staba a passar era un grande anganho. Solo podie ser. Que habie feito de mal para star a ser tratado deste modo!?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Sabie que nun era santo, mas tamien nun era nanhun lafrau. Se nun pagaba ls trés alqueires a la fabriqueira era porque solo nesse anho ye que habie puosto família, nunca habie bisto fazer la cobrança adelantrada. Nun sendo el de malas cuntas para naide nun iba a ser culs bielhos questumes desta anstituiçon, mesmo que estes questumes oulíssen a mofo de bielhos, puis quanto sabie fúrun deixados puls Frailes aquando porqui s’alhambazórun cun quaije l termo todo. &lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;Tamien, se botou las manapolas al gargueiro d’algun garunhas fui an çfénsia própia ou d’honra, i esso, mais tarde ou mais cedo, ye siempre tomado cumo bien feito anté pul ampestante. A nun ser assi andarien alguas cuontas por acertar cun algun malarrés daqueilhes ambufados que nun sáben perder. I esses son cumo gatunhas an tierra lhabrada, nun se béien mas anféstan. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Luciano yá quantá habie marcado l sou terreiro an çfénsia de l’honra de la família, mas quien nun l fazie?, solo ls sornas, ls anzonas que nien de ls sous gústan. El teni-se por giente, nun era nanhun babosico que quienquiera fazie caçuada i botaba arremedos nas sues cuostas. Era sabido antre todos, que quien s’astrebisse a poner boca an pai, mai ou armanas tenie l dedo apuntado a la tiesta. Siempre fui assi, nun era de demandas, nun se astrabessaba ne l carreiron de naide, mas se benisse tramóia pa l sou lhado solo la sacudie apuis de star ganha. Este feitiu, a gusto de muitos, era malquerido por outros tantos, i quien podie agora fiar-se nun era l filho de Luís Ferreiro.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Se ls Cristos, ls Sopas, ls Grigórios, ls Ferreiros, ls Paixaras siempre amparelhórun a sou lhado, yá ne ls Raposos, ls Camilos, ls Cachés, ls Chiros i ne ls Tabacos nun s’iba a fintar, nunca scundírun la gana de l ber calhado. Quedaba por saber, ls Canechos, ls Minzes, ls Polhos, ls Brízios, ls Molicas, ls Cabecas de que lhado quedában, que las poucas bezes que se rebelórun fui na rixa culs Conelheiros que corrírun cun eilhes cuas arrochadas ne l culo até l Monte a caras a La Senhora de ls Caminos. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;Mas tamien quien nun dou uas bardascadas esse die? &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Pul que dezien, até Chetas Manco i l cura. L saias, nobato porqui i amigo de la rapaziada, fuora de la sacrestie nun era çfícele poné-lo a ajudar ls Richaneiros. Desta beç bundou dezir-le que éran calafraus i açomá-lo. Struncou galhos de ls trampos sien percisar de l’ajuda debina i ls outros arriában. Naide podie dezier que el batiu, mas que puso ls arrochos nas manos de ls outros, á isso puso. Nessa nuite naide quedou de fuora, ou cuídan que se ls de baixo nun se perdien d’amores puls Richaneiros era porquei? Lhebou anhos a fazer las pazes. Nun hai que tomá-lo a mal, puis nun ye dun die pa l outro que se squece tamanha houmildaçon. Culs d’acá acuntecie l mesmo, naide gusta que le smundúnguen l ranho, mesmo qu’essa cousa salagre nun sirba para nada, mas cumo ben de l nariç i esse to l mundo quier ser duonho i senhor de l sou.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Por estas i por outras anquanto moço Luciano nunca sabie an que augas se lhababa. Mas que culpa el tenie ser franco i abierto, amigo de la mocidade. Aqueilha nuite lhebou dous ambarrones de ls brutamontes fardados de cotin, quando chubiu ne l tabrado de la camioneta para le tirar las apeias de ls tornozielhos. Piórun-lo cuas lhares para tener la certeza que nun se scapulhie i se botaba a monte. L tiempo que la biaige durou nun fui l bastante para el arrumar las eideias, i inda fúrun uas buonas horas de camino. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;Ls cholabancos éran tantos i l assiento tan duro que nun ajudában an nada. Agora, chegado al terreiro, delantre duas balientes portaladas de fierro pintadas a negro, ls ambarrones cuntinában acumpanhados de palabrones çfamantes cumo se trata un lharego.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;- Bás a quedar arrecadado até apestares cumo tue mai ne ls anfiernos, filho dua perra i home daqueilha …… Ou cuidabas que nunca te botábamos las manos?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;- Bá, fai agora l que fazies!?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;- Xefeia agora ls arruaças i antima la tue çúcia!?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Ah, cumo s’ambergonharie mai Dorinda i Lucrécia s’algua beç al sou oubido chegássen tantas anjúrias. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;Cumo le dolien la cabeça. I estes bózios arrepassában-le ls sentidos cumo speto an chicho. Las apeias de fierro habien feito trilhaduras nas canielhas, las argolhas adrumecírun-le ls braços mas nun le dolien cumo le dolien ls oubidos de tanta çfamaçon. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Nun stubisse el atado, i nun era este garunhas que se quedaba a rir cula dentuça toda. Luciano, home de mil pacéncias esta nun íba a aturar. L redadeiro ambarron metiu-lo alhá andrento de las portaladas cumo se fai a un bezerro nua camioneta ne l toural de la feira pa l lhebar pa l matadeiro. Speraba-lo outro brutamontes que de tamanho nun se quedaba atrás, mais uns dies i bieno a saber que tamien l armanaba ne ls bózios i na matraca. Todo habie acuntecido uas horas datrás.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Yá la nuite, feia i secura se habie scarranchado por todo aquel bal donde ls moradores de Richana habien baixado la guarda. Luciano i sue Lucrécia drumien l suonho de ls einocentes, ne l acunhego de dues manticas de lhana, nun era la friura de l aire de riba que antraba pula gateira de la puorta que arrefecie la calentura de sous cuorpos. Éran nuobos i fuortes, afeitos a passar muitas pul termo para nun le gustar agora este catre. Acunhegados cumo siempre l fazien era l bastante para se sentiren bien. Eili bien a sou lhado ne l canastrico staba la nina, a drumir i a chuchar l dedico. Habie assossegado hai muito, para sastisfaçon de ls dous, puis nien siempre assi acuntecie. Aqueilha nina habie benido cumo ua bençon de l cielo, maior riqueza nun tenien çque habien dado l nuolo de l matrimónio. Nien eilhes habien pedido mais, esse anjico sano i scorreito fruito de l sou amor era ua alegrie tamanha que arredaba ls piores anfertúnios i le daba fuorças para botar la bida palantre. Pequerrica, dedicos angurriados, pouco pelo na cabeça i muita gana de chorar, assi habie benido cumo cria ben por esse mundo afuora to ls dies. Staba agora gordica i assossegada ne l sou brício drumindo cumo quien spera pula purmeira mamada de la manhana para bolber a pegar ne l suonho. Mamar i drumir era l qu’eilha fazie. Tamien que mais podie!? &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;Luciano, al lhargo deste meio anho de bida, siempre que lhargaba l çadon, la fardela i la pechorra a la fin de mais un die de jeira quedaba-se horas d’afilo a mirá-la. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Quieto i calhado, sue cara asparcie-se a la dun garotico que mira pa l regalo dado pul pai an die d’anhos. De beç anquando mexie-le ne ls dedicos para tener la certeza que aqueilha criaturica inda respiraba. Porque l suonho era tan fondo i parado que nun tenie la certeza se inda bibie ou drumie. Se podira, eiqui quedarie para siempre, solo arredaba pie apuis de ls reparos de Lucrécia pa la deixar assossegada, que de l suonho perfundo dua nina nunca ben nada de malo pa l mundo.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Luciano habie-se casado cun Lucrécia apuis d’algun tiempo de namoro i cula certeza que podie gobernar sue casa. Quando ampeçou la namorisquice, aperpuso-se ganhá-la para sue tie, custasse l que custasse i sabie que l précio nun era pequeinho. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;An Rechinada la çputa era baliente. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Eilha era antressada de muitos, i daqueilhes que mais tenien, d’alguns morgados i até de fidalgos que porqui benien de &lt;/span&gt;&lt;st1:personname productid="la Cidade. I"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;la Cidade. I&lt;/span&gt;&lt;/st1:PersonName&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt; habie rezones de sobra, puis nun fusse eilha la mais guapa. Nien percisaba de s’apimponar, era dun guapo berdadeiro i natural, duonha dua cabelheira oundiada que fazie lhembrar las cachoneiras de las senaras de l praino mirandés quando tocadas pul aire de las manhanas de Júnio. Uolhos d’azeituna, ua carica de mona capaç de deixar tonto i rendido qualquiera lhougo ne l purmeiro oulhar. Nun habie rapaç, benisse de adonde benisse, d’acerca ou de loinje, de giente bien puosta na bida ou de família falparrilha que nun quedasse ambeiçado i tolhido de l sentido por muito tiempo, çque la mirasse. Quienquiera lhoubarie ls diuses pula suorte de haber cruzado cun tamanha beleza. Guapíssema, reina dun sunriso lhargo i rasgado, Lucrécia toda essa fermusura i bundade çtribuie sien pedir nada, ambersadeira culs ninos i bielhos sien assopros de baidade, ajuntaba al sou ancanto l feitiu de se dar bien cun todos, ampatando l sou tiempo cun bezinos i amigos. Siempre fui ua garotica arrimada i assossegada para to l mundo. Agora de rapaza, sien qu’eilha l quejisse, scachaba l coraçon de muitos i spargie l ciúme, bicho que robie la paç antre la rapaziada. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Luciano se la pediu ne l altar culas juras de le ser fiél, cumpanheiro i berdadeiro, tenendo cumo teçtemunhas las debindades sagradas de &lt;/span&gt;&lt;st1:personname productid="la Santa Eigreija"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;la Santa  Eigreija&lt;/span&gt;&lt;/st1:PersonName&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;, era porque la querie para ser senhora de sue cumpanhie para l que disse i benisse, na salude i n’anfermidade, na scasseç i na abundança. Era porque staba purparado. Que era home de seguir camino, que la podie porteger, que le podie dar filhos. L matrimónio era cousa seria, era de muita repunsablidade. Porque la criaçon que recebiu de ls sous, nun podie fazer las cousas doutro modo. Fui siempre l que el quijo çque s’ampeçou a animar por rapazas i la çputa por Lucrécia se birou la grande lhuita de sue bida até eiqui. Mal el sabie que la carga de trabalhos staba a ser atada cua angrideira, porque l’ambeija de la lhebar era muita.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Agora pai dua nina i tiu dua casa de quatro paredes, sabie que l pan nunca podie faltar, aqueilha einocente que nunca habie pedido para nacer, nun podie passar fame nin friu. I esso solo podie acuntecer, trabalhando muito, puis doutro modo nun benie soldada. Lhuitar de nuite i de die, ganhar tino i fuorças para se birar. Luciano agarraba-se agora a la bida cumo çanchina an oureilha de perro. Mas era feliç, l trabalho nun l cansaba, l sou sentido staba naquel brício, naqueilha nina, la mais guapa que coincie. Anté eiqui cuidaba que la natureza nun iba a fazer melhor que Lucrécia mas habiesse anganhado, la sue nina si era bien mais guapa que la mai. Por esta nina Luciano nun se negarie a arrincar touça, scabar balados, podar parreiras, ser malhador an die de frauga pa ls Bríçios, ir sumanas anteiras a la segada pa la Granja ou Fuonte Lhadon, tomar cuonta de cabras ou canhonas d’ameias, ser pastor ou buieiro, ir a ser cuntrabandista a lhebar barras de xabon a Alcanhiças, ir a la jeira na strada ou daprendiç na barraige. Par’el i Lucrécia podie faltar l pan i la chicha, mas pa la nina nunca.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Esse temperamento duro i agre ajudaba a atamar l miedo que sentie nas horas malas de nun ser capaç, miedo que le benie de pequeinho. Siempre que se quedaba solico a mundar las loijas ou a arrincar nabiças, esse era l sou termiento, de nun ser capaç. Tenie nomeada de benir dua familia baliente para lhuitar pula bida. Als Gregórios i ls Paixáras nunca le faltou la fuorça para bencir. A las bezes malos d’aturar, mas ounidos pa l bien i pa l mal, querien las cousas dreitas, la palabra dada era santença. Nun se coincie causo de falta deilha, esso fazie cun que todos le guardássen muito respeito. Mas esso nun bundaba, habie muita giente de nomeada na penúria. Agora tenie i sentie que podie cunfiar ne l amor de Lucrécia. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Nessa nuite, de rumpon i a fuorça, la puorta de sue casa abriu-se cumo las puortas dun curral, sien dar por eilha yá ls fardados stában bien arrimados al catre. A pie i an ciroulas, Luciano quedou-se tolhido sien saber l que fazer. Als antrusos, calhados i decididos, amouchorun-lo pa l lhebar pa la rue. Nien pul choro de Lucrécia nien l de la nina eilhes deixórun Luciano percurar porquei tan çcarada antrumisson. Boca calhada ou ban todos!, fúrun las repuostas.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Quando l zamouchórun, nun sabie adonde staba i sabie que nunca eiqui habie stado. Nien percurar fusse l que fusse, este sítio era çcoincido. Nien coincie armano, aqueilhes paredones taludos i anfeitados cun arame farpado, i aqueilhas portaladas éran d’arrepelar l pelo al mais baliente. Quienquiera que ls mirasse quedarie ambaçbacado i tolhido, puis serie esse l perpósito para arrefecer ls ánimos als balentones. Ne l sou sentido solo staba sue tie i sue nina. Cumo quedórun, que le fazírun estes çafardanas a eilhas apuis de l amouchar? I de beç anquando percuraba-se porquei staba acuntecendo todo esso. &lt;i style=""&gt;Xefeia agora ls arruaças, antima la tue çúcia... &lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;Estas palabras sonában-le als oubidos. &lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Mas el nunca xefiou a naide, nunca tubo çúcias nien quadrilha, nunca roubou ou matou! Suorte maldita la sue, oubir mentiras i çfamaçones a camino de ls calhabouços, sien poder percurar nien saber porquei staba agora loinje de ls sous.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Ls dies andrento deste toural éran lhargos cumo sumanas i las sumanas cumo anhos, ls delores de nun saber de la tie i de la nina éran piores que las benidas de l suberrolho capaç de fregir ls miolhos. Era agora un cundanado que fazie trabalhos forçados, cul perpósito de que se morrisse. Lhadeira arriba adonde l oubrigában a andar parriba de pipo a meio anchido d’auga i na crona l spejar, era todo al que fazie. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;Cumo se fai a un matador que finou cula bida d’alguien. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Bolbie para baixo i cuntinaba nua andada cumo se fusse l lhato dua nória agarrado a las lhares de la ruodra. Roto i fraco, yá habie perdido la cuonta de l tiempo, las fuorças de l cuorpo nun éran muitas, mas l coraçon i l’alma staba anteira na fé de que la tie i la nina stában bien. Esse sentido era cumo un raio de lhuç que l’antraba i le daba fuorças para nun se deixar bencir pul anfertúnio adonde habie caído. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;Quien l querie tan mal para l tener eiqui arrecadado i l querer muorto? Quien tenie poder de l poner eiqui sien julgamiento, nien santéncia botada?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;La bida dun home nun bal nada, acontra la ambeija i la rábia de ls poderosos. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Que serbie agora la sue hounestidade, ser trabalhador, hounrado i de buonas famílias, se outros sien bergonha podien çfazer la bida dua família, sbarrulhar ls suonhos i amponer l’anfelicidade cumo bien le daba la gana!? Podien tirá-le ls cachicos felizes que tenie al lhado de l brício de sue nina, podien çtruir l’ounion, çtruir ua casa, ua paixon. Nun hai perdon para aquel que tira l que Dius dá. Mas adonde hai justícia para reponer la berdade quando l que se ténen ye miedo? Quando la rezon nun bal nada i l querer sarnento de quien manda ye lei?! Mas chegou, i fui nua manhana d’Abril. Las portaladas de la cadena abrírun-se par’el i para todos, i para siempre. Quedaba para trás un nuite lharga, ua bida, ua muntanha de patranhas, l maior crime de siempre que ye tener einocentes arrecolhidos, fechados i scrabizados solo porque áman, solo porque alguns nun gústan deilhes. Era la cadena de la bergonha para ls que ancerrában i para ls sous que quedában apuntados ne l meio de todos, fazendo juízo i julgamiento, apartando-los de ls amigos i de la quemunidade. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;Porque ls algozes nun se quedában por matar l que prendien, spalhában la nuoba que cumo polareda s’agarraba para to la bida cumo mescla.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;A Luciano botórun-lo fuora de la cadena de l mesmo modo que habie antrado para alhá, mas agora cumo un rodielho. Fraco i mirrado, scanzinado de magrura, ls uossos spetában-se acuontra la piele cun ganas de salir, cabeça rapada cumo se fusse un canhono, na cara l tiempo scabou dues foias adonde ls uolhos quedórun sien reçumo nien delor. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Asparcie-se a un zanterrado, a un muorto bibo. Alguns dies apuis, roto i çcalço, aquelha almica çprumada, que solo por milagro nun se finou na jornada, abaixou la cuosta de la Faceira. Quienquiera que l bisse de l jeito que staba nun acraditarie an ser capaç de bencir tamanha jornada, mas quando un home passa l que Luciano passou, ancontra siempre algo adonde s’agarar para chegar. I el tenie algo mui fuorte, ua rezon de sobra, tornar a ber Lucrécia i la sue nina. I isso el tenie que fazer, custasse l que custasse, la fé habie-lo acumpanhado até eiqui, i l todo-poderoso nun l podie acabar de matar sien l fazer. Ls mandones, ambejosos, mentirosos i arreganhados, durante esse tiempo naquel anfierno que todo fazírun mas nun fúrun capazes, por isso agora que staba bien acerca de cumpletar l suonho, habie de chegar nien que fusse de zinolhos. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;De l alto de la Faceira, podie-se ber sue casa, l Rigueiro i la Beiga. Abaixaba debagarico, mesmo contra sue gana, puis querie acurtiar l tiempo i la çtáncia, mas staba malo demais pa l fazer, nun era capaç mais ligeiro. Aqueilha lhadeira adonde tantas i tantas bezes cun Lucrécia ne ls braços habie rebelado ls sous deseios i jurado bencir l mundo, era agora teçtemunha de sue palabra d’home, que l que habie pormetido. Cuntinaba bibo, mesmo sendo tan defícele abaixá-la para s’arrimar a sue casa. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;A l’abrigada i ne l puial, ende staba Lucrécia a fazer an sue meia i a mirar por ua rapazica que, bien acerca, s’antretenie culas nécras. Por algue tiempo Luciano quedou-se, ambaçbacado i tolhido, cumo quien ten dúbedas s’aquel momiento era berdadeiro. Mas si l era, sue tie ende staba cumo siempre, tomando cunta de la sue maior riqueza. La sue nina. Aqueilha que quedou a chorar ne l brício i que ls algozes nien un beisico de çpedida le deixórun dar hai alguns anhos quando lo lhebórun. Habie medrado. Era agora ua rapazica adonde l guapo i fermesura morában para siempre. Luciano çpertou daquel tolhimiento i eilhas tamien. Bundou Lucrécia mirá-lo i l sou coraçon i tino dórun pula sue chegada. Las lhágrimas de cuntentamiento fúrun muitas i l’alegrie maior que l Cabeço de la Faceira, mas la certeza que benciu por mor de Lucrécia tamien. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;Tenie de nuobo la lhibardade, la sue tie i la sue nina, que era l quel percisaba. La lhibardade que le fui tirada por ambeija de haber quedado cun Lucrécia, la rapaza mais guapa de Rechinada.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES"&gt;Muita beç, quando era garoto, oubie cuntar cuontas de giente capaç de todo, mas nun sabie que andrento de ls coraçones de ls homes habisse tanto rancor para poner andentro de paredones pessonas a xufrir tamanhos termientos i tantas zgrácias. Oubie cuntar cuontas d’anganhos i de malquerer, de giente que nun sabie perder. Cuontas de giente que querie i podie fazer todo sien que naide la ampedisse. Oubie cuntar cuontas de giente de la República, de l goberno, de ls guardas paisanos, de ls mandones. Que ls senhores grandes todo sabien porque habie giente que todo l cuntában. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Que muita giente era lhebada i naide sabie para onde i nien porquei. Cun Luciano assi acunteciu. Feliç l die que la lhiberdade bieno i, cun eilha, ls anganhos i ls einocentes deixórun de eijistir. Luciano agarrou sue tie i sue filha an sous braços i bolbiu a ser feliç.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Faustino Antão&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-4830820904993860862?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/4830820904993860862'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/4830820904993860862'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/05/por-mor-de-lucrcia.html' title='Por mor de Lucrécia'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-6470561742496868646</id><published>2008-04-12T23:58:00.005+01:00</published><updated>2008-04-17T10:53:03.677+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Ana Maria Fernandes'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XXI'/><title type='text'>Lhembráncias de l outro mundo (03)</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;Por Ana Maria Fernandes&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt; &lt;/div&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;?xml:namespace prefix = st1 /&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span lang="FR"&gt;&lt;strong&gt;Quando bi l mar pula purmeira beç…&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span lang="FR"&gt;&lt;br /&gt;Fui ne l Porto, an Outubre de 1966. Tenie quatro anhos, quaije cinco. Fui la purmeira beç tamien para mie armana que tenie anho i meio, mie mai que tenie binte i cinco i mui probablemente tamien para ua amiga deilha, tamien de Sendin, Cándida Berrina i la filha Maria Alice que tenie 14 ou 15, i que bíben, dambas dues, zde hai quarenta anhos agora, an Toronto, ne l Canadá. Todas cinco habiemos ido al Porto para sacar ls passaportes i poder algun tiempo depuis eimigrar pa la França sien que fura a salto cumo habie acuntecido als nuossos pais, que yá dous anhos que stában alhá, i a muitos outros tamien…&lt;br /&gt;Nunca se me squeciu esse die. Mesmo passados quarenta anhos, inda las tengo an lhembráncia essas eimages :&lt;br /&gt;Sendin, inda cun de nuite, cun sues casas modestas i rues quaije sien lhuzes, a las seis ou siete dua manhana yá bien fresca que mos oubrigaba a tapá-mos i a çfender-mos de l friu an xales scuros, depuis dun berano yá passado i bendimas assi i todo queloridas i alegres que cuntinában inda bien persentes na mimória de cada ua de nós…&lt;br /&gt;L camboio, depuis, que mos lhebou até al Porto i l riu Douro que fumos seguindo por bárias horas i que a mi yá nun me era totalmente çcoincido: habie-lo abistado al loinje pula purmeira beç, poucos dies antes, nessas redadeiras bendimas precisamente, curba azul na lhuç clara de l die, quando miu abó Manuel Paixareiro, l pai de miu pai, depuis de me haber puosto delantre del anriba la burra cun muito carino, me lo habie amostrado a la punta de riba dun cabeço, esse riu-frunteira cun la bezina Spanha, an pie de l qual esse miu abó passaba quaije dies i nuites, nua sue huorta, milagre de berdura ne l meio de las arribas, fruito dun trabalho custante i menudico,  que era zde yá muito tiempo cumo sue morada prencipal… Yá sabie pula cierta, el que tamien habie chegado a ir pa la França antre las dues Guerras, que die mais, die menos, serie la nuossa beç de irmos tamien para alhá…&lt;br /&gt;I, al fin, la cidade de L Porto: cun mius quatro anhos, lhembra-se-me d’albantar la cabeça i de las achar altíssemas, las casas dessa cidade, bien mais altas até que l’eigreija de Sendin. I éran tantas i tantas las casas que até éran mais que casas, éran prédios! Casas cun muitos pisos i rues que parecie que nunca mais acabában… Todo tan defrente de la nuossa aldé de siempre mas yá tan çtante!&lt;br /&gt;Essa biage até al Porto, demos-mos bien de cunta depuis, custituiu un acuntecimento que modeficou l rumo de nuossas bidas. Marcou ua eitapa decisiba anunciadora de streformaçones i mudanças inda mais amportantes. Mas an si la biage tamien representou un momento strourdinairo i einesquecible. Para mi, anque fusse solo ua criança; mas tamien, tengo la certeza, para las dues pessonas adultas que mos acumpanhában i que éran las nuossas mais: mulhieres nuobas, na frol de l’eidade, cun solo la terceira i la quarta classes mas yá cun repunsablidades i que inda nunca habien ido quaije a lhado nanhun; l mais loinje adonde habien ido, dambas a dues naturales de Sendin, habie sido a Mogadouro quando calhaba íren a la feira, ou a Miranda, quando fui l’altura de fazer l eisame de la quarta classe para mie mai, por eisemplo; a sacar algues certidones ne l Registro Cebil ou a resolber alguns assuntos… Mais nada! Ber l mar pula purmeira beç, nesse més de Outubre de 1966, para nós, porbincianas de las tierras de l Paíç mais afastadas de l mar, que nunca habiemos bisto an toda la bida tanta auga i tanto azul nua sola beç, custituiu un acuntecimento tamien.&lt;br /&gt;Fumos-mos achegando i acabemos por bé-la zde ua grande splanada adonde cheguemos a cierta altura, adominando ua grande praia sien fin, de arena branca i fina, aqueilha eimensidon azul: l mar! L mar azul! L mar que nun ten fin! Fumos mirando marabilhadas… La praia era cumo un zerto; nun habie quaije naide ne l arenal eimenso, nesse més de Outubre… Solo un casal, deitado na arena a uns poucos de metros, que acabou por cuncentrar ls nuossos oulhares i toda la nuossa atençon por alguns segundos… Un home i ua mulhier, abraçados un al outro i que mos parecírun mui defrentes de nós; tenien pelo claro i até rúcio, i suolto; mui pouca roupa anriba deilhes, roupa clara i fina que deixaba adebinar las formas de ls cuorpos, mui apertados un al outro, sien que nanhun deilhes, an nanhue altura, houbisse dado l’ampresson de se preocupar l mínimo que fusse cun l que pudisse aparecer ou acuntecer… cumo se houbíssen squecido que eisistie l restro de l mundo...&lt;br /&gt;I lhembro-me, anton, de ls comentairos de mie mai i de Cándida Berrina: «Ai! Cumo puode ser ua cousa destas? - dixo ua, pula cierta mie mai, spuntaneamente, mui surprendida i quaije ancrédula, meio scandelizada mas mui einocentemente tamien. Assi deitados dessa maneira i quaije amplaches!? Nunca se biu ua cousa destas an Sendin!...»&lt;br /&gt;Lhembro-me bien de las reaçones de dambas dues a tal punto que hoije, mesmo quarenta anhos mais tarde, tengo l’ampresson que las stou a oubir outra beç nessa splanada a la borda de l mar, las porbincianas de las Tierras de Miranda, nesse anho de 1966, çcubrindo por acaso esse casal stendido na arena… lhibremente… cumo se nada fusse… cumo se Pertual, nun sfergante, tubisse deixado de ser l paíç de la cinçura i de las pribaçones que era zde anhos i anhos… an muitos aspetos… an todos ls aspetos !&lt;br /&gt;Dessa praia de l Porto, nun guardo solo la recordaçon desse casal deitado na arena que muito mos surprendiu na altura. Apanhemos conchas tamien. Conchas que lhebemos para Sendin i que oufrecimos depuis a todos ls garoticos i garoticas de la nuossa rue i de las outras tamien que, cumo you, mie armana i mie mai, poucos dies antes, nunca habien bisto l mar…&lt;br /&gt;L mar! L mar azul! L mar que nun ten fin!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;***&lt;br /&gt;Solo muito mais tarde soube que fui nesse anho que houbo l mais grande númaro de eimigrantes zde siempre cun passaportes mas subretodo clandestinos - ua berdadeira sangrie houmana! - que salírun de Pertual cun la sprança de ancuntrar noutras tierras i até noutros cuntinentes ua nuoba bida i nuobos hourizontes cun perspetibas que an Pertual bien parecien zde anhos i anhos habéren sido cunfiscadas al mais de la giente. Fazimos parte, aquel anho, you, mie armana, mie mai, Cándida Berrina i la filha, de ls 120 000 Pertueses que eimigrórun cun passaportes (Éran inda mais ls que nun tenien « papeles » i fúrun a salto!) antre ls quales 75 000, mais de la metade, scolhírun la França… Cándida Berrina, l home i la filha nun tardórun depuis a ir para inda mais loinje, pa l Canadá adonde yá staba ua buona parte de la família deilhes. Pouco faltou para irmos nós tamien. Mas quedemos…&lt;br /&gt;An Nobrembre de 2005, soube que se habie morrido ne l Canadá l home de Cándida Berrina, Zé Lobron. Fui nesse paíç que fui anterrado. Fui cumpanheiro de miu pai quando benírun juntos a salto pa la França cun mais uito sendineses, na fin dun més de Agosto depuis de la trilha, naqueilhes tiempos de eimigraçon. Eimigraçon sien passaportes, eimigraçon clandestina… ne ls anhos sessenta de l seclo passado.&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify;font-family:georgia;" &gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span lang="FR"&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Ana Maria Fernandes.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-6470561742496868646?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6470561742496868646'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6470561742496868646'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/04/lhembrncias-de-l-outro-mundo-03.html' title='Lhembráncias de l outro mundo (03)'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-5865108802010763090</id><published>2008-03-16T18:23:00.000Z</published><updated>2008-03-16T18:24:56.057Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cuonta'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Faustino Antão'/><title type='text'>Daprendizes de cuntrabandistas</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Ua cuonta de  Faustino Anton&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;br /&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;L mais deilhes esse die fui la purmeira beç que spormentórun essa atebidade, que s’ambolbírun naqueilha abentura. Cuntrabandear. Íren a ser buieiros ou pastores, apanhar uas nabiças ou ferranha, scabar uns balados ou regar las lheiras na huorta zgalhar un frezno pa la cria s’aquemodar culas fuolhas, todo isso eilhes fazien bien i até le custaba menos que comer uas anguças d’antramoços nun die de bino dado. Mas botáren-se a camino d’Alcanhiças a mercar cousas que éran bedadas i alhumbá-las para casa? Esso nunca l habien feito. Essa façanha nun sabien eilhes armar, nun fazie parte de sues bidas, nun stában afeitos, nun tenien calho, naide ls habie ansinado. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Daprendírun de sous pais i armanos mais bielhos a armar costielhas, lhaços als coneilhos, lousas an niales de perdizes. Mas de cuntrabando, eilhes solo sabien que habie pessonas que fazien disso un modo de bida, puis nun éran poucas las bezes que sues mais habien anquemendado a la tie Justinica i a tie Outília uns garfos, uas alparagatas, galhetas i outras quemenéncias que l soto nun tenie ou que por bias deilhas até quedában mais an cunta. Porque denheiro, l pouco que se fazie duas pataticas, berças, cebolhas ou uns uobos bendidos a las barragistas i a las fidalgas, habie que lo aforrar, para ir al doutor ou a sacar ua muola, pa las purmeiras necidades. Tamien porqui aparecien uns tius que, a las scundidas ne ls currales i pula calhada, amostrában uns cortes de pana. Assi i todo na cabeça deilhes inda se mantenien alguas cuontas de l tiempo de passar xabon i café. Cuontas dua mimória de las poucas cousas que porqui rendiu alguas crouas. Tiempo an que passadores pagában para lhebar fardos para Spanha, dende s’amentar tanto, mas que solo anriqueciu l amo de l cuntrabando. Ls pais fazírun assi ua cousa a modo d’apreitada, íban i benien nua nuite, recebien mais que se stúbissen un més a trabalhar de jeira. &lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Mas para esta camarada de faldriqueiros ir un die a Alcanhiças al cuntrabando mesmo que isso fusse solo por tuortas, cousa de quemer, ua necidade porque esse anho nun habie de bonda, por bias dun anho madraço, era algo çfrente. Par’eilhes ua cousa ye ír a qualquiera lhado de ramboia, i esta de ir a Alcanhiças anté era ua nobidade, nunca lo habien feito, mas a cuntrabandear!? Benie acontra ls sous percípios que tenien de sue família! Siempre recebírun l ansinamiento de que todo l que fusse bedado nun era buono, que an casa nun querien recados de naide, querien todo an cunfurme. Nun habien eilhes nacido i medrado ne l tiempo an que qualquiera farda metie respeito? Que andar an demanda cula Guarda nun quedaba bien i daba mala nomeda pa la familia toda?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;I agora bota-te a cuntrabandear. Cumo s’alguien le dezisse, bai a ua cortina i agarra uas alforjadas de melones i sconde-los ne l triato de las loijas. Manda a las ourtigas ls tous buns modos. Bira-te nun sfergante an lhadron i daqueilhes fuora de puortas, daqueilhes de fuorte nomeda. Diga l que se diga, par’eilhes proibido ou cuntrabandeado ye cumo roubado. Mas tamien hai que dezir, aqueilha camarada quando terminou a scapar-se a Alcanhiças naide ls podie chamar cuntrabandistas. Quien l fazisse nun antandie nada desta arte. L que íban a fazer nun era roubar, era assi a modo d’andar a contra l gobierno por un lhado i fazer cousa de muito peligro por outro.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Cuntrabandear era coisa séria, era jogar cula bida, nun se coincien muitos causos de muorte mas habie-los, de fugir al chombo de las scupetas si éran muitos. Era proibido, de la capital benien ordes pa la Guarda apertar l cerco atirar a las patas, s’acauso algun fusse pa l anjicos lhougo se’ancuntrában teçtemunhas de que naide biu. I mais un ou menos un cuntrabandista la çfrença nun era muita, amponer l’orde era quanto se querie porque este pobo frunteiriço cun fame habie de lhamber las chagas. Habie que fazer las cousas de nuite, la nuoba nun se podie anunciar de campanina, treminaba-se todo pula calhada. I la scuolha era a dedo, nun éran todos que serbien para camaradas. Nun fui nada l que eiqui acunteciu, bielhos i nuobos, pequeinhos i grandes todo mundo sabie quien i quando alhá íban. Cousa de rapaziada, nunca fázen nada calhados, mais balie que le tubíssen dezido a la Guarda por adonde i a que horas. Serie ua suorte que nun fússen agarrados. Porque assi cumo l fazien eiqui, pul camino i culs fardos de tuortas íban a tener l mesmo tino. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Mas porquei esta rapaziada iba por tuortas? Quando se sabie que ls gobernates mais querien que las pessonas se morríssen de fame que deixá-los ir a buscar pan de l lhado d’alhá! Que cuntrabandear era cousa de giente madura i nien para todos! Bida de cuntrabandista, an tierras raianas era dura, cumo nun serie para aqueilhes de tierras mais çtantes de la raia! Mercar ne ls sotos de las aldés Spanholas, alhumbar a las cuostas an nuites de chúbia i friu por carreirones, era de arrepelar l pelo. Solo de dezir que era cuntrabandista yá metie respeito, sonaba a nome de calafrau andrento de ls façanhudos. Era por outros modos dezir que se ganhaba la bida acontra las outeridades i las reglas. Siempre feita por tius i ties que coincien ls carreirones i caminos cumo sues manos, que quaije siempre desse meneio bibien. Ls demais irien ua beç ou outra.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Aqueilha rapaziada mais s’asparcie a ua quadrilha que terminou a ir-se al arraial de la fiesta de l die uito de Setembre, ne l toural de la Senhora de ls Mirandeses, cumo muita beç ls mesmos l fazírun, mas desta beç nun se trataba dua ramboia ne l Naso nien an Samartino. Íban a Alcanhiças que quedaba de l lhado d’alhá, metie Carabineiros i por tuortas, culs Guardas de spreita cumo se fai a las lhiebres. Mas la culpa nun era deilhes, nien le passaba pula cabeça botar-se a camino para apuis alhumbar cula tuortas. L mais deilhes até achában pesada la cerrona quando íban a ser buieiros! L anho de pan habie sido bardino, ls mais bielhos fazien cuontas que nun s’acordában dun armano an ruindade, fazien-se cuontas pulas eras, ls nacidos ne l seclo datrás cunfirmában-lo, malo cumo este nun andaba porqui naide que l teçtemunhasse. An anho cierto, para alguns l carro tenie que ir a las eiras dues bezes i quedórun pula metade, aqueilhes que colhien un carrico astanho nun fazie chiadeira, quedou algua palha pa las béstias. Lhougo na segada se dou por eilha, la falta de grano. La spiga nun anchiu. Ls panes quedórun arranados, ls nubrineiros fúrun muitos i balientes. Trocou-le las buoltas a la bida de todos, agora naide sabie cumo le atar las puntas a un anho assi. Tanto trabalho i dedicaçon, la relba, la bima, la sementeira, l arico i apuis quando se fizo la segada ls gabelheiros yá éran cumo costielhas an lhombo de perro raiboso. &lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Nesta temporada de l anho, yá quaije todo l mundo habie barrido las tulhas i arrebanhado las masseiras, ls redadeiros granicos yá quantá se habien ido. Muitos quemien agora fiado de dous ou trés ricos que tenien de ls anhos atrasados, outros yá s’íban aquestumando a l’eideia de nun l tener. Mas esta rapaziada, fuorça de la sue pouca eidade i falta de saber l que era la bida nien disso eilhes se dában de cunta. Sous pais esses passában áfricas, quemien l pan que l diabro amassou, sentien ls bolcos de ls tripas para que eilhes inda tubíssen ua códia. Muito tiempo apuis inda se falou desse maldito anho, nun era fácele para toda la giente squecer ua zgráçia destas. I squecer cumo, nun fusse l pan l rei i senhor na mesa de la casa de ls probes, nun fusse al pan la cousa de que se ten mais respeito, nun fusse l pan para eilhes eigualado al cuorpo sagrado?! Quando falta l pan, falta l ánimo, la gana de bibir, falta todo. Sien pan ua mai nun sabie cumo calhar l nino, nun sabie cumo fazer las sopas, cumo cuntentar l pastor, l scabador nien que poner na cerrona de l buieiro. Pior nun hai, ber un filho cun fame i nun tener un miolho de pan para maçcar. I muito mais se cunta desse anho. Casas houbo que chegórun a ampenhar ls bienes, por uns saquitos de grano, salírun muitos castanheiros, lhatas i suortes pa la mano de ls ricos. Muitas jornadas de trabalho an pagas duas fogacicas. Se probes éran mais probes quedórun. La bida de probe ten que se le diga, se habie alguns que podien quemer de la farina de l anho atrasado porque muitos alqueires de grano colhien, inda bendien carradas de trampos, bitelos i cordeiros, outros an toda sue bida bibien çcalços i remendados.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;La rapaziada que nessa tarde de l més d’Abril, an fugidas i risadas a camino de la raia seca se botou, nun éran estas las cunsemiçones que lhebában, par’eilhes solo l’eideia d’andar an quadrilha, botar uas farçolices yá ls fazie felizes mesmo que tubíssen que alhumbar cuns fardos i la jornada de camino fusse puxada. Abantino, Lixandre, Tonho Chetas, Zeimílio, Eiliseu i Códias, guiados pul guicho i finório Baldemiro, berdadeiro salta paredes de cortinas, cerrados i jornadas a Spanha, alhá se scapórun. Inda que sendo de l’eidade de ls demais nunca habie feito mais nada que nun fusse cuntrabandear, s’algua beç fui buieiro fui pula jolda i de bacas doutros. Baldemiro yá era assi cumo un ardeiro de caminos, filho dua cuntrabandista que ua cierta nuite quando a casa chegou yá nun traie solo un fardo, traie mais un que solo botou fuora nuobe meses apuis. Mulhier baliente i sabida, pul die i pula nuite nun se l scapaba carreiron, cheiraba ls antoucamientos de ls Guardas i Crabineiros, yá tenie nomeada de ls fintar i anganhar de l lhado d’alhá i d’acá de la raia. Melhor nun habie porqui para xefe de la rapaziada que l filho de tie Justinica. Cuido que fui por todo esso que nuossos pais dórun permisson d’ir cun el. Cumo quije todo na bida para un se salir bien an algo ten que se ampeçar temprano, cumo quien diç de pequeinho. I el todo l mundo sabie que era filho de l cuntrabando. Na barriga de sue mai para alhá iba i benie, dezien que lo pariu a camino d’Alcanhiças. Mas Baldemiro nun s’ambaiou i debrebe medrou, para daprender las manhas sabidas de sue mai, l fedeilho spabilou n’arte.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Ls dies de l més d’Abril nun son por ende lhargos, i habie que ir cun sol i passar la raia al scurecer, pul fusco fusco, porque apuis ne l termo coincido las cousas cumponien-se. Todo era bien çfrente culs berdadeiros cuntrabandistas de pana, fouces, garfos, esses nun s’amostrában para alhá nien passában cun de die, siempre a la nuite i a cubierto de ls matagales. Mas aqueilha camarada solo querie ir i traier uas tuortas. Anté se dezie que ls Carabineiros nun las tirában, porqui se falaba que Franco sabie que estas aldés stában cun fame de pan. Cumoquiera era mais ua ambentada. Bien esse tiu alhá ne l scanho de sou poder se habie d’amportar. Mas éran cousas de las outeridades Spanholas. Bistas lhargas subre l pan, atendei a las choradeiras de ls tius i ties. Bien al alrobés, acá habie un mandon que tenie un scanho armano al de Franco i ls Guardas nun perdonában i sabien tan bien ou melhor que habie fame de pan i la penúria moraba nas casas de todos, que muitos ninos i ninas nun tenien forfalha. Todo tirában. Dende haber siempre muito miedo, l melhor serie un nun se sbarrar cun essa giente, era ua abintura que se querie bencir.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;La jornada era lharga, naide se podie ampatar, mas tamien la rapaziada tenie las patas bien zanferrujadas para andar camino. Nun iba a ser l rematismo, todos stában porparados para s’acauso fusse perciso dar ua fugida delantre de ls guardas, dában-la. I an anho de falta de pan nun éran uns barrigudos i antradotes que le íban a meter las manos anriba. Mas tamien era berdade que l einemigo tenie algun abanço, sabie adonde era melhor scunder-se, sabien sperar cumo raposa spera puls ratos. Eilhes de manhas nada sabien, a nun ser l xefe i esse nun se cansaba de botar abisos de que las cautelas tenien que ser muitas para nun séren agarrados. Para alhá todo bien, mesmo que los spreitássen deixában-los passar, la spera era siempre feita de buolta. Mercadas las tuortas, fardo a las cuostas i bota piernas a camino que se fai tarde. L soteiro alcanhiceiro era de fiar, dezie-lo Baldemiro, habie-los que mamában de dous lhados, este nun s’íba a bufar cun naide. Home de gorrica anchufada anté las oureilhas, nariç i uolhos anfernizados, era ua amuostra de las sobras de la guerra cebil deste paiç. Mas esta figura de giente amostraba ser listo i finório pa l negócio, nunca se negou a abrir la puorta de l soto a nanhun cuntrabandista Pertues. Crouas ou perras, era la sangre destas Bilas i aldés raianas i para sanar las feridas dun sbarrulho social nun podien ser biqueiros. Mesmo assi i sabendo que las crouas sabien bien, ls cuntrabandistas tenien que star siempre d’atalaia culas medidas de ls cortes de pana, nun fússen eilhes a cortar las unhas i l panho a nun chegar pa las calças. &lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;&lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Baldemiro fui abisado por sue mai para s’ir a este, mesmo que tubusse que purmeiro spreitar se nun habie stropícios acerca, quien sabe se dessa amizade nun habie algun ampeinho. Se l mandaba a este, eilha alhá sabie porquei. L soteiro alcanhiceiro falou cun el cumo se fala cun filho:&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- Antonces tu madre quando vuelve?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- Ben manhana, tenei l polbo que bos anquemendou, i agora nun m’ambáiades que se fai tarde.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- Si, marchai-vos.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;I assi fui, mas yá nun pul mesmo camino, outra de las manhas. L trato era que an termo de Spanha, íban todos juntos sien çpegar uns de ls outros i atrás del, porque naide sabie l camino. Las xaras éran taludas, las touças acubrín demais para un se perder i alhá quedar a la nuite. Apuis de l termo de Samartino, l’armaçon yá era outra, ousar las piernas para fugir, solo lhargar la carga s’acauso nun se podira correr cun eilha. Cun de die, todo l mundo sabie que Pertual quedaba pa l lhado de l sol, que passórun pur lhameiros, atrabessórun rigueiros i arrimados a las huortas, i que l cabeço de l Naso quedaba atrás. Mas de nuite, quando to ls gatos son pardos i ls caminos ténen dues idas! Nun ye cumo andar culas cabras i canhonas.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- Andai todo l camino atrás de mi i bico calhado, ne l cabeço de la raia todo ten que ser assi, lhebando culas xaras i ls trampos nas bentas mas pie delgeiro.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Éran requemendaçones de Baldemiro. Assi fusse tiempo de l Tratado d’Alcanhiças i l Rei Don Deniç sabisse que eiqui habie un capitan de rapazotes cun esta gana i nunca Baldemiro habie sido cuntrabandista mas si chamado a çfender la raia de sou cundado. Mas nien era yá tiempo de l Rei, nien squiera l pai porqui staba para fazer deste rapaç outra cousa que nun fusse xefe de quadrilha, ou saber de que lhado de la frunteira se habie de quedar. I a mirar pa ls suldados de Baldemiro nun passában duns carregadores de fardos i que inda nun habien tirado la recruta. Stában berdes i atadicos nesta arte manhosa i dura. Esta rapaziada, mesmo que s’armasse an baliente, i an sou terreiro nada le metisse miedo, eiqui bundaba la selombra dun trampo ampuosta pul clareio de la nuite ne l carreiron i yá todos bien la capa dun guarda.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Apuis de uas buonas horas de camino, todo staba a salir bien. Spanha yá staba bien alhá para trás, yá l xefe daba algues lhargas a todos eilhes para fazer çcanço. Mas la nuite tamien nun se deitou, i nun fui solo eilha, se salírun al scurecer de Alcanhiças, agora yá staba cerrada i negra cumo culo de lhobo. Nun de ls muitos çcanços para atar las botas i amanhar la carga que tardaba an s’afazer a las cuostas, i sien que nanhun stubisse a cuntar, saltórun dous búltios de las touças i nun sfergante, alhá stában bien na cara deilhes. Scapar-se nun podírun, i se sentados stában, sentados quedórun, cumo tolhidos por ua friura i d’apeias nas piernas. Ls ancapuchados, mais s’asparcien a monos que a Guardas, esso bírun lhougo, mas dende tener la certeza naide la tenie.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- Cun que anton al cuntrabando? L que lhebais?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Fúrun las purmeiras palabras. I lhougo Bardemiro se botou nua choradeira çfraçada que anganbaba l mais spierto, mas todos yá habien oubido cuntar que el cun sue mais fazie l mesmo. Ls outros pinches de cuntrabandista, quedórun calhados que nien ratos. Borrados de miedo, nien eilhes éran capazes de saber se tenien fuorças para fugir. Ben dende ua fala fuorte i diç-le a Baldemiro:&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- Calha-te sou burro que inda spertas ls Guardas i apuis nun hai choradeira que te balha. Nós nun queremos las tues tuortas, ou cuidas que nun sabemos que nun lhiebas mais nada. Tenes muito que daprender i saber çfrençar ne l scuro un guarda dun paisano. Donde sodes?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;I yá Baldemiro se habie calhado i todos a la mesma, dezien,&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- somos de Zenízio.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- Pus si, yá sabemos que anda muita giente por alhá sien pan. Buono, scapai-bos que inda teneis muito para andar. Nós bamos a ambaiar ls Guardas que sabemos adonde stan i a ber las sues trombas, i bós assi feneis tiempo d’acurtiar camino.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Assi cumo chegórun ls ancapuchados, assi se fúrun. L cagaço fui balinte i bundou para que la jornada na bida desta rapazida nunca mais le benisse a squecer. Cuido que inda dura l’amisade de la rapaziada de Zenízio puls Samartineiros. Anhos apuis, siempre que algun desta çúcia se fazie baliente, lhougo s’alhembraba outro d’arremedar cun un Samartineiro amouchado.&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style="font-family: georgia;"&gt;Faustino Antão&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span style="font-size: 11pt; font-family: Verdana;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-5865108802010763090?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/5865108802010763090'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/5865108802010763090'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/03/daprendizes-de-cuntrabandistas.html' title='Daprendizes de cuntrabandistas'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-6270145853535185977</id><published>2008-02-19T00:40:00.002Z</published><updated>2008-04-13T00:00:32.669+01:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Ana Maria Fernandes'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XXI'/><title type='text'>Lhembráncias de l outro mundo (02)</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Por Ana Maria Fernandes&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;L Postigo&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;    &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;Inda nun me dá la gana de falar de la nuossa chegada a França. Inda quiero mais un cachico lhembrar-me de cumo era la nuossa bida an Sendin antes de la ida… para outras tierras, tierras defrentes…&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;La casa adonde bibiemos i adonde naci, you i muitos outros, filhos, nietos i biznietos de la bó de miu pai, Ana Pina, al lhargo de anhos i anhos, talbeç seclos, solo tenie trés debisones: ua pequeinha preça de casa, ua pequeinha cozina de teilha bana i un quartico cun ua çpensa adonde tamien poucas cousas cabien...&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;Mas la purmeira debison, mesmo a l’antrada - adonde mie mai tenie la sue máquina de questura, ua de las ralas cousas que mius pais habien podido cumprar cul denheiro ganho por eilhes dous, subretudo miu pai cumo çapateiro, an Sendin, zde la eidade de 11 anhos -, era ua salica&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;de trés metros por quatro, quando muito, a que se tenie acesso zde la rue, hoije rue 1° de Maio, naqueilho que ye hoije ua parte de la atual casa cun dous andares situada ne l número 4. Antrábamos por ua puorta cun postigo. Hoije yá nun ye l caso i por un lhado ye bien pena! &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;Yá nun se me lhembra de que quelor era la puorta; só sei que era de madeira i talbeç nunca tubisse chegado a ser pintada mas tenie un postigo i desso si se me lhembra bien: inda l stou a ber mesmo passados quarenta anhos. Tamien sei donde me ben inda hoije l miu facínio pulas puortas cun postigo i nun m’admira qu’inda hai pouco tiempo na mie casa aqui an França (Tamien un die, ende an Pertual?) tenga mandado poner dues puortas (i nun tardarei a mandar poner ua terceira), todas cun postigo. La rezon ye mui simples: siempre gostei, zde esse tiempo an que inda bibiemos an Sendin, de ber i deixar antrar la lhuç de l die i l aire cada beç que mos dá la gana, nun solo pulas jinelas cumo tamien pulas puortas, talbeç inda mais pulas puortas: aqueilhas que ténen postigo… Cumo hai quarenta anhos atrás…&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;Faç sol … Éntran pul postigo, an quaije toda la manhana i até al lhargo dua buona parte de la tarde, raios antensos de lhuç; la&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;pequeinha preça de casa, que nun ten outra jinela senó essa, stá chenica de claridade i pongo-me a mirar marabilhada cumo quien bai sorbendo las pequeinhas cousas de la bida para las ínfimas partículas de puolo que nun páran l sou beilado cintilante de lhuç i de mobimiento… &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;Chuobe an Sendin… Cumo solo tengo quatro anhos i inda sou mui baixica, subo-me anriba dua cadeira – la única ou anton ua de las dues que solo teniemos - i assomo-me al postigo para ber caier las pingas d’auga que als poucos ban ancharcando la rue. Stou solica, mie mai nun stá. Nesse die, cumo noutros tamien, fui a la huorta para scabar cul sacho que lhieba siempre nas alforjas; fui a arrincar patatas i a sembrar freijones, a fazer mil i uma cousa cumo siempre. Saliu cedo pula manhana para regar tamien cuidando que iba a fazer sol cumo onte, inda you staba a drumir na mesma cama qu’eilha; nun ye l campo que falta zde que miu pai se fui pa &lt;/span&gt;&lt;st1:personname productid="la Fran￧a"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;la França&lt;/span&gt;&lt;/st1:personname&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt; anque a las bezes tamien benga a drumir cun nós &lt;/span&gt;&lt;st1:personname productid="la Prazeres"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;la Prazeres&lt;/span&gt;&lt;/st1:personname&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt; que ten siete anhos i mora a solo dous passicos cun la mai i ls trés armanicos nua casica tan pequeinha cumo la nuossa; l pai tamien se fui pa &lt;/span&gt;&lt;st1:personname productid="la Fran￧a"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;la França&lt;/span&gt;&lt;/st1:personname&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;, el i outros! muitos outros!, yá me cuntou Prazeres que sabe siempre muita cousa. Quando nun queda a drumir an nuossa casa, drume an casa deilha nun quartico por adonde yá acunteciu caier niebe, cumo neste Ambierno atrasado, mesmo anriba de la cama adonde drumie cul armano, l’Antonho, que ye un anho mais bielho i cun las dues armanas mais nuobas qu’eilhes… Lhebou mie armanica, mie mai; nun la quijo deixar ne l brício porque inda ten que le dar la teta; mas nun bai a tardar, assi i todo cansadica cumo siempre, mas cun brilho ne ls uolhos, las alforjas carregadicas d’yierba pa la nuossa mulica i dues pitas que tamien tenemos, alguas scobas secas para acender l lume i nun l deixar apagar; nun quier, mie mai, que ándemos a gastar las cerilhas i l gaç que cústan denheiro i porque l lhume faç siempre falta.  La nuossa bezina, Senhora Dona Lurdes, ye que ten un fugon mui guapo i grande; ye la filha de tiu Eduardo Aleixo an casa de quien miu pai trabalhaba cumo çapateiro antes de ir pa &lt;/span&gt;&lt;st1:personname productid="la Fran￧a"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;la França&lt;/span&gt;&lt;/st1:personname&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;… Tanto l fugon cumo la botija cústan denheiro!, diç mie mai; nun podemos cumprar todo l que mos dá na gana; tamien le custa muito a ganhar la bida a tou pai na França… Mas nun bai a tardar a benir, mie mai, a cabalho na sue mulica branca que cumprou cun miu pai antes que el se fusse para la França; i antes qu’eilha torne porque ye capaç de tardar hoije, mesmo assi, por bias de l’auga que nun pára de caier, inda ye capaç d’aparecer mie bó Ana, la mai de mie mai, que mora mui acerquita de la nuossa casa i que ye capaç de traier ua fogacica, uas nuozes i uas almendras; i uas alforjas rotas tamien para que mie mai las remende cun filo gordo na máquina; miu abó Manuel Dau, hai quien tamien l chame tiu Manuel Ganga, anrabiou-se algues bezes cun miu pai; sei que nun querie que mie mai se casasse cun el; querie que se casasse cun ua pessona rica; cumo tal un guarda; dében de ser ricos ls guardas! Mas you, ye al miu outro abó, que tamien se chama Manuel, a quien quiero mais: miu abó Manuel Paixareiro; nun sei porque ye que l pai de mie mai acha que este ye probe; ye berdade que la casa del ye mais pequeinha, só ten trés quarticos i criou alhá siete filhos i uns até quaije el solico porque mie bó, la mai de miu pai, yá oubi dezir, morriu-se dua maleita na barriga quando miu pai solo tenie uito anhos; ye el l mais nuobo de todos ls armanos; mas miu abó Manuel Paxareiro, inda mais zde que miu pai se fui pa &lt;/span&gt;&lt;st1:personname productid="la Fran￧a."&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;la França&lt;/span&gt;&lt;/st1:personname&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;,&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;traimos siempre uas cousas buonas para comer de la huorta: la de l Barrocal, adonde todos ls filhos del, mius tios i mies ties i tamien mius pais, ténen todos un cachico, uas leiricas, anque solo haia un poço i, al fin, pouca auga para tanta giente; i tamien la de Forcaleiro que queda mais loinge, nas arribas. Ye perciso andar a cabalho na burra muito tiempo, ua manhana ou ua tarde anteira quaijeque para chegar alhá, yá oubi dezir, an pie dun riu mui grande i mui fondo adonde cáçan peixes mui grandes tamien; ye dessa huorta que miu abó mos trai freijones, patatas i mais outras cousas, i até fruita quando la hai; nun dá mais porque gusta de repartir antre todos i somos mesmo muitos; yá mos chegou a traier anéspras, cereijas, almeixinas, moránganos i até meligranas i laranjicas ne l ambierno que sáben cumo miel! Hai pessonas cumo la nuossa bezina, Senhora Dona Lurdes, que gústan muito de cumprar cousas que miu abó trai de Forcaleiro porque diç que sáben bien melhor que aqueilhas que son cumpradas ne l soto; mas el, quaijeque siempre a rir, nunca se squece de mos dar tamien a nós i a todos aqueilhes que le quieren bien. Ye por esso que you i toda la giente gustamos tanto del. Menos l miu outro abó. Nun sei porquei! Un die destes, gustaba you tamien de ir até Forcaleiro para ber cumo ye essa huorta de miu abó; debe de ser guapa, bien guapa!, i para ber tamien cumo ye l riu de que yá oubi falar tanta beç. Ye grande!, Ye mui grande!, yá me dezírun l outro die uns garoticos cun quien andube a morar na rue, Mas grande cumo quei ?, preguntei you,  Grande cumo de las Cortinas até las Eiras i mesmo até la Staçon!, respundiu Antonho, l’armano de Prazeres que yá ten uito anhos i yá stubo un die cula mai bien acerquita de l riu alhi pa ls lhados de l Çaramal adonde ténen ua terrica i uas oulibeiras para la ajudar yá que l pai tamien se fui pa &lt;/span&gt;&lt;st1:personname productid="la Fran￧a."&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;la França. Que&lt;/span&gt;&lt;/st1:personname&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt; grande! dixe-le you i de tan admirada, até quedei a mirar para el cumo de la outra beç quando yá era de nuite i nun paraba, el i outros de la mesma eidade, de saltar porriba de la fogueira ne l die de San Juan... Ai! mas yá stou a achar que mie mai stá a tardar; tubo que se abrigar de l’auga pula cierta i nun sei se bai a benir hoije miu abó Manuel Paixareiro; hai dies que nun ben porque queda a drumir an Forcaleiro. Nun bai a ser hoije talbeç que bou a comer outra beç cereijas i moránganos cumo hai dous dies; sáben bien melhor que las almendras, las nuozes i ls figos secos que mos trai mie bó i sáben tan bien cun ua talhadica de pan molhado ne l cántaro i açucre anriba! Depriessa! diç siempre mie mai quando pongo l pan ne l cántaro; bamos a ber se deixas caier forfalhas andentro que percisamos dessa auga para buber, fazer l caldo i até para mos lhabarmos i ten cuidado tamien de nun deixar caier l pan na rue, tu que gustas tanto de ir a comé-lo pa la rue, na soleira de la puorta ou assomada al postigo; yá me l dixo mil bezes mie mai. Mira, Aninhas, se nun fazes las cousas cumo you te digo, nun sei cumo bamos a fazer. Se hai ua cousa que custa mesmo muito ye ir&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;a buscar auga a la fuonte i traié-la para casa quaije a las cuostas todos ls dies; bai tu tamien i trai uns cantaricos, ls que pudires. Diç-me esso mie mai i antendo que la bida nun seia nada fácele para eilha. Se miu pai stubisse acá ajudaba-mos a fazer todo, mas mesmo todo. Mas nun stá, yá hai tanto tiempo! Até nien se me lhembra quando se fui; até mi armana nun habie nacido; nien sei quando l bamos a ber outra beç… Cun esto todo, yá chobiu tanto çque me lhebantei que la rue stá chenica d’auga mas la chuba yá nun cai cumo caie hai un ratico, nun cai cun la mesma fuorça i até parece que la pessona que ben ende a cabalho toda molhadica ye eilha; ye mie mai que ben na sue mulica branca a pingar auga tamien; até l xal que lhebou para tapar mie armana que trai al cuolho bien parece que ben todo molhado tamien. Ben toda cansada, mie mai, i desta beç sien brilho ne ls uolhos: «Debrebe, Aninhas ! Bai-me a saber dun panho para secar tue armana i trai-me tamien outro xal; nunca pensei que ampeçasse a chober desta maneira; nien cheguei a ir a la huorta; tue armana choraba i you yá nun sabie l que habie de fazer.» I cuntinou a falar assi mie mai, yá andentro de nuossa casa, triste i zanimada, i quaijeque a chorar eilha tamien: «Yá stou farta desta bida que ye la nuossa. Yá nun m’amporto de deixar acá até l pouco que tenemos. Bamos para adonde stá tou pai. Bamos pa &lt;/span&gt;&lt;st1:personname productid="la Fran￧a."&gt;&lt;st1:personname productid="la Fran￧a."&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;la França.&lt;/span&gt;&lt;/st1:personname&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt; I&lt;/span&gt;&lt;/st1:personname&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt; será l que Dius quejir. Yá ye tiempo que las cousas demúden ua beç para todas!»&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;I ne l mesmo momento an que mie mai acababa de dezir estas palabras, un raio de sol strourdinairamente antenso antrou pul postigo de la puorta d’antrada de la nuossa casica que quedou chenica de lhuç; yá nun se oubie ua pinga d’auga caier na rue… La lhuç, l sol, la bida tornában a aparecer i antrában outra beç pul postigo…&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;Quaije cinco meses apuis, cerremos a chabe la puorta i l postigo dessa nuossa casica de Sendin, casa ancestral, casa de siempre... I fumos-mos para onde staba miu pai; fumos-mos pa &lt;/span&gt;&lt;st1:personname productid="la Fran￧a"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;la  França&lt;/span&gt;&lt;/st1:personname&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;! &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;Quedemos trés anhos sien tornar… Até qu’un die an Maio… &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;Abrimos outra beç la puorta…&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;la puorta… i l postigo!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Ana Maria Fernandes&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span lang="ES-TRAD"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-6270145853535185977?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6270145853535185977'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6270145853535185977'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/02/lhembrncias-de-l-utro-mundo-02.html' title='Lhembráncias de l outro mundo (02)'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-6191318825144756419</id><published>2008-02-15T19:43:00.002Z</published><updated>2008-02-15T19:48:51.846Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='traduçon'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Fracisco Niebro'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Miguel Torga'/><title type='text'>Jasus</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;Cuonta de Miguel Torga&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;Comien todos l caldo, arrecolhidos i calhados, quando l nino dixo:&lt;br /&gt;- Sei un niu!&lt;br /&gt;La Mai lhebantou para el ls uolhos negros, a preguntar. L Pai, esse, perdido na lunjura questumada, nien oubiu. Mas l pequeinho, ou pa le respunder a la Mai, ou pa spertar l Pai, tornou:&lt;br /&gt;- Sei un niu!&lt;br /&gt;Ende l bielho oupiu l capion de ls uolhos pesados, i quedou tamien cun atento.&lt;br /&gt;L nino, antoce, un cachico albrotado, cuntou-le. Cuntou que a la tarde, quando benie para casa cula canhona, bira un pintaxirgo a salir de andrento un grande cedro. I tanto mirara, tanto afilara ls uolhos pa la spessura de la rama, que çcubrira l manhuço negro, a la punta de riba, nun galho.&lt;br /&gt;La Mai buie las falas de l filho, a beisá-lo todo cula lhuç de l’alma. L Pai tornou al caldo.&lt;br /&gt;Mas l nino cuntinou. Dixo que ende prendira la canhona a ua scoba i s’ancarrapitara pula arble al parriba.&lt;br /&gt;L Pai lhebantou outra beç l capion de ls uolhos cansados, i quedou tal i qual cumo la Mai, zassossegado, cul resfuolgo parado, a oubir.&lt;br /&gt;I l pequeinho iba chubindo. L cedro era grandíssemo, mui gordo i mui alto. I l corpico, colado a el, ancarrapitaba debagar, ua metade de cada beç. Frimaba purmeiro ls braços; i solo apuis las piernas abançában até adonde podien. Ende parában, fincadas na dureç de la casca.&lt;br /&gt;La chubida lhebou tiempo. Fui até perciso çcansar trés bezes pul camino, ne ls tocos duros de ls galhos. Al fin, l restro tubo de ser a pulso, porque ls galhicos de la punta yá solo éran çfróncias.&lt;br /&gt;Grimados, nien l Pai nien la Mai dezien nada. Deixában, chenos de miedo, calhados, que l nino chegara a la punta de riba, a la crona, i ponisse ls uolhos einocentes ne l uobo pintarroxado. L niu tenie solo un uobo.&lt;br /&gt;Eiqui, l nino fizo-le parar l coraçon als pais. Todo squecido de l’altura a que staba, fazira cumo se bibir eilhi, acerca de l cielo, fura bibir na tierra, sien percison de ls braços coutelosos agarrados a nada. I dambos bírun nun sfergante l pequeinho a rodar, a caier-se d’alhá riba, de la punta de l cedro, ne l suolo duro i mortal de Nazaré.&lt;br /&gt;Mas l garotico, anque amostrara, sien querer, que todo el se squecira de l barranco adonde staba suspenso, nun se caiu. Dira-se outra cousa. Apuis de agarrar l uobo, de cuntento, dira-le un beiso. I, al topar nel cula calor de la boca, la casca stalhara al meio i nacira d’andrento un pintaxirgo çprumadico.&lt;br /&gt;I l nino cuntaba esta marabilha cula sue einocéncia questumada, cumo quando repetie la cuonta de Jesé de l Eigito, que oubira ler a un bezino.&lt;br /&gt;Al fin, puso mui de mansico l paxarico antre ls palhaços de la cama, i abaixou. I agora, algo cumpormetido, mas cheno de la sue felcidade, sabie un niu.&lt;br /&gt;La cena acabou-se nun silenço pesado. Solo apuis, al redror de l lhume caliente de l rachon d’oulibeira an brasa, ye que ls pais dezírun un pa l outro algues palabras misteriosas, que l nino nun antendiu. Mas para quei antender palabras assi? Querie era guardar andrento del l’eimaige daquel paxarico çprumado i pequerrixo. Esso, i al mesmo tiempo mirar mui zlhumbrado ls dedos de la Mai, que, albos cumo la niebe, filában lhino.&lt;br /&gt;I tanto s’anchiu de l’eimaige de l pintaxirgo, tanto mirou pa la ruoca, l fuso, i aqueilhes dedos ables i marabilhosos, que lhougo deixou caier la cabeça chena de suonho ne l cuolho birge de la Mai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Miguel Torga, &lt;em&gt;Bichos&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Traduçon de Farcisco Niebro&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;[an pertués:&lt;br /&gt;.&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;font-size:130%;"&gt;&lt;strong&gt;Jesus&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Comiam todos o caldo, recolhidos e calados, quando o menino disse:&lt;br /&gt;- Sei um ninho!&lt;br /&gt;A Mãe levantou para ele os olhos negros, a interrogar. O Pai, esse, perdido no alheamento costumado, nem ouviu. Mas o pequeno, ou para responder à Mãe, ou para acordar o Pai, repetiu:&lt;br /&gt;- Sei um ninho!&lt;br /&gt;O velho ergueu finalmente as pálpebras pesadas, e ficou atento, também.&lt;br /&gt;A criança, então, um tudo-nada excitada, contou. Contou que à tarde, na altura em que regressava a casa com a ovelha, vira sair um pintassilgo de dentro dum grande cedro. E tanto olhara, tanto afiara os olhos para a espessura da rama, que descobrira o manhuço negro, lá no alto, numa galha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A Mãe bebia as palavras do filho, a beijá-lo todo com a luz da alma. O Pai regressou ao caldo.&lt;br /&gt;Mas o menino continuou. Disse que então prendera a cordeira a uma giesta e trepara pela árvore acima.&lt;br /&gt;De novo o Pai levantou as pálpebras cansadas, e ficou tal e qual a Mãe, inquieto, com a respiração suspensa, a ouvir.&lt;br /&gt;E o pequeno ia subindo. O cedro era enorme, muito grosso e muito alto. E o corpito, colado a ele, trepava devagar, metade de cada vez. Firmava primeiro os braços; e só então as pernas avançavam até onde podiam. Aí paravam, fincadas na casca rija.&lt;br /&gt;A subida levou tempo. Foi até preciso descansar três vezes pelo caminho, nos tocos duros dos ramos. Por fim, o resto teve de ser a pulso, porque eram já só vergôntias as pernadas da ponta.&lt;br /&gt;Transidos, nem o Pai nem a Mãe diziam nada. Deixavam, apavorados, mudos, que o pequeno chegasse ao cimo, à crista, e pussesse os olhos inocentes no ovo pintado. O ninho tinha só um ovo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aqui, o menino fez parar o coração dos pais. Inteiramente esquecido da altura a que estava, procedera como se viver ali, perto do céu, fosse viver na terra, sem precisão dos braços cautelosos agarrados a nada. E ambos viram num relance o pequeno rolar, cair do alto, da ponta do cedro, no chão duro e mortal de Nazaré.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mas a criança, apesar de mostrar, sem querer, que todo se alheara do abismo sobre que pairava, não caiu. Acontecera outra coisa. Depois de pegar no ovo, de contente, dera-lhe um beijo. E, ao simples calor da sua boca, a casca estalara ao meio e nascera lá de dentro um pintassilgo depenadinho.&lt;br /&gt;E o menino contava esta maravilha com a sua inocência costumada, como quando repetia a história de José do Egipto, que ouvira ler a um vizinho.&lt;br /&gt;Por fim, pôs amorosamente o passarinho entre a penugem da cama, e desceu. E agora, um nada comprometido, mas cheio da sua felicidade, sabia um ninho.&lt;br /&gt;A ceia acabou num silêncio carregado. Só depois, à volta do lume quente do cepo de oliveira em brasido, é que os pais disseram um ao outro algumas palavras enigmáticas, que o pequeno não entendeu. Mas para quê entender palavras assim? Queria era guardar dentro de si a imagem daquele passarinho depenado e pequenino. Isso, e ao mesmo tempo olhar cheio de deslumbramento os dedos da Mãe, que, alvos de neve, fiavam linho.&lt;br /&gt;E tanto se encheu da imagem do pintassilgo, tanto olhou a roca, o fuso, e aqueles dedos destros e maravilhosos, que daí a pouco deixou cair a cabeça tonta de sono no regaço virgem da Mãe.]&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-6191318825144756419?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6191318825144756419'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6191318825144756419'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/02/jasus.html' title='Jasus'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-5476799171723168946</id><published>2008-02-10T18:27:00.000Z</published><updated>2008-02-10T18:33:58.654Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XXI'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Bina Cangueiro'/><title type='text'>La fardela de las lhembráncias</title><content type='html'>&lt;p class="MsoTitle" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; text-decoration: none;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoTitle"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; text-decoration: none;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoTitle" style="font-style: italic; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; text-decoration: none;" lang="ES-TRAD"&gt;[Bina Cangueiro trouxo amportantes testos a la lhéngua mirandesa, que scribe cumo poucos i que la ten ansinado cumo porsora ne ls cursos de la Associaçon de Lhéngua Mirandesa. Ye nacida an Augas Bibas i, apuis de muitos anhos a bibir an Fráncia, bibe an Lisboua. Nunca deixou arrincar las fuortes raízes que la prénden a la tierra de Miranda.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoTitle" style="font-style: italic; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; text-decoration: none;" lang="ES-TRAD"&gt;Este i outros testos que eiqui se ban a publicar yá ténen alguns anhos i fúrun publicados na rebista de la UNEARTA (União dos Escritores e Artistas de Trás os Montes e Alto Douro) i ne l Jornal Nordeste. Hoije ye mui defícele achegar-se un a eilhes, l que ye ua pena. Por esso eiqui quédan, yá que fázen parte de la lhiteratura mirandesa.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoTitle"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; text-decoration: none;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;AF.]&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoTitle"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; text-decoration: none;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoTitle"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; text-decoration: none;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoTitle"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; text-decoration: none;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoTitle"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; text-decoration: none;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Por Bina Cangueiro&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoTitle"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;span style="text-decoration: none;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Mie bó lhebou para l’Argentina ua fardela de lhembráncias. Ua bida atada nun bencielho que nun cabie ne ls braços dun gigante. Astanho fui a ber l que tenie quedado por alhá.&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Zatei la fardela i bi salir tanta cousa que corrie cumo l’auga dun manantial. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Agora yá naide las poderá fechar outra beç, son cumo semientes de yerbas que l’aire bai lhebando duns lhados pa ls outros.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Ua fardela feita de cachicos de chitas de muitas quelores i feitius, adonde cuntenie setenta anhos dua bida. Ende, ancerraba todas las lhembráncias de l sou mundo. Ls lhumicos que fazie ne l sou curral, cun uas menudicas, para se calcer anquanto cosie l bordo duas alforjas que sue cunhada Albira tenie ourdido al telar. Bidas de pessonas, de caminos ou d’ancruzelhadas. Staba todo carregado de stória i de cousas bibidas noutros sítios, noutros mundos. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Parecie que todo falaba, las piedras, las arbres, las paredes, ls poços, las fuontes. Salie del lhugar, passeando l pensamiento pulas rues ou pul termo, para se parar adonde las cousas la chamában. Tanta cousa para cuntar!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Ne l Caminho de las Fraugas, aparecie todos ls anhos, ne l die 24 de Júnio, la Moura Ancantada. Cuntaba que l tiu Juan de la Capielha,&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;quando era rapaç nuobo, la tenie bido cun un standal de lhençoles brancos. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Era ua cousa tan linda que quedou mui admirado quando oubiu ua boç que le dezie: “Nun tengas miedo, sou ua princesa ancantada. Se tu me zancantares serás l’home mais rico destas redundezas. Para isso solo tenes que antrar nesta fraga. Beias l que bires, nun te assustes”. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Era por ende meia manhana, tenie-le cuntado tiu Juan, antrou ne l buraco de la fraga i todo se fizo lhuç. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Parecie que l sol tenie antrado andrento, habie inda mais claridade do que se fura de die. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Nisto biu ua queluobra mi fuorte, capaç d’angulhir un home. “Balha-me Nuossa Senhora”, &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;pensou el cheno de miedo. La queluobra arrastraba-se pul chano i cada beç s’acercaba mais del. Puso la cabeça anriba de l sapato i ampeçou a angarrar por las piernas arriba cumo ua yedra a ua parede. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Tiu Juan sentiu uns calafrius mui fuortes na spina. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Nun se mexiu, i la queluobra cada beç s’anroscaba mais a el. Yá solo bie la muorte a la puorta i quando la queluobra s’achegou a la cara, tiu Juan stremeciu. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Eiquilho diç que fui cumo ua cousa de l outro mundo, naide pude eimaginar. Yá solo oubiu ua boç que le dezie: “Ah lhadron que me drobeste l’ancanto.” La queluobra zapareciu, i el achou-se outra beç ne l caminho, cumo se nada tebisse habido. Todos ls anhos, ne l die de San Juan, passaba siempre al pie de la fraga de la Moura Ancantada, na spráncia de ber outra beç l standal de lhençoles,&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;mas nunca mais biu nada.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Bolaba anté la huorta de la Rola adonde tenie ua figueira tan grande que nunca se le acabában ls figos. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Era ua fartura. La soma de resairos de figos passados q’eilha fazie pa l ambierno, yá l perdira la cunta. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Falaba de l Molino Nuobo i de la ribeira. Quantas bezes eilha andubo esse carreironico, uas bezes a lhebar pan al molineiro, outras bezes a poner l lhino a amolhecer pa l bater. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Quedaba-se a mirar para ua cousa sin la ber, anté que un de ls nietos le dezie: “Cuonta bó, cuonta!”&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Dezie cousas que muita beç solo eilha antendie. Nun se daba de cuonta cumo era deficile para aqueilha giente eimaginar ua terrica cumo Uba. Fazie de la sue tierra i de la sue bida cuntas que nun s’acabában, dando-le gana a todos de un die besitar la tierra d’abó.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;An Buonos Aires nun tenie pitas i yá nun podie aporbeitar las códias amolhecidas. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Era todo sperdiçado. Ls cachicos de pan íban-se çfurfalhando ne ls bolsos, anté que ls sacudie na yerba pa ls páixaros. Isso fazie-le lhembrar las nebadas d’ambierno quando la niebe s’anfuracaba pul curral i ls paixaricos benien a ber se achában algo de comer. Aposto que l curral debie de star cheno de aranheiras i de tierra. La sue Marie yá nun benie a barré-le la casa, se bien calha anté yá habie boteiras. Fui anton que le pediu al sou Jesé que le screbisse ua carta para Alzira.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Jesé apuso-se i ampeçou a screbir la carta.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;“Buonos Aires, 14 de Márcio de 1975.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Querida Alzira,&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Dius querga que al recebires esta&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;mie carta stéiades todos an purfeita salude, que you quedo bien al pie de ls mius filhos i de ls mius nietos, grácias a Dius. Todos me quieren muito, eiqui nun me falta nada.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Alzira, manda-me dezir cumo stá Catrinica, que me lhembro muito deilha. Spero que nun te deia muito trabalho. Dius te deia bien salude para aguantar la tue cruç. Tenes ido a Bergança cun eilha? Nunca deixes acabar ls remédios para que nun le deia l mal.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Alzira, mira a ber se nun hai teilhas scachadas ne l telhado de l sobrado ou de la adega.You digo-te isto porque sei que tu nun passas de l curral, adonde deixas a Catrinica anquanto bás a fazer las tues bidas, i se nun fures a ber nun lo pudes adbinar. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Se las houbir, di-le al tou Manel que las tire.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;You inda nun sei quando me eiran a lhebar. La mie Ana pormetiu-me que me benie a buscar pa l berano. Tengo muita gana de buer ua pinguita d’auga fresca de la Fuonte de l Uolmo. Solo de pensar que torno a ber la Calçada de l’Amberniço, l miu coraçon pon-se als poulos, anté me parece que tengo binte anhos. Querie-te pedir un fabor: deixei la roupa de la mie mortalha ambrulhadica na arca de l miu quarto, i tengo miedo que le deia la pulielha i que nun steia en stado quando me fazir falta. Mira a ber se stá todo an cundiçones. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Nun sei se tenes fabricado las hourticas de l Ribeiro i de l Prado. Astanho tenes que poner mais uns sucos de batatas, para you tener que comer pa l ambierno. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Nun deixes andar ls ganados ne l tapado de la Pertadura porque me bótan las paredes todas abaixo.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Querie tamien pedir-te l fabor de nun me deixares perder la binha de l Rodelon. Di-le al tou Manel que me la pode. Bou-le a screbir a la mie Ana para que pague las geiras que fazir.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Alzira, saberás que gusto muito de Buonos Aires. Eiqui las casas son mui altas i hai muitos, muitos altmobles! Eiqui fáltan-me las çucenas brancas de l’hourtico de casa i tengo muita buntade de me sentar a las portaladas a mirar pa ls cabeços de la Cigarrosa, ou miesmo pa la casa de l senhor Zezinho de l cabeço. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Solo de poder dar las buonas horas a las pessonas que pássan, chega-me para quedar bien çpuosta.&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Cun isto nun te anfado mais, muitas besitas i sauidades, que só a la bista ténen fin. Dá muitas besitas mies a la tie Regina, a Beatriç, a la tie Marie panadeira, al tiu Antonho, a Generosa i a quien por mi te preguntar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Marie del Sprito Santo Lourenço.”&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Mie bó bibiu na Argentina siempre asperando l die en que bolberie a ber las lhadeiras antre Mora i Atanor, q’eilha tanta beç chubiu a cabalho na burra ou a pie. L resairo, feito de carunhas de azeituna, na mano, pedindo a Dius pulas sues armanicas que stában an Buonos Aires. Siempre carregada cun dous pares d’alforjas adonde, bien arrumadicos, lhebaba uobos cun palha, garbanços ou chícharos. Tenie muita buntade de ir outra beç a Lagoaça, a Santiago, a Sanhoane i outras tierras adonde eilha tenie tanta giente amiga. Ne l fondo de la sue alma, eilha sabie que esses sítios yá nunca mais ls berie. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;La repuosta a la sue carta, que tanto sperou, nunca chegou. Perdiu l’alegrie i deixou de sperar porque pensou que la tenien squecido. Partiu quando perdiu la speráncia de tornar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Coincer essa família de que mie bó tanto mos falaba fui muito eimocionate. Ua çtáncia i un mar mos apártan, mas ua fuorça mos ajunta. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Somos nietos de la miesma bó. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Bi ls derradeiros sítios adonde eilha bibiu, i fui cumo sbarrá-me cun eilha. Bolbi mais rica porque trouxe cumigo un cachico de la sue alma i un resairo feito de carunhas de azeituna. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Bina Cangueiro&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;25&lt;sup&gt; &lt;/sup&gt;Outubre de&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;2003&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-5476799171723168946?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/5476799171723168946'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/5476799171723168946'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/02/la-fardela-de-las-lhembrncias.html' title='La fardela de las lhembráncias'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-8949558307127157270</id><published>2008-02-09T22:52:00.001Z</published><updated>2008-02-19T00:05:02.643Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Ana Maria Fernandes'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XXI'/><title type='text'>Lhembráncias de l outro mundo (01)</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;        &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;[Ampeço hoije la publicaçon de testos dua nuoba scritora mirandesa, que tamien yá ten publicado ne l Jornal Nordeste i an blogues. Digo nuoba porque ampeçou a screbir an mirandés hai mui pouco tiempo. Trai pa la lhéngua mirandesa ua scrita special i ua spriença de bida que an muito la poderan anriquecer. L mais de ls scritores mirandeses crecírun na aldé i esta ye la sue refréncia.&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;Tamien Ana Maria Fernandes ten essas raízes, mas ten bolado por outros cielos, yá que bibe an Fráncia zde ls purmeiros anhos de eidade. Cumo acumpanhou ls pais, nunca deixou de oubir falar l mirandés, que l’acumpanha zde que naciu, cumo mos cunta neste purmeiro testo. Ye mais un eisemplo de l mirandés sparbado pul mundo, quier dezir, fuora de la tierra que ye la sue.&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;AF.]&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Por Ana Maria Fernandes&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Ua palhica para dar bida &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;L Mirandés fui la purmeira lhéngua &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;mais&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; oubi &lt;/span&gt;&lt;st3:hdm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;falar&lt;/span&gt;&lt;/st3:hdm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;até&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;quando&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; andaba andentro de la &lt;/span&gt;&lt;st3:dm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;barriga&lt;/span&gt;&lt;/st3:dm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; de mie mai i l die an &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; naci – die de Eimbierno, ne l ampeço de ls &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;anhos&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; sessenta, nua pequeinha &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;casa&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; cun &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;solo&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; trés debisones, &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;tal&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; i &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;qual&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;ou&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; quaije cumo ne l tiempo de l’abó de miu &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;pai&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; a quien la &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;casa&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; habie pertencido, tie &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Ana&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Pina&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; - &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;solo&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; debie de &lt;/span&gt;&lt;st3:hdm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;falar&lt;/span&gt;&lt;/st3:hdm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; pertués &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;pula&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; cierta l &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;doutor&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; Raposo &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; miu &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;pai&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; acabou &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;por&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st3:hm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;ir&lt;/span&gt;&lt;/st3:hm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; a &lt;/span&gt;&lt;st3:hm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;chamar&lt;/span&gt;&lt;/st3:hm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;porque&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; l purmeiro &lt;/span&gt;&lt;st3:dm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;parto&lt;/span&gt;&lt;/st3:dm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; de la sue jobe mulhier &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;solo&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; tenie binte &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;anhos&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; – i el tamien &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;solo&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; tenie binte i dous – yá staba a alhargá-se zde bárias &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;horas&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; de &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;maneira&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; preoucupante i la &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;criança&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; nun habie &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;maneira&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; de nacer…  &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;« Ah, &lt;/span&gt;&lt;st3:dm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Senhor&lt;/span&gt;&lt;/st3:dm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Doutor&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; -  debe de haber dezido miu &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;pai&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;meio&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; atrapalhado, misturando la sue lhéngua de siempre cun aqueilha &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; al lhargo de &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;quatro&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;anhos&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; le fúrun ansinando ls porsores na scuola primaira  an Sendin - benha lhougo &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; pudir &lt;/span&gt;&lt;st3:dm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Senhor&lt;/span&gt;&lt;/st3:dm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Doutor&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;, benha, &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; la mie Dlubina bei-se &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;mui&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;mal&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st3:dm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;para&lt;/span&gt;&lt;/st3:dm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; tener l &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;garoto&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;… ». &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Mas&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;, a nun &lt;/span&gt;&lt;st3:hm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;ser&lt;/span&gt;&lt;/st3:hm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; el, l &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Doutor&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; Raposo, l único doutor &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; habie an Sendin naqueilha &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;altura&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; cumo fui l &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;caso&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;por&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;muitos&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;anhos&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;; a nun &lt;/span&gt;&lt;st3:hm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;ser&lt;/span&gt;&lt;/st3:hm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; tamien ua &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;ou&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;outra&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; bezina i &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;até&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; mie mai &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; tenie la &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;quarta&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st3:dm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;classe&lt;/span&gt;&lt;/st3:dm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; i &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; siempre gustou &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;muito&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; de &lt;/span&gt;&lt;st3:hdm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;falar&lt;/span&gt;&lt;/st3:hdm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; « grabe », &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;todos&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;ou&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; quaije falában Mirandés nesse die an &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; naci i ne ls &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;outros&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; depuis tamien. Todas subretodo : la &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;parteira&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;, tie Sabel, &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; la fúrun a &lt;/span&gt;&lt;st3:hm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;chamar&lt;/span&gt;&lt;/st3:hm&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;até&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;antes&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; de l &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Doutor&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; Raposo i &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; moraba &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;mesmo&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; alhi acerquita na rue de l Baiunco ; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;mies&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; ties, cunhadas i armanas de mius &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;pais&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;, antre las &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;quales&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; Ster Boteira i Arminda Paxareira &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; tamien morában a dous &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;passos&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;; mie abó &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Ana&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;, mai de mie mai &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;era&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;natural&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; de Bila Chana i &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; falaba un Mirandés &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;algo&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; defrente daquel &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; se falaba an Sendin ; bezinas i outras pessonas coincidas &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;ou&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; de &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;família&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; benírun a &lt;/span&gt;&lt;st2:sinonimos&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;ber&lt;/span&gt;&lt;/st2:sinonimos&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; mie mai i l &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;garoto&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;era&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; ua &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;garota&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;afinal&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;: ua garotica…&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;«La garota mal respiraba, sabeis. Tubírun que le poner ua palha na boca i assoprar para le dar fuolgo senó inda se morrie! Fui Ster Boteira que tubo l’eideia. Yá ten trés filhos. Sabe bien l que ye preciso fazer nestas oucasiones… »&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;La tal palhica que mie tie Ster Boteira me puso na boca para me dar fuolgo – fuolgo de bida - si debe de haber sido ua buona eideia porque siempre me cuntórun que fui cumo milagre santo i que fui quedando depuis cada beç mais reguila i fuorte ; i binte dies mais tarde, an Sendin, era batizada pulo Padre:  Era die de Natal.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;I por mais quatro anhos i quaije cinco, fui siempre assi : falaba-se eissencialmente Mirandés, an casa i na rue, na aldé i ne l campo… Amperturbablemente… &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Até que un die, depuis de las bendimas, an Outubre, lhougo a la purmanhana cedo, inda cun de nuite, yá miu pai habie eimigrado pa la França iba a fazer dous anhos, salimos de Sendin, you i mie armana que solo tenie anho i meio, mie mai, ua amiga deilha i la filha que tenie uns 14 ou 15 anhos para ir al Porto nun camboio que seguiu a cierta altura, por bárias horas, l curso de l riu Douro… &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Die de Outubre de 1966… Fumos oulhando pula jinela esse riu que era tamien un pouco l nuosso mas que iba agora quedando cada beç mais ancho al punto de mos ampressionar cada beç mais… Die de biage, de çcubiertas i de mudanças que anunciában outras maiores… Un die i até dous que passemos a fazer todo l que mos pedírun para cunseguir passaportes i poder eimigrar depuis sien que fura clandestinamente cumo als nuossos pais i a muitos outros habie acuntecido. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Die de Outubre… Purmeiro die de la nuossa bida an que ampecemos berdadeiramente a oubir falar quaije sclusibamente ua lhéngua defrente mas tamien aparecida cun la nuossa: l Pertués, esse falar « grabe » de que íbamos als poucos notando cada beç mais las defrenças; lhéngua falada por homes fardados que cuntrolórun las nuossas passaiges ne l camboio antre ls quales un que até era de Sendin i cun l qual las nuossas mais se ponírun a falar ua buona parte de la biage; mas tamien i subretodo las anfermeiras i outras funcionairas ne l Porto que mos mandórun fazer análezes, bereficórun se las nuossas bacinas stában an die, reclamórun retratos, carimbórun i cuntrolórun papeles… i que tenien chambres brancos, an salas mui brancas tamien,  i que sunrien i até me parecírun simpáticas…&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Bolbimos para Sendin cun ls passaportes mas tamien cun ls uolhos i ls oubidos chenos de sonidos, de palabras, frases, eimages, recordaçones i eideias nuobas, suonhos … i conchas de l mar que bimos alhá pula purmeira beç. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Uns dies depuis, chegou miu pai de la França i poucos dies mais tarde, an Nobembre, bolbimos a salir de Sendin mas desta beç cun el i para ua biaige muito mais lharga durante la qual fumos oubrigados a agarrar bários camboios i que durou mais de dous dies; biaige pa l çcoincido que mos lhebou para loinje…loinje de l riu Douro… i dua cierta maneira fechemos para siempre la pequeinha casa de  Sendin… Para siempre!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; Mudemos de paíç i als &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;poucos&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;fumos&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; demudando tamien de lhéngua… L Francés ampeçou a anchir &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;cada&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; beç &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;mais&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; ls nuossos oubidos, la nuossa &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;cabeça&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;, ls nuossos suonhos, la nuossa eimaginaçon &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;inda&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; chena de recordaçones i de eimages de la nuossa Tierra de Miranda i de ls &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;anhos&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; habiemos &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;passado&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; alhá… assi i &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;todo&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; : &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;dua&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; bida &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;mais&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; modesta i &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;até&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; defícele &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; habiemos coincido &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;até&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; ende i de perspetibas &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; bien parecien &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;que&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; mos habien sido cunfiscadas, a &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;nós&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; i a &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;muitos&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;outros&lt;/span&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;… &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Mas hoije, you pregunto : i se l’Anternete fusse outra palhica cumo antigamente? Ua palhica por adonde passa l fuolgo outra beç… fuolgo houmano pula cierta neçairo para que cada un puoda cuntinar a falar, pensar, screbir, eimaginar, sonhar i daprender tamien cada beç mais cousas subre l Mirandés i las nuossas ouriges, cousas que parece que mos fázen falta, cousas que talbeç tamien mos téngan sido cunfiscadas… cousas neçairas para que la Nuossa Lhéngua puoda cuntinar a bibir…&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Un pouco, cumo you talbeç, quando staba acabada de nacer mas meio marimunda i mie tie Ster tubo l’eideia de me poner ua palhica na boca para me dar fuolgo… &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Fuolgo de bida…&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Até hoije.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;st1:verbetes&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt;Ana&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/st1:verbetes&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span  lang="FR" style="font-family:Georgia;"&gt; Maria Fernandes&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span lang="FR"  style="font-size:11;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt; &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;!--[if !supportLineBreakNewLine]--&gt;&lt;br /&gt;&lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-8949558307127157270?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/8949558307127157270'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/8949558307127157270'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/02/lhembrncias-de-l-outro-mundo-01.html' title='Lhembráncias de l outro mundo (01)'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-6145485777367332900</id><published>2008-01-16T01:29:00.000Z</published><updated>2008-01-16T01:31:23.936Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cuonta'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XXI'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='oureginal'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Faustino Antão'/><title type='text'>Fui an Purros</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;br /&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;cuonta de Faustino Antão&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;La senhora Ritinha, era assi coincida por ser mulhier dun tiu que tenie ua Quinta fuora de l’aldé i hardou bienes que l tornórun l home mais rico de Purros. Habisse eilha casado cun tiu Raposo i serie Rita ou, quien sabe, Ritica, que inda queda mais abaixo, cumo las demais que habie ne l pobo, i nun éran poucas. L senhora, atado al rabo de l nome fidalgo, era lhougo mandado a las ourtigas, mas agora podie gobernar dues buiadas, ua na Quinta de las Fornalhas, adonde ponie uns probes cuitados de quinteiros, i outra tocaba-la eilha mais l home. Arrodeada de criados, que l’aturában an pagas de l quemer i de l bestir, yá se podie antitular i amprouar cun un nome mais xique.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Nun hai nada que ls ricos nun téngan, mesmo que nun l quede bien. Aquel nome tamien le naciu de la muita miséria que porqui habie, de la fame i la penúria. Porque a mirar par’eilha, ancolhida i spremida, era zmerecido, inda porriba andaba siempre de cara amouchada, solo deixando ber l narizico ampinado, siempre que palraba cerraba ls oulhicos redundicos cumo necras, que até le assentarie bien l nome de ratica. Quedaba tan bien gobernada als uolhos de todos, cumo gobernada queda ua burra quando l’albárdan cua albarda bielha.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Naide sabie bien porquei se tornou tie por permisson de l cura n’Eigreija matriç. Cun boda farta, anquemendada por el, que todo podie nua aldé de pelintras, cun ambites para todos. Adonde todo mundo s’apersentou, bien lhebes i pies çcalços, calçados nun quedórun mas la barriga si anchírun para uns dies. Yá sien pai nien mai l morgado, antradote ne ls trinta, quedou sastisfeito.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Era questume nesse tiempo i cun esta giente, casar-se morgado cun morgada, rico cun rica. Quantas bezes anté aparentados, aprimados bien achegados. I se nun se fazien de mais achegados era porque nun se podie, l registro oufecial nun deixaba i l miedo de dessa ounion salíren cimpres tamien era muito.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;L causo de l que habie ne l lhugar de Matanius, metie miedo a qualquiera, arrepelaba só d’amentar nel. Ser duonho dun cundado i nun ser duonho de l assossego nun serbie de nada, de l’ounion de suortes, tapados i lhameiros fúrun muitos, mas de la cama solo saliu ua, que agora ampeçou a botar tetas i a sentir ls calores de mulhier. Birou canseira, birou machica. Biraba este mundo a las abiessas, quando ls ataques de tremuras le dában an fuorça. Sien saber l que fazer, nien saber l que la rapaza tenie, la bida de ls senhores de Matanius quedou un Anfierno. Cumo muorta-biba, rebolcaba-se ne l chano cumo ua potrica,&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;anchafurdaba-se cumo cochina, arrepelaba-se i arrebunhaba-se cumo gata, zgrinhada boziaba chamando denomes als sous i amentaba noutros, l mais deilhes yá habien finado. Era l demonho. Éran las almas çprumadas i çpreziadas que pula boca deilha querien que justícia fusse feita para assi passar pa l outro lhado de l purgatório, assossegadas i lhimpas, dezien ls pinches de bruxarie. Aqueilhes cachos, la moçona nun era giente, znudaba-se para se lhibartar daquelha calma de l cuorpo, bababa-se nun xufrimiento sien pareilho. La cimpre, quando arrefecie, de nada s’alhembraba i festicas pedie pedie. Quedaba mansa cumo qualquiera. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;- Son parientes achegados, quaijeque armanos als pais de l’anfeliç.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Era assi mesmo, sien tirar nien poner, que las pessonas falában. L pobo ye que sabie, era juiç antendido, benisse alguien a dezir l alrobés. Anton nun era que até ls mais deilhes, quando eilha assi staba, até coincien la boç de quien pula boca deilha falaba, por quien eilha chamaba i porque rezon l fazien! Quando un pobo para un lhado se bira ye melhor nun l cuntrariar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Mas de la senhora Ritinha de Purros nada nien naide sabie, s’era de famílias ricas ou probes, se la cepa era de parientes. Filha d’algua porsora purmária de baixo nun era, era anculta, nien ua lhetra de l tamanho de l campanairo eilha coincie, filha d’algun doutor, solo se doutor de scanho porque ronha si tenie muita, tanta que naide sabie adonde la daprendiu i cumo la recolhie toda, sendo eilha de l tamanho dua quarta. Serie filha zorra d’algun melitar que porqui andubo na guerra de ls Alhapins? &lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;Cumoquiera que si. Mas essa guerra habie sido hai muito tiempo i bien zarmanada de las outras. Era berdade que deixou ne l cunceilho giente bien melhor na bida que dantes, assi i todo sembrou muita zgrácia, tanta que habie muita giente que agora se sentie ne l Anfierno, deixando d’acraditar nas práticas de l pregadores que inda botában fé an dies melhores i na salbaçon de las almas. Porque para eilhes la zgrácia habie sido cumpleta. Naide sabie quien lhadronou a quien, muortes i zonras por todos ls cantos, l cheiro a podre era muito. Esta guerra fizo l que to las guerras fázen, piorou las cousas que quantas bezes yá nun stan bien, deixando todo çcunchabado. Ye por ende que cuido que se puode benir a saber algue cousa de la bida de la senhora Ritinha de Purros.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Si se cuntaba, assi a modo de dízen ls mais bielhos, mas naide ten la certeza que l abó de tiu Raposo se dou bien cun esta teima i culs que la fazírun que durou anhos. Que ls cabanhales siempre stubírun de portaladas abiertas i a la çposiçon de las cabalgaduras de ls tenientes de la fuorça de lhibartaçon. Por falar an cabalgadura, apuis bamos a coincer tiu Raposo. Tamien canhonos i bitelas, chouriços i persuntos, fogaças i remeias de bino nunca faltórun, i quantas bezes nun éran de la dega nien de la cuba del, mas si donde el sabie que ls habie. Que ls triatos ne ls palheiros cun palha i feno serbírun para aquemodar las mulas que se percisában bien aquemodadas para lhebar las scopetas, ls canhones i caixotes de tiros. Mas la guerra yá habie acabado hai tanto tiempo!...&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Mas quien nun sabe que ls fabores de la guerra i las feridas cuntínan por muito tiempo apuis, nien ua cousa nien outra se squece dun die pa l outro. Las feridas, apuis de lhambidas, muitas bezes sánan, ls fabores relhémbran-se i quaije siempre se québran. Cuido que Rita, agora pormobida a senhora Ritinha, fui cumo ua sploson fuora de tiempo, un fabor quebrado de l tiempo de l manhoso abó Raposo, que quedou amouchado, cumo amouchados quédan muitos de ls carranhas. L mundo sabe que quando ua guerra acaba ou las partes quieren que acabe, quien mais lhuitou ye quien mais zgraciado quedou. Fui l que acunteciu culs melitares, quédorun sien nada i sien tener para adonde ir-se, nien cun quien casar las filhas i las nietas.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;La família de quien era naide l sabie. Anton. solo podie acuntecer ua de dues cousas, ou era probe i desses la stória nunca reza, ou cousa mala i percisou de ser scundida. Ser de giente que perdiu la guerra tamien nun era buono, era siempre melhor quedar de l lhado de ls bencedores i inda melhor de ls que deilha anriquecírun. Mas las pessonas, s’arrepararmos bien, dan siempre aires daqueilho que son. &lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;&lt;i style=""&gt;Diç-me de quien yes lhougo te digo quien sós&lt;/i&gt;. Tamien cun tiu Raposo assi era, de falas mansas i manhosas, nun daba punto sien nuolo. Nieto de l mais grande aldruqueiro destes alredores, cuntinaba l barrigudo Raposo la nomeada de família, fazendo del un asno sien eigualha. Naciu, medrou i angordou nua família garunhas, de l abó daprendiu a rober las unhas, de l pai a criar çarro. Zaragateiro i quemilon, morrie-se de miedo se nun quemisse todo, lhambie las malgas de l caldo mais que cochino la pila. Era bruto i teimoso que nien ua mula, anchertado an cuorno de cabra, ambirraba por todo i cousa nanhua, porque le cuorre nas benas essa cisma de prejunçon.&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;Solo assi s’antende porque agora éran duonhos de la Quinta de las Fornalhas, que quedaba fuora de Purros. Parende nunca le coincírun parientes, mas muitos amigos de l tiempo de la guerra.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;La senhora Ritinha, siempre çunfiada, todo fazie para que naide mamasse an sue teta, dando muostras que la teta adonde eilha mamou tamien nun serie grande cousa. Chegaba a lhamber l unto que quedaba ne ls dedos, apuis de mexer ne l toucino nun fusse por ende a ser lhambido pul perro. Forreta que nun se sabie s’algua beç habie dado ua smola. Pedinte que a la puorta se l’achegasse smolando un rascanho, lhebaba zanda i un maltrato de mandrion ramilhado cun quantos nomes i oufénsias habie. Pa ls criados éran las códias de l pan duro i toucino cun ráncio porque habie que lo aporbeitar. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;La Quinta de las Fornalhas queda a meia jornada de camino de Purros, bien antranhada nas marras de dous termos. Siempre squecida i scundida, nun l fui nada quando la guerra porqui se fizo anunciar por giente stranha que bagamundaba por atalhos i carreirones, de tierra an tierra, cun sues cabalgaduras arreadas a jeito i alforjas. Bestien jalecos, capotes i botas de canielha, toda esta fardoca le serbie para drumitar, cabalgar ou muntar ls córrios. De ls cachaços çpindurában correias, cordones i scupetas, ne ls bolsos facalhones i saquitas de cigarros cun proua i eisebiçon d’amostrar ls prémios lhadronados i struncados. De cifaifos i pelos lhargos atado cun lhenços de ties, éran ua mescla de brutamontes, pequenotes i barrigudos que metien arrecelo a qualquier eisército. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Este gentiu spalhou l miedo i l pabor, spetou nesta tierra un sentimiento de terror, sien lei nien tino i de que naide staba lhibre nien portegido. Biolában i matában, botando pa ls bichos ls cuorpos que sobrában de ls sous festins macabros, i fazien todo isto sien precisar de cerrar ls dientes. &lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;&lt;span lang="ES"&gt;I la Quinta de las Fornalhas si era un sítio ermo. &lt;/span&gt;I éran ls ermos ls mais apetecidos, ls que eilhes mais gustában. Cumo fieras ne ls matagales i nas madrigueiras, ende se scundien. Assentában por dies i nuites, botában las béstias al pástio i siempre d’atalaia podien fugir a tiempo quando nun s’angarriában. Quantas bezes ende se quedában acoutados cumo lhobos dies i nuites solo sendo scorraçados puls melitares.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Que fui l que acunteciu na Quinta de las Fornalhas? Quando ls melitares alhá chegórun, la Quinta era tierra de naide, zimada de pessonas i teneres. Tulhas, degas, bacas, bitelos, palheiros, loijas, canhonos, cabras, cochinos, parros, pitas, nun habie sobrado nada, ls lhibartadores habien tardado muito. Tiempo de mais, tiempo que sobrou para demudar para siempre l çtino de la Quinta de las Fornalhas. Muitos anhos apuis era la família Raposo que deilha tomaba cuonta. L rebiron ampeçou nua tardica bien armana de tantas outras que porque se coincien, naide podie adebinar que eilha iba a birar la stória dun matrimónio i sue filha.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Na huorta adonde habien chegado hai algun tiempo, yá se fazie sentir l cheiro a tierra molhada, l oulor de la ceçon tenie poucas ganas de salir d’antre las lheiras de pumientos, tomateiros i frajones. De çacha na mano siempre cun atento a las augadeiras, donde an onde acudie al zbarrulho de las augueiras que, cumo lhadras, roubában l’auga que a sou tiu cun sfuorço i ampeinho tanto custaba a sacar de l poço. La ciguonha, nua dénia cierta i cumpensadora, fazie ua chiadeira que cul chapelhar de l caldeiro s’armanaba custruindo ua moda que se repetie cumo se fusse l mandon de l tiempo. Mas nada disso ampedie que de beç an quando eilha nun ateimasse cul tiu que querie ser eilha a sacar l’auga.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- Á home, deixa-me agora a ser you un cachico a quedar al caldeiro!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- Yá te squeciste l que dixo l tiu andreita, que passou acá a camino de Trabanca, de las tues cuostas!? Nien se calha te queixas solo para me poupar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- Nun ye nada disso mulhier! Stou bien assi. Cul tino alhá neilha nien mais m’acordei deilhas. Quando me dolíren i nun fur capaç lhougo te l digo! Agora, nun t’ambaies, mira-me pulas augueiras. Fai-se tarde i la rapaza stá solica an casa. Aqueilha nina ye todo l que tenemos. Nun t’acordas de quando eilha naciu, tan pequerica, que tu cuidabas que nun se criaba!? Quedeste mala por bias de la parir. Nun fusse you a dá-te uns caldicos de pita i eilha s’afazer a la mamadeira de la chibica i nun tenie nanhua de bós. Tu arribeste-te, eilha pa la sumana bai pa l pobo para s’ir a la scuola culs outros. Cumo l tiempo passa eiqui ne la fin de l mundo, cumo dezie tue mai, que Dius la tenga, quando te çcubri: &lt;i style=""&gt;Á rapaç, tu nun debes ser grande cousa para andar atrás de la mi rapaza, parqui adonde naide ben i naide s’afai! Será que t’afais? &lt;/i&gt;Quando tube que registrar l nome si bi la scuola, mas quedaba alhá loinge ne l toural, i zanimei de la spreitar. Nun me sal de la cabeça esta de quedar apartada de nós, nun coinhece naide... Porqui inda s’antreten culs gatos i perros. Será que se quier quedar culs outros garotos? Nun fusse you obrigado a mandá-la i nun iba. Nun tenemos mais nada neste mundo, todo l que tu cuidas que ye fertuna nada bal sien eilha, que todo l que fago na bida ye por mor deilha. Que Dius me lhiebe s’acauso fur, mas nunca eilha. Nun me sal de la cabeça.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- You sei home, cumigo ye l mesmo, mas ten que saber ler i esso solo s’alhá fur, nós nunca daprendimos i agora somos uns burricos, uns cimpres. Moramos acá ne ls quintos de ls anfiernos. Que sabes tu i you de l mundo?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;A el nunca le gustou de fazer la rega a las tardes, que siempre ateimaba, la tierra stá un forno, l rechino ye mi fuorte.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;- Mulhier, ye berdade que a las lheiras le gusta este frescor de la regas pula nuite, mas se fusse pula manhana quedarien cun auga para atamar la sede pul die. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Era ua cousa quel nunca iba a tener la certeza. I l porquei, tamien só Dius sabie. De l carreiron, que abaixaba lhadeira abaixo, ampeçórun a oubir tamanho bruido que solo s’armanaba a termienta, salida de las patas de cabalhos i mulas ancubiertos pula polareda alhebantada de l trote. Corridos donde nun se sabie, mas a la Quinta de las Fornalhas se querien arrimar. Nien tiempo de se scunder tubírun, que lhougo la fúria i rábia daqueilha scumalha se fizo sentir. Solo se salbou la nina que, quijo l çtino, nesse die fui cun un probe pelegrino, que de tierra an tierra por ende fazie l sou camino. Ajudado por un burro bielho, carregando ls sous traste i la sue alma nua de paç, habie abandonado ls prazeres de l mundo yá muitos anhos, a esta bida eirrante &lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;se habie antregado, staba apartado de todo i de todos. Sien pecados nien cuontas a dar, cumo l biento deixaba-se lhebar, pula arrenega de nun querer lhuitar. Quando se dou de cuonta de la zgráçia que s’arrimaba a aquel sítio i que l peligro pa la nina era muito, an sou burro i capa l’amouchou. Para bien lhoinge la lhebou, i cun el bagamundou por sítios çcoincidos.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Anhos apuis, quando la guerra acabou i l assossego i paç als termos ermos bolbiu, l pelegrino achou por bien antregar la nina que naqueilha zgáciada el habie lhebado de la Quinta de las Fornalhas. Quinta que agora era tocada por tiu Raposo. Assi, aqueilha nina que naciu amperrunhadica, que manou na mamadeira de la chibica, que sous pais amórun i registórun de Rita, que por eilha regában la huorta na Quinta de las Fornalhas. Donde nunca habie de tener salido. Donde habie sido ua nina feliç, cun muitos mimos i carinos, arrodeada de ls sous pitos i gaticos fizo a sou modo l mundo. Fui salba de ls farrapilhas i matadores i lhebada por un bielho pelegrino que deilha cuidou mas de cousas buonas arredada quedou. Nun fui a la scuola, cama nunca mais tubo, quemiu las sobras i las sopas de códias, ousou trapicos i ne l sou pelo nun mais tubo ramicos de manjaricos. L bun pelegrino nada podie fazer, guardaba-la mas l sou tino de pouco ajudaba. Querie-la muito, mas pouco le podie dar. Un pelegrino nun ten cama, nun ten mesa.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Casou-se cun Raposo, n’Eigreija de la pobaçon de Purros. Hoije l nome de senhora tenie, i bien merecido era.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;Faustino Antão&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-6145485777367332900?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6145485777367332900'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6145485777367332900'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2008/01/fui-purros.html' title='Fui an Purros'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-4278487844294997380</id><published>2007-12-26T17:23:00.000Z</published><updated>2008-01-16T01:31:00.206Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cuonta'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XXI'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='oureginal'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Carlos Ferreira'/><title type='text'>La fin de dous mundos</title><content type='html'>&lt;p&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;em&gt;Cuonta de Carlos Ferreira&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. Mil anhos antes&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Corrie l anho 1000. La bielha Flacilha, sola, miraba i scruitaba al redror. Pulas carreiras i carreirones que s’assóman pa l Riu, ls sonidos de ls relinchos i l scatrapulhar de ls cabalhos de la mourama yá algun tiempo que habien calhado l rastro de fários malos. Para quien tenie ls uolhos tan afeitos para ber las mais pequeinhas defréncias de las miradas daqueilhas tierras, ls feitiços de l lhugarico que medraba na preinura, d’anho para anho, éran cada beç mais grandes i barulhentos.&lt;br /&gt;Ls cabalhos de ls crestianos passeában-se agora de ls dous lhados de las arribas. Na capelhica de l Castanheiro, un cura pregaba. Cuntaba la bida dun tiu que se chamaba Cristo. Quando l sou último home, Rufino, inda staba bibo, habien ido ua beç alhá, mas nun antendírun nada de la prática de l cura. Falaba contra ls mouros, de pecados i milagres, i dun Dius único que staba an to l lhado mas nun se bie.&lt;br /&gt;Flacilha solo coincie l dius que ardou de sous pais. L Alto, l Cabeço, l Sol. Era el i mais naide que an cada nuobo anho fazie remedrar outra beç la bida que nacie de la tierra. To las alboradas, assi que s’amostraba, streformaba la nuite an die. Esso si era un milagre berdadeiro. Ls que pregaba l cura nun tenien sentido. Nin se bien, nin se podien probar nin ampalpar!&lt;br /&gt;Apuis que l sou Rufino se morriu, yá muitas lhunas que moraba eilha sola naquel castro, perdido a meia lhadeira de las arribas. Yá naide querie bibir ne ls castros. Ls mais bielhos morrírun-se, outros matórun-los. Ls mais moços, tal cumo ls sous nuobe filhos, scapórun-se pa ls lhugares nuobos de l praino. L redadeiro filho a ir-se-le, Fausto, inda la quijo lhebar cul, mas eilha zirrou que nó. Tenie l sou Rufino malo i deixar la sue casica, perder de bista la mirada de l’auga de l Riu a correr era matá-la. Por esso quedou. Las fuorças para caçar yá éran poucas, mas eilha sabie ambudar ls peixes. Meia dúzia de xardicas i algues yerbas, fruitos ó raízes dában-le goberno para un quarto de lhuna. La cabra que tenie iba dando algun lheite i serbie pa ls dies de maior apertura. L praino tenie ls ambiernos mui frius i mui lhargos, i lhaboriar la tierra nun era para eilha. Naide l’habie ansinado a fazer essas cousas i era perciso asperar muito tiempo para colher algun sustento.&lt;br /&gt;Als castros d’an pie l Riu, habie-le dado ua malina sin cura. Parecie que tenien sarna. Al sou, çque l cura de la capielha de l Castanheiro le puso l nome de Mal Lugar, naide quijo tornar alhá. Todo mundo se scapulhiu para ajudar a custruir nuobas aldés. Queimában l monte i no ourtuonho que medraba criában ganados d’oubeilhas. Amuralhában las canales abiertas i ne l balhe desses cerrados angordában bitelos de bacas burmeilhas cun marrafa, que serbien tamien para arar i puxar al carro.&lt;br /&gt;Flacilha yá nun era desse mundo. Caçar peixes i un ó outro animalico, colher spárragos i outras yerbas i buer auga n’augadeira de l’Ourrieta era la sola maneira que sabie para dar goberno a la bida. Eilha fazie parte de l bielho mundo, cumo dezien ls sous filhos Fausto i Reburrino. Ardeira desse bielho mundo de castros, çpindurados nas faias de las arribas, eilha era la última águila sin alas que quedaba. Nun antendie porquei las gientes yá nun se deixában adomesticar pula cumpanhie de l Riu. Ls homes querien mais i ls castros yá nun tenien mais nada pa le dar.&lt;br /&gt;No percípio de l Outonho de l anho 1000, quando ampeçou a sentir que las fuorças la deixában, acocou-se nua lhastra de la borda de l Riu i arramou alhi l cuorpo. L rugir inda manso de la corriente arrolhou-la i deixou-se quedar. Apuis de ls alcaforros habéren cenado, quando las scarabanadas d’Outubre angordórun l riu, la corriente barrenta lhebou ls uossos bielhos de l cuorpo cansado de Flacilha i, a la par, todo un mundo de castros que zapararecien para siempre.&lt;br /&gt;L cura yá habie pregado essa fin de l mundo, mas staba inda mui acerca para se ber.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Mil anhos apuis&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Corrie l anho 2000. Marie era la única persona que moraba naqueilha aldé. Uns pul Natal, outros de Berano, pulas fiestas de la cidade, ls filhos benien a bé-la. To ls anhos era la mesma çcuçon.&lt;br /&gt;— Mai, eilha ten que benir a bibir cun nós, dezien-le ls filhos.&lt;br /&gt;— Quien, you? Stá-se eiqui tan bien. Fazei la buossa bida, que la mie feita stá, respundie eilha.&lt;br /&gt;— Cun esta eidade, nun puode quedar eiqui eilha sola. Podie al menos ir para Miranda, pa l Lar de ls Bielhos, tornaba l filho.&lt;br /&gt;— You nun sou assi tan bielha i nun stou sola. L perro, la burra i la casa fázen-me cumpanhie. A las bezes bou al semitério a arrincar las yerbas i a falar cun buosso pai i culs outros que alhá stan. Eilhes ye que stan solicos. Solo me ténen a mi. Yá naide ben a bé-los, nin pa l die de finados. Nun habie d’haber dreito d’abandonar ls muortos! Quien me quejir tirar de casa, tira-me la bida. Deixai-me bibir.&lt;br /&gt;Naqueilha aldé habie morado muita giente. Marie lhembraba-se de lhaboriáren l termo todico. Huortas, cerrados, centeno, trigo, ua ó outra binhica i ganados. Las personas solo persisában de l’ajuda uas de las outras. L restro era l termo i l trabalho que l daba. Todo l sou sustento salie dalhi. Pouco ó nada benie de fuora, pouco ó nada iba para fuora. Amanhában-se cumo podien. Uns anhos cun fame, outros cun pouca fartura, ua pierna atrás de l’outra, naide se queixaba.&lt;br /&gt;Un die, las personas ampeçórun a saber d’outros mundos i, als poucos, fúrun-se indo ambora. L denheiro era l que todos buscában i aqueilha tierra, por mais lhaboriada que stubisse, nun daba desso. Uns fúrun pa l Brasil, outros pa la França, outros para Lisboua, outros para Bergáncia i ls que quedórun porqui fazírun casa nuoba an Miranda.&lt;br /&gt;Aqueilha aldé yá fazie parte doutro mundo, yá nun cabie ne l tiempo d’agora, las personas fúrun-se a bibir para outros sítios.&lt;br /&gt;Marie nun antendie l que chamaba las personas a deixar la calma de l sou termo para bibir anrezinados an caixotes ne meio de fumo i de bruído. Ye berdade que ganhában denheiro, mas tamien tenien que mercar todo. A eilha, pa la fogaça, la saca que le traie to ls meses l tiu de la farina, la sue pitica pedresa que ponie un uobo to ls dies i la sue huorta, bundaba-le i sobraba-le.&lt;br /&gt;Yá se habie afeito a bibir sola, mas faltaba-le la risa de la canalhada menuda. L’última beç que stubo culas nietas, Natalie i Andreia, cuntou-le l remanse de Fausto i Reburrino. Aqueilhes que hai mil anhos atrás habien deixado l castro de la mai Flacilha para fazéren aqueilha aldé.&lt;br /&gt;Agora, la Flacilha era eilha, i las sue nietas éran Fausto i Reburrino. Anque l tiempo de ls homes d’hoije se cunte siempre al palantre, el anda al redror cumo l Dius Sol de Flacilha. Eilha ye l Outonho i las nietas la Primabera.&lt;br /&gt;Marie acraditaba na fin de l mundo de l anho 2000, mas nun tenie miedo. Essa fin de l mundo, era la fin de l sou mundo, l mundo dua aldé que por mil anhos bibiu de la tierra de l sou termo i que agora yá naide querie lhaboriar. Na capielha de l Castanheiro, yá dieç anhos que nun se dezie missa. Hoije, para oubir la prática yá nun era perciso ir a la capielha cumo datrás, bundada acender la telebison. L dius inda ye Cristo, mas yá solo s’acradita ne l dinheiro. El ye milagre para to ls males.&lt;br /&gt;Nesse Outonho, antes de las purmeiras giladas arreganháren ls dientes, Marie sentiu friu. Staba cansada, mas calma i serena.&lt;br /&gt;No die an que bieno l tiu de la farina, batiu a la puorta, chamou, tornou a chamar i naide respundiu. Outro mundo habie acabado. Marie i l zbarrulho daqueilha aldé de la prainura anterrórun-se alhi mesmo, ne l suolo d’onde habien medrado, aquercentando mais ua camada al chano de la stória.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;Carlos Ferreira (2003)&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-4278487844294997380?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/4278487844294997380'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/4278487844294997380'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2007/12/la-fin-de-dous-mundos.html' title='La fin de dous mundos'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-9181027561639943885</id><published>2007-12-21T01:44:00.000Z</published><updated>2007-12-21T02:11:33.819Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='traduçon'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Bernardo Fernandes Monteiro'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XIX'/><title type='text'>Eibangeilho de San Lucas – Cap. X</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style=""&gt;Traduzido por Bernardo fernandes Monteiro&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h2 style="font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;L Santo Abangelho de Jasus Cristo segundo San Lucas&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h2 style="font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Capítulo X&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;1. I depuis disto designou l Senhor inda outros setenta i dous, i mandou-los de dous an dous adelantre de si, por todas las cidades i lhugares pra onde el tenie de ir.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;2. I dezie-les: Grande ye na berdade la colheita, i poucos ls trabalhadores. Rogai puis al duonho de la ceifa que mande trabalhadores pra la sue ceifa.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;3. Ide, mirai que you bos mando cumo cordeiros antre lhobos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;4. Nun lhebeis bolsa, nin alforja, nin calçado, i a niun saludeis pul camino.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;5. An qualquiera casa, aonde antrardes, dezi purmeiro todo: Paç seia nesta casa.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;6. I se alhá houbir algun filho de paç, repousará subre el la bossa paç: i se nun, eilha tornará pra bós.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;7. I quedai na mesma casa, comendo i bubendo de l que eilhes tubíren; porque l trabalhador ye digno de l sou jornal. Nun andeis de casa an casa.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;8. I an qualquier cidade an que antrardes, i bos recebíren, comei l que se bos ponir delantre.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;9. I curai ls anfermos que neilhas houbir, i dizei-les: Stá a chegar a bós outros l reino de Dius.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;10. Mas se bós antrardes an algua cidade, i bos nun recebíren, salindo pulas sues praças dizi:&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;11. Bede que até el polbo, que se nos pegou de la bossa cidade sacudimos contra bós: nun oustante isto, sabei que stá a chegar a bós outros el reino de Dius. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;12. Digoi-bos que naquel die haberá menos rigor pra la tal cidade.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;13. Ai de ti, Corozain, ai de ti, Betessaida: que se an Tiro i Sidónia se tubíssen oubrado las marabilhas que óbran an bós, hai muito tiempo que eilhas tenerien feito penitencia, cobrindo-se de cilicio i de cinza.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;14. Por isso haberá sin dúbida ne die de juízo pra Tiro i Sidónia menos rigor que pra bós.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;15. I tu, Cafarnaun, que te lhebantiste até al cielo, serás afundida até al einfierno. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;16. L que a bós oube, a mi oube: l que a bós çprézia a mi çprézia; i a quien a mi çprézia, çprézia aquel que ne ambiou.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;17. Boltóron depuis ls setenta i dous mui alegres, dezindo: Senhor, até ls mesmos demonhos se nos sujeitan an birtude de l tou nome.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;18. I l Senhor les respundiu: You bie caír de l cielo a Satanás, cumo un relhámpago.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;19. Eis alhi bos dei you poder de pisardes las sarpientes, i ls scorpiones, i toda la fuorça de l einemigo: i nada bos fará danho.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;20. I contodo, el sujeitáren-se-bos ls spritos nun ye lo de que bós bos debeis alegrar, mas si debeis alegrar-bos de que ls buossos nomes stan scritos nes cielos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;21. Naqueilha mesma hora eisultou Jasus a ampulsos de l Sprito Santo, i dixo: Grácias te dou, Pai, Senhor de l cielo i de la tierra, porque scundiste estas cousas als sábios i antendidos, i las rebeleste als pequeinhos. Si, Pai, porque assi fui de l tou agrado.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;22. Todas las cousas me ténen sido antregues por miu Pai. I ningun sabe quien ye l Filho, senun l Pai, nin quien l Pai senun l Filho, i aquel a quien l Filho lo quejir rebelar.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;23. I tenendo-se bolbido pra sous discípulos, dixo: Ditosos ls uolhos daqueilhes que béien el que bós bedes.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;24. Puis you bos afirmo que fúrun muitos ls profetas i reis que deseórun ber l que bós bedes, i nun lo bírun i que deseórun oubir l que bós oubis, i nun lo oubírun.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;25. I eis que se lhebantou un doutor de la lei, i le dixo pra lo tentar: Mestre, que hei de you fazer pra antrar na puosse de la bida eiterna?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;26. Dixo-le anton Jasus: Que ye lo que stá scrito na lei? cumo lies tu?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;27. El, respundendo, dixo: Amarás al Senhor tou Dius, de todo l tou coraçon i de toda la tue alma, i de todas las tues fuorças i de todo l tou antendiniento i al tou próssimo cumo a ti mesmo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;28. I Jasus le dixo: Respundiste bien: fai isso, i biberás. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;29. Mas el, querendo justificar-se a si mesmo, dixo a Jasus: I quien ye el miu próssimo?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;30. Jasus, prosseguindo ne mesmo çcurso, dixo: un home baixaba de Jerusalen a Jericó i caiu nas manos de ls ladrones, que lhougo lo çpojórun de l que lhebaba: i depuis de le tenéren maltratado cun muitas fridas, se retirórun, deixando-lo meio muorto.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;31. Acunteciu, puis, que passaba pulo mesmo camino un saçardote; i, quando lo biu, passou de lhargo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;32. I assi mesmo un lhebita, chegando cerca daquel lhugar, i bendo-lo, passou tamien de lhargo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;33. Mas un samaritano, que iba sou camino, chegou cerca del: i quando lo biu, se mobiu de la cumpaxon.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;34. I, chegando-se, le atou las fridas, botando neilhas azeite i bino: i ponendo-lo subre la sue jumenta, lo lhebou a ua stalaije, i tubo cuidado del.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;35. I al outro die tirou dous denários, i dou-los al stalajadeiro, i le dixo: ten-me cuidado del: i quanto gastares de mais, you te le tornarei quando boltar.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;36. Qual destes trés te parece que fui l próximo daquel que caíu nas manos de ls ladrones?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;37. Respundiu lhougo l doutor: aquel que ousou cun l tal de misericordia. Anton le dixo Jasus: Puis bai i fai tu lo mesmo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;38. I acunteciu que, cumo fússen de camino, antrou depuis Jasus an ua aldé, i ua mulhier por nome Marta lo hospedou an sue casa. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;39. I esta tenie ua armana chamada Marie, la qual até sentada als pies de l Senhor oubie la sue palabra.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;40. Marta, poren, andaba toda afadigada, na cuntina lida de la casa, la qual se apresentou delantre de Jasus i dixo: Senhor, a ti nun se te dá que mie armana me deixasse andar serbindo sola? diç-le puis que me ajude.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;41. I respundendo l Senhor, le dixo: Marta, Marta, tu andas mui anquieta i te ambaraças cun l cuidar an muitas cousas.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;42. Antretanto solo ua cousa ye necessaira. Marie scolhiu la melhor parte, que nun le será tirada.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: georgia;"&gt;(fin)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-9181027561639943885?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/9181027561639943885'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/9181027561639943885'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2007/12/eibangeilho-de-san-lucas-cap-x.html' title='Eibangeilho de San Lucas – Cap. X'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-1920474244482064022</id><published>2007-12-17T00:31:00.000Z</published><updated>2007-12-17T00:33:13.293Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='traduçon'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Bernardo Fernandes Monteiro'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XIX'/><title type='text'>Eibangeilho de San Lucas – Cap. IX</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style="font-family: georgia;"&gt;Traduzido por Bernardo Fernandes Monteiro&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;L Santo Abangelho de Jasus Cristo segundo San Lucas&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;Capítulo IX&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;1. Tenendo poren Jasus cumbocado ls doze apóstolos, dou-les poder i outeridade subre todos ls demonhos, i birtude de curar anfermidades.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;2. Depuis ambiou-los a pregar l reino de Dius, i a curar ls anfermos.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;3. I dixo-les: Nun lhebeis cousa pul camino, nin borono, nin alforja, nin pan, nin tengais dues túnicas.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;4. I an qualquier casa an que antrardes, quedai alhi i nun salgais deilha.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;5. I quando qualesquier bos nun quérgan recibir, sacudi até l polbo de ls buossos pies, pra serbir de testimunho contra eilhes.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;6. Tenendo eilhes puis salido, andában de aldeia an aldeia pregando l abangelho, i fazendo curar an todo l lhugar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;7. I chegou a la noticia de Harodes tetrarca todo l que Jasus oubraba, i quedou cumo suspenso, por que dezien.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;8. Uns: Ye Juan que ruscitou de ls muortos. I outros: Ye Elias que aparciu. I outros: Ye un de ls antigos profetas que ruscitou.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;9. Anton dixo Harodes: You mandei degolar a Juan: quien ye puis este, de quien you oubo semelhantes cousas? I buscaba oucasion de l ber.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;10. I tenendo boltado ls apóstolos, le cuntórun todo quanto habien feito: i Jasus, tomando-los cun el a la parte, fui a un lhugar desierto, que ye de l territorio de Betessaida.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;11. I que oubindo ls pobos, lo furon seguindo: i Jasus los recebiu, i falaba-les de l reino de Dius, i sanaba los que nacetában de cura.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;12. Ora l die tenie começado yá quaje al fin, quando chegando a el ls doze, le dexírun: Çpide essas gentes, para que indo eilhes por essas aldeias i granjas de la comarca, se recuolhan, i áchen que comer, porque eiqui stamos an un lhugar desierto.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;13. Mas Jasus les respundiu: Dai-les bós de comer. I replicórun eilhes: Nós nun tenemos mais de l que cinco panes i dous peixes, se nun ye que debemos ir cumprar mantimiento pra todo l pobo.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;14. Porque éran quaje cinco mil homes. Anton dixo Jasus a sous discípulos: Fazei-los sentar pra comer, debididos an ranchos de cinquenta an cinquenta.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;15. I eilhes assi lo cumprírun i los fazírun sentar a todos. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;16. I tenendo tomado Jasus los cinco panes i dous peixes, lhebantou los olhos al cielo, i les botou la bencion, i partiu, i dou als sous discípulos, pra que los poníssen delantre de las gentes.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;17. I comírun todos, i quedórun fartos. I lhebantórun, de l que les sobrou, doze cestos de pedaços.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;18. I acunteciu que, stando solo, ourando, se achában cun el tamie ls sous discípulos: i Jasus les preguntou, dezindo: Quien dízen las gentes que sou you?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;19. Eilhes respundírun: uns dízen que Juan Bautista, e outros Eilias, e outros que ruscitou algun de ls profetas.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;20. Anton les dixo Jasus: E bós quien dezis que sou you? Respundendo Simon Pedro, dixo: L Cristo de Dius.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;21. El anton, amenaçando-los, mandou que lo nun dexissen a ningun.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;22. Dezindo: Ye necessairo que l filho de l home padeça muitas cousas, i que seia rejeitado puls ancianos i puls príncepes de ls saçardotes, i puls &lt;/span&gt;&lt;span style=";font-size:130%;" &gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;scribas, i que seia antregue a la muorte, i que ruscite al terceiro die.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;23. I dezien a todos: Se algun quier benir atrás de mi, negue se a si mesmo, i tome la sue cruz cada die, i siga-me.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;24. Porque l que quejir salbar la sue alma benerá a perdé-la, i quien perdir la sue alma, por amor de mi, salbará-la.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;25. Porque, que aprobeita un home, se grangear todo l mundo, quando se perde a si mesmo, i se fai danho a si?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;26. Porque se algun se ambergonhar de mi i de las mies palabras, tamien l filho de l home se ambergonhará del, quando benir na sue majestade, i na de sou pai, i santos anjos.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;27. I digo-bos na berdade que, de ls que eiqui se áchan, alguns hai que nun han de gustar la muorte, até nun béren l reino de Dius.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;28. I acunteciu que, passados quaje uito dies depuis que dixo estas palabras, tomou Jasus cunsigo, nun solo a Pedro, mas a Tiago i a Juan, i chubiu a un monte a ourar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;29. I anquanto ouraba, parcie todo outro l rostro, i fizo-se l sou bestido albo i brilhante.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;30. I eis que falában cun el dous barones. I estes éran Moisés i Eilias.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;31. Que aparcírun chenos de majestade i falában de la sue salida deste mundo, que habien de se cumprir an Jarusalen.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;32. Antretanto Pedro i los que cun el stában se tenie deixado bencir de suonho, i spertando, bírun la alegria de Jasus, i ls dous barones que cun el stában.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;33. Cunteciu que, al tiempo que se apartórun del, dixo Pedro a Jasus: Mestre, buono ye que nós eiqui steiamos, i fagamos trés tiendas, ua pra ti, outra pra Moisés, i outra pra Eilias: nun sabendo el que dezie.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;34. I quando el staba inda dezindo isto, bieno ua nubre i los cobriu, i tubírun miedo, antrando eilhes na nubre.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;35. I saliu ua boç de la nubre, dezindo: Este ye aquel miu Filho specialmente amado, oubi-lo.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;36. I al salir esta boç, achórun solo a Jasus. I eilhes se calhórun I a ningun dexírun naqueilhes dies cousa niua de las que tenien bisto.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;37. I sucediu ne die seguinte que, baixando eilhes de l monte, les bieno salir al ancontro ua grande multidon de gente.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;38. I eis que un home de la turba, clamou dezindo: Mestre, rogo-te que pongas ls olhos an miu filho, porque ye l único que tengo.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;39. I eis que un sprito se apodrou del, i de repente dá gritos, i el bota-lo por tierra, i lo muobe cun fuorça fazendo-lo scumar, apenas lo lharga deixando-lo feito an pedaços.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;40. I pedi a tous discípulos que lo deitássen fuora, i eilhes nun podíron.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;41. I respundendo Jasus, dixo: Ah geracion anfiel i perbersa, até quando starei you cun bós, i bos sofrerei? Trai acá l tou filho.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;42. I quando este iba chegando, l botou l demonho por tierra, i lo arremessou cun biolentas cumbulsiones.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;43. Mas Jasus amenaçou l sprito imundo, i sanou el nino, i lo antregou a sou pai.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;44. I pasmában todos de l grande poder de Dius: i admirando-se todos de todas las cousas que fazie, dixo Jasus als sous discípulos: Ponei bós nes bossos coraçones estas palabras: L Filho de l home há-de benir a ser antregue nas manos de ls homes.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;45. Mas eilhes nun antendien esta palabra i les era un pouco scura, que nun la cumprendien: i tenien miedo de le preguntar a respeito deilha.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;46. Bieno-les anton al pensamiento qual deilhes era maior.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;47. Mas Jasus, bendo l que eilhes cuidában nes sous coraçones, tomou un nino, i lo puso junto a si.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;48. I les dixo: Todo l que recebir este nino an miu nome, a mi me recibe: i todo l que me recebir a mi, recibe aquel que m’ambiou. Porque quien de antre bós todos ye l menor, esse ye l maior. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;49. Anton, respundendo Juan, dixo: Mestre, nós bimos a un que botaba fuora ls demonhos an tou nome, i lo bedemos: porque nun te sigue cun nós.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;50. I Jasus lhe dixo: Nun lo proibades, porque el que nun ye contra bós, ye por bós.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;51. I acunteciu que, sendo chegado el tiempo de la sue assuncion mostrou el anton un semblante çtemido i resoluto pra ir pra Jerusalen.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;52. I mandou adelantre de si mensageiros: i indo eilhes, antrórun an ua cidade de ls samaritanos, pra le prebeniren pousada.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;53. I nun lo recebírun, por el dar muostras de que iba pra Jerusalen.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;54. L que poren tenendo bisto sous discípulos, Tiago e Juan, dexírun: Senhor, quieres tu que digamos que abaixe fuogo de l cielo, i que los cunsuma?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;55. Poren Jasus, bolbendo-se pra eilhes, los reprendiu, dezindo: Bós nun sabeis qual ye el sprito de la bossa bocaçon.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;56. L Filho de l home nun bieno a perder las almas, mas a salbá-las. I fúrun pra outra poboaçon.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;57. I acunteciu isto: indo eilhes pul camino, bieno un home, i dixo Jasus: Las raposas ténen cuobas, i las abes de l cielo ténen sous niales, mas l Filho de l home nun ten onde reclinar la cabeça.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;58. I al outro dixo Jasus: Sigue-me. I el le dixo: Senhor, permite-me que baia you purmeiro anteirar a miu pai.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;59. I Jasus le respundiu: Deixa que ls muortos antérren ls sous muortos: i tu bai, i anuncia el reino de Dius.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;60. I dixo-le outro: You, Senhor, seguirei-te, mas dá-me licença que you baia purmeiro disponer de ls bienes que tengo an mie casa.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: georgia;"&gt;61. Respundiu-le Jasus: Niun que mete la sue mano al arado, i mira pra trás, ye capaç pra l reino de Dius.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-1920474244482064022?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/1920474244482064022'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/1920474244482064022'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2007/12/eibangeilho-de-san-lucas-cap-ix_17.html' title='Eibangeilho de San Lucas – Cap. IX'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-4700302228241554553</id><published>2007-12-16T02:33:00.000Z</published><updated>2007-12-16T02:47:42.426Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='traduçon'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Bernardo Fernandes Monteiro'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XIX'/><title type='text'>Eibangeilho de San Lucas – Cap. VIII</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style=""&gt;Traduzido por Bernardo fernandes Monteiro&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;h2 style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;L Santo Abangelho de Jasus Cristo segundo San Lucas&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="font-family: georgia; text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="font-family: georgia; text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;h2 style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Capítulo VIII&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="font-family: georgia; text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;1. I acunteciu depuis, que Jasus caminaba por cidades i aldeias, pregando i anunciando l reino de Dius: i los doze cun el.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;2. I tamien alguas mulhieres que el tenie lhibrado de spritos malinos i de anfermidades: Marie Madalena, de la qual Jasus habie tirado demonhos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;3. I Juana, mulhier de Cuza, procurador de Harodes, i Suzana, i outras muitas, que le assistien de sues puosses.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;4. I cumo houbisse cuncorrido un crescido númaro de pobo, i acudisse cuidadoso a el de las cidades, les dixo Jasus, por semelhança:&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;5. Saliu l que sembra, a sembrar l sou grano: i a sembrá-lo, ua parte caíu junto al camino, i fui pisada i la comírun las abes de l cielo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;6. I outra caiu subre pedragulho, i quando fui nascida se secou, porque nun tenie houmidade.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;7. I outra caiu antre spinos, i lhougo ls spinos que nascírun cun eilha la afogórun. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;8. I outra caíu an buona tierra, i, depuis de nascer, dou fruito, ciento por un. Dito isto, ampeçou a dezir an alta boç: Quien ten oubidos de oubir ouba.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;9. Anton ls sous discipulos le preguntórun que querie dezir esta parábola.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;10. El les respundiu: A bós fui cuncedido conhecer l mistério de l reino de Dius, mas als outros se les fala por parábolas, pra que bendo nun béian, i oubindo nun anténdan.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;11. Ye puis este l sentido de la parábola: La semiente ye la palabra de Dius.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;12. La que caiu a la borda de l camino, son aqueilhes que la óuben; mas depuis ben l diabro, i tira la palabra de l coraçon deilhes, pra que nun se sálben crendo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;13. Quanto a la que cai an pedragulho, senefica los que recíben cun gusto la palabra, quando la oubírun; i estes nun tenen raízes, porque até cierto tiempo créien, i ne tiempo de la tentacion buoltan atrás.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;14. I la que caiu an spinos, estes son los que oubírun; poren, indo por delantre, quédan sofocados de ls cuidados, i de las riquezas i deleites desta bida, i nun dan fruito.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;15. Mas la que caíu an buona tierra, estes son los que, oubindo la palabra cun coraçon buono i mui sano, la reténen, i dan fruito pula pacéncia.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;16. Ningun puis acende ua lhucierna, i la cubre cun algua basilha, ou la pon debaixo de la cama: pon-la assi subre un candeeiro, pra que béian la lhuç los que éntran.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;17. Porque nun hai cousa ancubierta, que nun haga de ser declarada, nin escundida que nan haga de saber-se i fazer-se pública.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;18. Bede puis cumo oubis. Porque aquel que ten, le será dado: al que nun ten, inda aquilho mesmo que antende tener le será tirado.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;19. I benírun tener cun el sue mai i sous armanos, i nun podien chegar a el pula muita gente.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;20. I benírun dezir-le: Tue mai i tous armanos stan alhá fuora: quieren ber-te.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;21. El, respundendo, les dixo: Mie mai i mius armanos son aqueilhes que óuben la palabra de Dius i la pónen por obra.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;22. I acunteciu isto nun daqueilhes dies: que antrou el i ls sous discipulos an ua barca, i les dixo: passemos a la outra ribeira de l lhago. I eilhes partírun.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;23. I anquanto eilhes íban nabegando, drumiu Jasus, i lhebantou-se ua tempestade de biento subre l lhago i peligrában.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;24. I chegando-se a el le çpertórun, dezindo: Mestre, nós morremos. I el, lhebantando-se, ancrepou l aire i la tempestade de l’auga, i lhougo todo cessou, i bieno bonança.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;25. Dixo-les anton Jasus: Onde stá la buossa fé? Eilhes chenos de temor, se admirórun, dezindo uns para los outros: Quien cuidas que ye este, que assi manda als bientos i al mar, i eilhes le oubedécen?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;26. I nabegórun para la tierra de ls gadarenos, que stá frunteira a Galilé.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;27. I lhougo que saltórun an tierra, bieno tener cun el un home que staba andemoninhado habie yá muitos tempos, i nun bestie roupa algua, nun habitaba an casa, senun nes sepulcros.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;28. Este lhougo que biu Jasus, botou-se delantre del, i, gritando mui alto, dixo: Que tenes tu cumigo, Jasus, Filho de Dius Altíssemo? pido-te que nun me atormentes.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;29. Porque Jasus mandaba al sprito eimundo que salisse de l home. Porque habie muitos tiempos que lo arrebataba, i inda que lo guardássen preso an cadenas i grilhones, lhougo rumpie las cadenas, i agitado de l demonho fugie pra ls desertos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;30. I fizo-le Jasus esta pregunta, dezindo: Que nome ye l tou? El anton respundiu: Legion; porque éran an grande númaro ls demonhos que tenien antrado nel.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;31. I estes le pedírun que los nun mandasse ir pra l abismo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;32. Ora, andaba alhi pascendo ne monte ua grande manada de cochinos, i le pedien que les pormetisse antrar neilhes. I Jasus lo pormetiu.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;33. Salírun puis de l home ls demonhos, i antrórun nes cochinos, i lhougo la manada de ls cochinos se arrojou por un çpenhadeiro ne lhago, i alhi quedou toda afogada.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;34. Quando isto bírun ls cochineiros, fugírun i fúrun-lo cuntar a las cidades i pulas granjas.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;35. I salírun a ber l que habie acuntecido, i benírun a tener cun Jasus, i achórun a sous pies sentado, yá bestido i an sou juizo, al home de quien habien salido ls demonhos, i tubírun grande miedo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;36. I ls que habien presenciado lo que tenie sucedido les cuntórun tamien cumo l possesso fura lhibrado de la legion.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;37. I toda la gente de l territorio de los gadarenos pediu a Jasus que se retirasse deilhes, por que stában possuídos de grande miedo, p’lo que el, ambarcando-se, se retirou de buolta.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;38. I pedi-le l home, de quien tenien salido dos demonhos que lo deixasse star cun el. Poren Jasus lo çpediu dezindo:&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;39. Torna pra tue casa, i cunta las grandes cousas que Dius te fizo. E fui publicando por toda la cidade las singulares grácias que le fazira Jasus.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;40. I acunteciu que, tenendo boltado Jasus, lo recebíran las gentes, puis todos lo stában sprando.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;41. I eis que bieno un home chamado Jairo, que era príncepe de la sinagoga, i botou-se als pies de Jasus, pedindo-le que benisse a la sue casa.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;42. Por que tenie ua filha única, que tenerie doze anhos, i esta staba morrendo. I sucediu que, anquanto iba Jasus caminando, ancomodában-lo ls apertones de l pobo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;43. I ua mulhier padecie fluxo de sangre habie doze anhos i tenie gastado cun médicos todo l sou cabedal, sin poder de niun deilhes ser curada.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;44. Chegou por detrás, i tocou la borda de l bestido de Jasus, i ne mesmo anstante le parou la corriente de sangre.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;45. Dixo anton Jasus: Quien ye que me tocou? I respundendo todos que niun fura, dixo Pedro, i los que cun el stában: Mestre, las gentes te apértan i ouprímen, i inda me preguntas: Quien ye que me tocou?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;46. Replicou inda Jasus: Algun me tocou, porque you conheci que de mi salie ua bertude.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;47. Quando la mulhier se biu assi çcubierta, bieno toda tremendo, i se botou als pies de Jasus, i declarou delantre de todo l pobo la causa porque le habie tocado: i cumo quedara lhougo sana.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;48. I el dixo: Filha, la tue fé te salbou: Bai-te an paç. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;49. Inda el nun tenie acabado de falar, quando bieno un dezir al príncepe de la sinagoga: Ye muorta tue filha, nun te dés al trabalho de acá benir.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;50. Mas Jasus, tenendo oubido esta palabra, dixo para l pai de la nina: Nun temas, ten fé sómente, i eilha será salba.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;51. I depuis de chegar a casa, mandou que ningun antrasse cun el, senon Pedro i Tiago i Juan, i l pai i la mai de la nina;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;52. Antretanto todos la chorában, i se ferien de pena. Poren Jasus les dixo: Nun choreis, que la nina nun stá muorta, mas drume.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;53. Mas los que sabien que eilha staba muorta zumbában del. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;54. Anton Jasus, tomando-le la mano, dixo an alta boç: Nina, lhebanta-te.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;55. Anton la sue alma tornou al corpo, i eilha se lhebantou lhougo. I Jasus mandou que le díssen de comer.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;56. Quedórun puis chenos de terror sous pais, a quien Jasus puso preceito de nun cuntáren a persona algua l que se tenie passado.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-4700302228241554553?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/4700302228241554553'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/4700302228241554553'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2007/12/eibangeilho-de-san-lucas-cap-viii.html' title='Eibangeilho de San Lucas – Cap. VIII'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-2207667722583012163</id><published>2007-12-15T02:17:00.000Z</published><updated>2007-12-15T02:19:02.351Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='traduçon'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Bernardo Fernandes Monteiro'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XIX'/><title type='text'>Eibangeilho de San Lucas – Cap. VII</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style="font-family: georgia;"&gt;Traduzido por Bernardo fernandes Monteiro&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h2 style="font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;L Santo Abangelho de Jasus Cristo segundo San Lucas&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h2 style="font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Capítulo VII&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;1. I depuis que Jasus acabou de fazer sonar todos estes çcursos als oubidos de l pobo, antrou an Cafarnaun.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;2. I achaba-se alhi grabemente anfermo, yá quase a las puortas de la muorte, l criado dun centurion, que era muito stimado del.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;3. I quando oubiu falar de Jasus, ambiou a el uns ancianos de ls judius, rogando-le que benisse curar l sou criado.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;4. I eilhes, lhougo que chegórun a Jasus, le fazien grandes instancias, dezindo-le: Ye pessona que merece que tu le fagas este fabor, &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;5. Porque ye amigo de la nuossa gente, i el mesmo nos fundou ua sinagoga.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;6. Iba puis Jasus cun eilhes. I quando se achaba yá cerca de la casa, le mandou l centurion dezir por sous amigos este recado: Senhor, nun t’afadigues, porque you nun sou mercedor de que tu entres an mie casa.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;7. Por esta razon nin you me achei mercedor de te ir buscar: mas diç tu ua sola palabra, i l miu criado será salbo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;8. Porque tamien you sou oufecial subordinado, que tengo soldados a las mies órdenes, i digo a un: Bai acolhá, i el bai; i a outro: Ben acá i el ben; i al miu serbo: Fai isto, i el fai-lo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;9. Lo que oubindo Jasus, quedou admirado, i boltando-se pra l pobo que lo iba seguindo, dixo: An berdade bos afirmo que nin an Eisrael tengo achado fé tamanha.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;10. I boltando pra casa los que habien sido ambiados, achórun que staba sano l criado que stubira doliente.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoBodyText"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;11. I acunteciu isto: ne die seguinte caminaba Jasus pra ua cidade chamada Nain, i íban cun el ls sous discipulos i muito pobo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;12. I quando chegou cerca de la puorta de la cidade, eis que lhebában un muorto a la sepultura, filho único de sue mai, que yá era biúda: i benie cun eilha muita gente de la cidade.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;13. Tenendo-la bisto el Senhor, mobido de cumpaxon pra cun eilha, dixo-le: Nun chores.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;14. I chegou-se i tocou ne squife. Parórun lhougo los que lo lhebában. Anton dixo: Moço, you te mando, lhebanta-te.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;15. I sentou-se l que habie stado muorto, i começou a falar. I Jasus lo entregou a sue mai.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;16. Pul que se apodrou de todos l temor, i gloreficában a Dius, dezindo: Un grande profeta se lhebantou antre nós, i bigitou Dius l sou pobo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;17. I la fama deste milagre correu por toda la Judeia, i por toda la comarca.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;18. I cuntórun a Juan ls sous discípulos todas estas cousas.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;19. I Juan chamou dous de sous discipulos, i mandou-los a Jasus dezindo: Sós tu lo que que hás de benir ou ye outro l que spramos?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;20. I cumo benissen estes homes a el, le dexírun: Juan Bautista nos ambiou a ti, pra te preguntar: Yes tu lo que há-de benir, ou ye outro el que spramos?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;21. (I naqueilha mesma hora curou Jasus a muitos de anfermidades e de chagas, i de spritos malinos, i dou bista a muitos ciegos).&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;22. Depuis, dando la sue respuosta, les dixo: Ide dezir a Juan lo que teneis oubido i bido: que ls ciegos béien, ls coxos ándan, ls lheprosos quédan lhimpos, ls xordos óuben, ls muortos ruscítan, als pobres ye anunciado l abangeilho.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;23. I que ye bienabinturado todo aquel que nun se scandalizar a miu respeito.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;24. I partidos que fúrun ls mensageiros de Juan, começou Jasus a falar del al pobo, dezindo: que fustes bós a ber al deserto? ua canha sacudida de l aire?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;25. Mas que fustes bos ber? un home bestido de roupas delicadas? Bien bedes que los bisten roupas preciosas, i biben an delicias, son los que bíben nes palacios de ls reis.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;26. Mas que fustes bós ber? un profeta? Na berdade bos digo, i mais que profeta.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;27. Este ye aquel de quien stá scrito: Eis ende ambío you l miu anjo delantre de la tue face, que proparará l tou camino delantre de ti.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;28. Porque you bos declaro que antre ls nascidos de mulhieres nun hai maior profeta que Juan Bautista, mas l que ye menor ne reino de Dius ye maior de l que el.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;29. I todo el pobo, i ls publicanos que tenien sido bautizados cun el bautismo de Juan, dórun gloria a Dius, oubindo estes discursos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;30. Poren ls fariseus i ls doutores de la lei çprezórun l designio de Dius an danho de si mesmos, an nun se tenéren feito bautizar por el.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;31. Anton dixo el Senhor: Puis a quien direi que se asseméilhan ls homes d’esta geracion? i cun quien se parécen eilhes?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;32. Son semelhantes als ninos, que stan sentados ne terreiro, i que fálan uns pra ls outros, i dízen: Nós tenemos cantado al son de la gaita pra bos dibertir, i bós nun beilestes: tenemos cantado an ar de lamentacion i bós nun chorestes.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;33. Porque bieno Juan Bautista, que nin comie pan, nin bobie bino, i deziedes: El stá andemoninhado.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;34. Bieno el Filho de l home, que come i bebe, i bós dezis: Béian el home comilon i amigo de bino, que acumpanha cun publicanos i pecadores.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;35. Mas la sabedoria fui justificada por todos ls sous filhos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;36. I rogaba-le un fariseu que fusse comer cun el. I habendo antrado an casa de l fariseu, se sentou a la mesa.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;37. I ne mesmo tiempo ua mulhier pecadora, que habie na cidade, quando conheciu que staba a la mesa an casa de l fariseu, lhebou ua redoma de alhabastro chena de bálsamo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;38. I ponendo-se a sous pies por detrás del, começou a regar-le ls pies cun lágrimas i los anxugaba cun ls cabeilhos de la sue cabeça, i le beisaba ls pies, i los untaba cun el bálsamo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;39. I quando isto biu el fariseu que lo tenie cumbidado, dixo alhá cun el, fazendo este discurso: Se este home fura profeta, bie sabrie&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-size:130%;" &gt;  &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;quien i qual ye la mulhier que lo toca, por que ye pecadora.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;40. Anton, respundendo, Jasus le dixo: Simon, tengo que te dezir ua cousa. I el respundiu: Mestre, diç-la.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;41. Un fiador tenie dous debedores: un debie-le quinhientos dinheiros, i outro cincoenta.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;42. Poren, nun tenendo ls tales cun que pagar, remitiu-les el a ambos la díbida. Qual lo ama puis mais?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;43. Respundendo Simon dixo: Creio que aquel debedor a quien perdonou maior quantia. I Jasus le dixo: Julgueste bien.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;44. I boltando-se pra la mulhier, dixo a Simon: Bés esta mulhier? Antrei an tue casa, nun me deste auga pra ls pies, mas esta cun las sues lágrimas regou ls mius pies, i los anxugou cun ls sous cabeilhos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;45. Nun me deste beisos: mas esta, zde que antrou, nun cesou de me beisar ls pies:&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;46. Nun unteste la mie cabeça cun bálsamo: i esta cun bálsamo ountou ls mius pies:&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;47. Pel que te digo que perdonados le son sous muitos pecados, porque amou muito. Mas al que menos se perdona, menos ama.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;48. I dixo-le a eilha: perdonados te son ls tous pecados. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;49. I los que comien alhi começórun a dezir antre si: Quien ye este, que até perdona pecados? &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;50. I Jasus dixo pra la mulhier: La tue fé te salbou: bai-te an paç.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: georgia;"&gt;(cuntina)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-2207667722583012163?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/2207667722583012163'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/2207667722583012163'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2007/12/eibangeilho-de-san-lucas-cap-vii.html' title='Eibangeilho de San Lucas – Cap. VII'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-1833039728977079290</id><published>2007-12-12T22:46:00.000Z</published><updated>2007-12-12T22:47:28.784Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='traduçon'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Bernardo Fernandes Monteiro'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XIX'/><title type='text'>Eibangeilho de San Lucas – Cap. VI</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(cuntinaçon)&lt;/span&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;i style=""&gt;Traduzido por Bernardo fernandes Monteiro&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;h2 style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;L Santo Abangelho de Jasus Cristo segundo San Lucas&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="font-family: georgia; text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="font-family: georgia; text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;h2 style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Capítulo VI&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="font-family: georgia; text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;1. I acunteciu nun die de sábado, chamado segundo-primeiro, que, cumo passasse pulas senaras, ls sous discípulos cortában spigas, i machucando-las nas manos, las comien.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;2. I alguns de ls fariseus les dezien: Por que fazeis l que nun ye lícito nes sábados? &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;3. I respundendo-les Jasus, dixo: Bós nun teneis lido lo que fizo Dabide quando tubo fame, el i los que cun el stában?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;4. Cumo antrou na casa de Dius, i tomou ls panes de la proposicion, i comiu deilhes, i dou als que benien cun el, sendo assi que nun podien comer deilhes senun solo ls saçardotes? &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;5. Dixo-les mais: L Filho de home ye senhor tamien de l sábado mesmo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;6. I acunteciu que tamien outro sábado antrou Jasus na sinagoga, i ansinaba; i achaba-se alhi un home que tenie ressequida la mano dreita.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;7. I ls scribas i ls fariseus lo stában apreitando, pra ber se curaba an sábado, a fin de tenéren de que lo acusáren.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;8. Mas Jasus sabie ls pensamentos deilhes, i dixo para l home que tenie la mano ressequida: Lhebanta-te i pon-te an pie ne meio. I lhebantando-se el, quedou an pie.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;9. I Jasus les dixo: Pregunto-bos se ye lícito nes sábados fazer bien ou mal, salbar la bida ou tirá-la.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;10. Depuis, correndo todos cun ls uolhos, dixo para l home: Stende la tue mano. I stendiu-la el, i fui-le restituída la mano. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;11. I eilhes se anchírun de furor, i falában uns cun ls outros pra ber l que farien de Jasus.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;12. I acunteciu naqueilhes dies que saliu al monte a ourar i passou toda la nuite an ouracion a Dius.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;13. I quando fui die, chamou ls sous discípulos, i scolhiu dentre eilhes doze i que chamou apóstolos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;14. A saber: Simon, a quien dou l subrenome de Pedro, i André sou armano, Tiago i Juan, Felipe, i Bartolomeu.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;15. Mateus i Tomé, Tiago filho de Alfeu, i Simon chamado l zelador.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;16. Judas armano de Tiago, i Judas Scariotes, que fui l traidor.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;17. Baixando depuis cun eilhes, parou nua plainice, acumpanhado de la cometiba de sous discípulos, i de grande multidon de pobo de toda la Judeia, i de Jerusalen, i de las tierras marítimas, assi de Tiro cumo de Sidonia&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;18. Que tenie cuncorrido a oubi-los i pra que los sanasse de las sues anfermidades. I los que éran atormentados de ls spritos imundos quedában sanos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;19. I todo l pobo fazie deligencia por tocá-lo, puis salie del ua birtude que los curaba a todos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;20. I lhebantando el ls uolhos pra ls sous discípulos dezie: Bienabinturados bós ls pobres, por que buosso ye l reino de Dius.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;21. Bienabinturados ls que agora teneis fame, porque bós sereis fartos. Bienabinturados bós que agora chorais, porque bós rireis.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;22. Bienabinturados sereis quando ls homes bos aborrecéren, i quando bos separáren i cargáren de anjurias, i rejeitaren l buosso nome cumo malo, por causa de l Filho de home.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;23. Folgai naquel die, i alegrai-bos, porque, mirai, grande ye l buosso galardon ne cielo: porque desta maneira tratában als profetas ls pais deilhes.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;24. Mas ai de bós ls que sodes ricos, por que teneis la buossa cunsolacion.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;25. Ai de bós ls que stais fartos, porque benereis a tener fame. Ai de bós ls que agora rides, porque gemereis i chorareis.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;26. Ai de bós quando bos lhoubáren ls homes, porque assi fazien als falsos profetas ls pais deilhes.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;27. Mas digo-bos a bós-outros, que me oubis: Amai a buossos einemigos, fazei bien als que bos ténen odio.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;28. Dezi bien de ls que dízen mal de bós, i rogai pulos que bos acúsan.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;29. I al que te frir nua face, oufrece-le tamien la outra. I al que te tirar la capa, nun defendas lhebar tamien la túnica.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;30. I dá a todo aquel que te pedir, i al que tomar l que ye tou, nun lo tornes a pedir.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;31. I l que quereis que bos fágan a bós ls homes isso mesmo fazei bós a eilhes.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;32. I se bós amais als que bos áman, que mercimiento ye el que bós tenereis? porque ls pecadores tamie áman als que aman a eilhes.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;33. I se fazirdes bien als que bos fazen bien, que mercimiento ye l que bós quereis? porque isto mesmo fázen tamie ls pecadores.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;34. I se bós amprestardes áqueilhes de quien sprais receber, que mercimiento ye l que bos tenereis? porque tamien ls pecadores amprestan uns als outros, pra que se les faga outro tanto. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;35. Amai puis a buossos einemigos, fazei bien, i amprestai sin dende sprardes nada: i tenereis mui grande recumpensa, i sereis filhos d’Altíssimo, que fai bien als mesmos que le son angratos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;36. Seiades puis misericordiosos, cumo tamien bosso Pae ye misericordioso.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;37. Nano julgueis, i nun sereis julgados: nun cundaneis, i nun sereis cundanados.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;38. Dai, i dará-se-bos: ne seno bos meteran ua buona medida, i bien chena, i bien calcada, i bien acuquelhada; porque qual fur la medida de que bós ousardes para ls outros, tal será la que se use pra bós.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;39. I pus-les tamien esta cumparacion: Puode acauso un ciego guiar outro ciego? nun ye assi que un i outro cairan ne barranco?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;40. Nun ye l discípulo subre el mestre, mas todo l discípulo será porfeito, i se lo fur cumo sou mestre.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;41. I porque bés tu ua ariesta n’uolho de tou armano, i nun reparas na trabe que tenes ne tou uolho?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;42. Ou cumo puodes tu dezir a tou armano: Deixa-me, armano, tirar-te de l tou uolho ua ariesta, quando tu nu bés que tenes ne tou ua trabe?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Hipócrita, tira purmeiro la trabe de l tou uolho, i depuis berás pra tirar la ariesta de l uolho de tou armano.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;43. Por que nun ye buona árbole la que dá fruitos malos, ni mála árbole la que dá buonos fruitos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;44. Porquanto cada árbole ye conhecida pul sou fruito. Porque nin ls homes conhécen figos de ls spineiros, ni de ls abrolhos bendíman ubas.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;45. L home buono, de bun tesouro de l sou coraçon tira l bien i l’home malo de malo tesouro tira el mal. Porque de l que stá cheno l coraçon, disso ye que fala la boca.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;46. Mas porque me chamais bós, Senhor, Senhor! i nun&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;fazeis l que you bos digo? &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;47. Todo l que ben a mi, i nun bé las mies palabras i las pon por obra, you bos mostrarei a quien el ye semelhante.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;48. Ye semelhante a un home que fai ua casa: el scabou profundamente subre ua peinha: i quando bieno ua chena d’augas dou arrebatadamente la inundacion subre aqueilha casa, i nun puode mobé-la, porque staba fundada subre rocha.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="font-family: georgia; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;49. Mas l que oube i nun obra ye semelhante a un home que fai la sue casa subre tierra lhebadiça, na qual batiu cun biolencia la corriente de l riu, i lhougo caíu, i fui grande la ruína daqueilha casa.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="font-family: georgia; text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: georgia;"&gt;(cuntina)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-1833039728977079290?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/1833039728977079290'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/1833039728977079290'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2007/12/eibangeilho-de-san-lucas-cap-vi.html' title='Eibangeilho de San Lucas – Cap. VI'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-6709483814871074552</id><published>2007-12-10T01:17:00.000Z</published><updated>2007-12-10T01:29:42.866Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='traduçon'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Bernardo Fernandes Monteiro'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='seclo XIX'/><title type='text'>Eibangeilho de San Lucas – Cap. V</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style="font-family: georgia;"&gt;Traduzido por Bernardo Fernandes Monteiro&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h2 style="font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;L Santo Abangelho de Jasus Cristo segundo San Lucas&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h2 style="font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Capítulo V&lt;/span&gt;&lt;/h2&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;1. I acunteciu que atropelhando-lo la gente acudie a el pra oubir la palabra de Dius, i el staba a la borda de l lhago de Genesaret.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;2. I biu dues barcas que stában a la borda de l lhago: i ls pescadores habien saltado an tierra, i lhebában las sues redes.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;3. I antrando nua destas barcas, que era de Simon, le rogou que el apartasse un pouco de la tierra, i stando sentado, ansinaba al pobo zde la barca.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;4. I lhougo que acabou de falar dixo a Simon: Fai-te mais al lhargo, soltai las buossas redes pra pescar.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;5. I respundendo Simon, le dixo: Mestre, depuis de trabalharmos toda la nuite nun apanhemos cousa niua: poren subre la tue palabra soltarei la rede.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;6. I depuis que assi lo fazírun, apanhórun peixe an tanta abundáncia, que la rede se les rumpie.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;7. L que los oubrigou a dar sinal als cumpanheiros, que stában noutra barca, pra que los beníssen ajudar. I benírun, i anchírun tanto ambas las redes, que pouco faltaba que eilhas nun fússen al fondo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;8. L que bendo Simon Pedro, botou-se als pies de Jasus, dezindo: Senhor, que sou un home pecador.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;9. Por que l spanto lo tenie assumbrado a el, i a todos ls que se achában cun el, de ber la pesca de peixe que habien feito.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;10. I de la mesma suorte habie deixado pasmados a Tiago i a Juan, filho de Zebedeu, que éran cumpanheiros de Simon. Mas Jasus dixo a Simon: Nun tengas miedo, desta hora an delantre serás pescador de homes.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;11. I cumo chegórun a tierra las barcas, eilhes, deixando todo, fúrun lo seguindo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;12. I sucediu que se achaba Jasus an ua daqueilhas cidades, i eis que apareciu un home cheno de lhepra, l qual, bendo a Jasus, i botando-se cun l rostro an tierra, le fizo esta peticion, dezindo: Senhor se tu quieres, bien me puodes lhimpar.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;13. I el, stendendo la mano, le tocou, dezindo: Quiero, seias lhimpo. I ne mesmo punto zaparciu del la lhepra.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;14. I l mesmo Jasus le mandou que a niun lo dexisse. Mas, bai, le dixo, mostra-te al saçardote, i oufrece pula tue lhimpeza l que fui ourdenado por Moisés, pa les serbir de teçtemunho.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;15. Antretanto se standie cada beç mais la fama de l sou nome, i se ajuntórun muitas gentes pra lo oubíren, i pra séren curados de las sues anfermidades.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;16. Mas el se retiraba pa l deserto, i se ponie an ouracion.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;17. I acunteciu un die, que tamien el se achaba sentado ansinando. Stában igualmente assentados alhi uns fariseus i doutores de la lei, que tenien benido de todas las aldeias de Galileia, i de Judeia, i de Jerusalen: i la birtude de l Senhor staba pronta para los sanar.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;18. Eis que aparecírun uns homes que traien subre un lheito un home que staba paralíteco, i que lo querien meter drento de casa, i poné-lo delantre del.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;19. Mas nun achando por onde lo meter por ser muita la gente, chubírun al telhado, i, lhebantando las teilhas deitórun-lo abaixo, ne mesmo lheito, ne meio de la casa, delantre de Jasus.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;20. L qual, cumo biu la fé de ls homes, dixo: Home, ls tous pecados te son perdonados.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;21. Anton começórun ls scribas i ls fariseus a discorrer alhá eilhes, dezindo: Quien ye este, que diç blasfémias? Quien puode perdonar pecados senun solo Dius?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;22. Mas Jasus, cumo antendie ls pensamientos deilhes, respundendo, les dixo: Que cunsiderais bós alhá nes buossos coraçones?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;23. Qual ye más fácele, dezir: Son-te perdonados ls pecados, ou dezir: Lhebanta-te, i anda?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;24. Puis pra que sabas que el Filho de l home ten subre la tierra poder de perdonar pecados (dixo al paralíteco): A ti te digo, lhebanta-te, toma la tue cama, i bai pra tue casa.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;25. I lhebantando-se lhougo, a la bista deilhes, agarrou el lheito an que staba, angrandecendo a Dius.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;26. I quedórun todos pasmados, i angrandecírun a Dius. I penetrórun-se de temor, dezindo: Hoije tenemos bisto prodigios.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;27. I depuis disto saliu Jasus, i biu sentado ne telonio un publicano, por nome Lebi, i dixo-le: Sigue-me.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;28. I el deixando todo, lhebantando-se, lo seguiu.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;29. I Lebi le dou un grande banquete an sue casa: onde ajuntou grande númaro de publicanos, i outros que stában sentados a lá mesa cun eilhes. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;30. Poren ls fariseus i ls scribas deilhes murmurában, dezindo als discípulos de Jasus: porque comeis i bubeis bós cun ls publicanos?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;31. I respundendo Jasus, les dixo: Ls que se áchan sanos nun necitan de médico, mas ls que stan anfermos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;32. You bin chamar, nun ls justos, mas ls pecadores, a la penitencia.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;33. Anton le dexírun eilhes: Por que razon ls discípulos de Juan, i assi mesmo ls de ls fariseus, fázen muitos aiúnos i ouraciones, i ls tous cómen e bében? &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;34. Als quales respundiu Jasus: Por bintura podeis bós fazer que aiúnen ls amigos de l sposo, anquanto l sposo stá cun eilhes?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;35. Mas alhá beneran dies nes quales, quando el sposo les fur tirado, anton aiunaran naqueilhes dies.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;36. I tamien les propuso esta cumparacion: Niun pon remendo de panho nuobo an bestido bielho, por que doutra suorte rompe-se l panho bielho, i l retalho nuobo nun quadra cun l bielho.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;37. Tamien niun deita bino nuobo an botos bielhos, por que de outra suorte fará l bino nuobo rebentar ls botos, arramará-se l mesmo bino, i perderan-se ls botos.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;38. Mas el bino nuobo debe-se recolher an botos i assi todo se cunserba.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; font-family: georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;39. De mais que niun, bubendo de l bino bielho, quier lhougo de l nuobo, porque diç: Ye melhor l bielho.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-6709483814871074552?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6709483814871074552'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/6709483814871074552'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2007/12/eibangeilho-de-san-lucas-cap-v.html' title='Eibangeilho de San Lucas – Cap. V'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-1916340840510428368</id><published>2007-12-09T03:18:00.000Z</published><updated>2007-12-09T03:23:46.008Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='cuonta'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Fracisco Niebro'/><title type='text'>La Fogueira que Beilaba</title><content type='html'>&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Cuonta [de Natal] de Fracisco Niebro&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;La nuite antrara naqueilha hora an que l friu ampeça a queimar. La Missa de l Galho parecie haber acabado yá ua eiternidade, anque mal passara de las trés de la manhana. Era mais custoso cuntar las horas çque tubírun l’eideia de zlhigar l reloijo de l campanairo, antre meia nuite i las seis de la manhana. Para nun dar guerra a quien quier çcansar, habie sido essa la rezon, i, bendo bien, l’aldé habie bibido cientos d’anhos sien reloijo, antregue al tiempo i a la nuite. &lt;span style=""&gt; &lt;/span&gt;Que percison habie de saber l andar de las horas pula nuite? A poder de nun l deixar afazer a la calentura de las mantas, l cuorpo spertaba el solico pa las madrugadas. Na dúbeda, bundaba mirar pa l piçcar de las streilhas. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;      &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Solo a la terceira Paco fui capaç de alinhar l releixe de l reloijo pula chamarielha cun que la fogueira lhambie l Sagrado de beç an quando. Inda que fusse tarde, nun antendie aqueilha canseira tan grande que l ataba al suolo. Nien tenie que lhuitar cul suonho, que l cuorpo nun pedie cama. Adepuis la Missa de l Galho sentara-se nua raiç de frezno, tiçon apagado que la fogueira agomitara. Eilhi quedou a mirar l fumo de la fogueira, que solo a cachicos s’alhumbraba, a lhembrar a modo ua bielha candeia de gaç, anque sien la mesma gana de lhuzir. Ua gilada morrenhenta de cenceinho, que parecie colgada de las linternas de la rue, fui ampuntando un a un para ambaixo de teilha. Paco staba agora solico, sentado antre la fogueira i l silenço de l’aldé. Als poucos, la chamarielha de la fogueira fui-le agarrando ls uolhos para un tiempo que inda nun se le habie calhado andrento.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Sentie agora bien acerca aqueilha nuite de Natal que passou an Lisboua, quando se fui para Buonos Aires i tubo de asperar ua sumana pula salida de l bapor. Habie quedado nua penson pa ls lhados de l Castielho de San Jorge, cuas scaleiras mais egres que las arribas. De la jinelica de l quarto bie uas lhuzicas que habien de ser de ls bapores ne l Teijo, que a las bezes arramában uns runquidos mais fuortes que l scachonar de l Douro. Nun le daba l suonho i saliu pa la rue, antrando na Sé cumo todo mundo. Eiqui tamien ténen la Missa de l Galho, pensou. I sentiu-se algo mais acunchigado. Nun fura la falta de las cantigas al Menino i habie sido ua missa purfeita. Un cachico apuis de missa nien un germo quedou na rue. Botou-se, antoce, rue abaixo, squecido de la penson, a saber dua fogueira. Perdiu-se por rues i por praças nuite fuora, mas nien seinhas de fogueira. Yá la madrugada relhampaba nas augas de l Teijo quando tornou a la penson, deixando-se ambelesar, bestido i todo, an riba la cama. Sabie agora que, zdende, buscaba la fogueira, cumo se le fazira falta para se achar a el mesmo.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;              &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;- Bá!, bamos a la chorça que manhana ye die de Cunselada i hai que aiunar, senó, quando furdes a beisar l Menino, l burrico puode-bos dar ua patada i la baquita puode-bos scornar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Spertei cun un punho ne l peito, assi algo antre calor i friu, sien saber de adonde me benie aquel oupor que me deixaba mais lhebe que ua pruma. Bolarie, se tubira alas. Apuis, agarrei-me al almuorço, lhougo a las nuobe de la manhana, a ber se era capaç de aguantar tol die an aiunas até la cena de la Cunselada. Mas nien la grima, berdadeira, de la patada de l burrico me traie la gana de comer.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;- Tu nun comas, nó, que até la nuite nun puodes tornar a zanfertar ls dientes, dezie-me mie mai.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Nun habie meia. Nien l’auga de l cántaro, quaijeque an carambelo, era capaç de m’ampurrar las patatas. I alhá mos fumus pul termo anquanto mie mai quedou a las buoltas cun ua fornada de pan. Nesse die, mie bó nien sequiera le podie dar ua mano yá que era de las poucas pessonas que inda coincie l segredo de las rosquilhas, daqueilhas que podien quedar até al Natal de anho apuis, a la punta de baixo l’arca, sien ganhar mofo. I alhá passaba to l die a fazer rosquilhas pa l Ramo que le iba a ser oufrecido al Menino Jasus na missa de l die de Natal.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Quedaba siempre cula eideia de mos íbamos por alhá solo pa que nun mos rendira tanto l tiempo até la cena, para mos cumbencirmos de que era mais cúrtia tan lharga spera. Ls nérbios ardien-me cumo morgaços al lhembrar las patadas de l burrico. La spera de la nuite anclariaba-me l die nun febron. Bien querie sentir l caier de la nuite, mas l die quaijeque nien se chegara a amostrar, talbeç cul miedo de que l fazira andar mais debrebe. Yá fazira siete anhos i l miu mundo era hounesto i cheno de repuostas i mistérios.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;          &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Passa ua quadrilha a spertar l Sagrado, mas nun se dá de cuonta de Paco atrás la fogueira. Esta parecie agora un daqueilhes bulcones que árden por andrento, mas por fuora son solo un monte çfeito an tiçon apagado. Habie sido siempre assi la fogueira, un munton de raízes inda bestidas de tierra i que solo ampeçaba a arder a poder de pneus queimados. Agora, las raízes yá benien de trator i ls moços nun tenien de puxar ls carros de mulas bien cargados. Mas éran las mesmas raízes, ls mesmos pneus, ls mesmos oulios de &lt;i style=""&gt;Ui la gaita! Ui!, &lt;/i&gt;repetidos a cada cacho. L gaiteiro, esse si, fazie falta. Éran yá ralos ls gaiteiros, mais que streilhas naqueilha nuite. Yá uns anhos que la fogueira nun tenie música para beilar al son. Bendo bien, yá nun era la mesma fogueira. Tamien la fogueira de Paco, la que se le lhembraba de garotico, éran raízes cun chamarielhas a beilar culas modas de la gaita. Cumo el tenie suidades de la gaita! Yá quantá que nun l’oubie, tantos anhos cumo ls quarenta i cinco que passara na Argentina. La crise dalhá trouxe-lo para acá outra beç, amboubado pula bida, deixando ua filha, yá casada, an Buonos Aires. Tanta beç le falara a la sue Ourora na fogueira i le repetira l oulio &lt;i style=""&gt;Ui la gaita! Ui!, &lt;/i&gt;que l Natal de la sue tierra se le fui bolbendo an suonho que medrou culs anhos. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;- Paco, quando me lhiebas a ber la fogueira a beilar cula gaita?, preguntaba-le Ourora a cada Natal, eilha que de bailes nun passara de l tango.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Cumo Paco gustarie de la tener eilhi, mesmo sien gaita i cula fogueira a morré-se! Poderie poner la mano del na deilha, passá-le la calor nun beiso, falar de l netico que nien un nien bírun nacer. Eilha, zaparecida nua nuite de fame i de grebe, a cuntas cula ditadura melitar. El a armar un soto de ls trezientos a miles de quilómetros, na aldé andonde la fogueira de Natal de la sue anfáncia beilaba cula gaita. Fazie-le falta, la sue Ourora. Cumo el gustaba daquel nome que siempre le traíra l’Alborada!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;                      &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;- Ah bó, cunte outra beç la cunta de Juan Suldado...&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;- Essa nó, que ye mui grande.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;- Anton, aqueilha de l Arrasa Muntanhas.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Cumponie la ruoca i fazie rendir la spera antre dues lhargas rodiascas de l fuso. Apuis molhaba ls dedos para melhor agarrar la lhana i miraba por ambaixo de l lhenço negro, mais puxado para anriba ls uolhos. I alhá benie la magie a dar brincos nas palabras, siempre nuobas inda quando yá las sabie. Era la nuite de las cuontas, la nuite de todos ls mistérios, la nuite mais lharga. La cena de Cunselada scorrie bagarosa i saberosa. An ca de probe fartában las patatas cozidas cun polbo i tronchos de berça. Al redror desse prato ponien-se las puostas de bacalhau fertido cun uobos e, na fin, las fritas de massa cun açucre. Apuis, sobraba todo l tiempo pa la nuite, que las campanas anunciában al purmeiro toque.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: normal;font-size:130%;" &gt;- Yá stá a tocar la purmeira beç, son las nuobe. Bamos a ber se a naide le dá l suonho para ir a beisar l Menino, que solo nace a meia nuite...&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;De hora an hora, até las onze, las campanas boltiában a chamar, fazendo mais misterioso l achegar de la meia nuite. Cul redadeiro toque, las rues ampeçában-se a anchir de giente pa la Missa de l Galho. Dezie-se que a essa missa nien ls ateus faltában. You iba-me a poner an pie l persépio cheno de canhonicas, mofo, casicas, puontes, molinos, un mundo de cousicas adonde subertien l burrico i la baquita. Será que me ban a dar ua patada ou a scornar?, pensaba. L’eigreija anchie-se culas bozes de l Bendito, até que chegaba la hora de beisar l Menino. Ende ancostaba-me a mie mai, nun le fura a dar la mosca al burrico. Baixico cantaba: &lt;i&gt;Beisai l Menino/beisai-lo agora,/Beisai l Menino/de Nuossa Senhora&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;span lang="EN-GB"  style="font-size:130%;"&gt;. &lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;A salida de missa, tanta era la giente que alhumbraba la nuite. Era ende que la fogueira mais bruaba. Mas mie mai mal mos daba tiempo de mos assomar-mos a la fogueira.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;- Bá, bamos-mos a la cama que manhana tenemos de madrugar para ir a la missa de l Ramo. Nun bos squéçades de poner l çapatico ambaixo la cama, que l Menino Jasus puode ser que passe porqui i bote alhá algo.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Nesse anho, quando spertei, stában trés arrebuçados ne l çapatico. Nunca habie arrecebido tanto. Chupei dous nesse die i guardei outro pa l die apuis.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;A Paco dá-le un buldrejon cul reloijo de l campanairo a dar las horas. Son yá las seis de la manhana, pensou. L cenceinho era agora mais cerrado i la fogueira mais tiçon. Ua manta branca de ourbalheira ancarambinada habie-le nebado la çamarra. L friu era muito, mas sentie-se caliente. Sien querer, apertou la mano ne l bolso mas nun habie alhá nanhun arrebuçado. Habie-los comido yá hai mais de cinquenta anhos. Cumo el inda gustarie de tener aqueilha fé que faç nacer arrebuçados ne l çapatico puosto ambaixo la cama! Agora, l Pai Natal responde a las cartas de ls garoticos que son bien mandados, deixando prendas ambaixo l’arble de Natal. I ls garoticos píden, píden, píden, muita, muita, muita cousa. I quédan a la spera de recebir cousas. Paco nun sabe l que sínten esses garoticos pus nunca pediu nada i, quando era cumo eilhes, l Pai Natal inda nun habie abaixado de ls lhados de ls Polo Norte. El era de l tiempo an que l Menino Jasus, mal apenas nacie, tenie aqueilha trabalheira toda de passar la nuite a saber de çapaticos. I nun habie arbles de Natal, solo habie arbles ne l campo. Anque fura todo mui defrente, Paco cuntinaba a ber risas de felcidade ne ls uolhos de ls garoticos. Mas para el, l Natal cuntinaba a ser la fogueira a beilar cula gaita, i un arrebuçado de l çapatico guardado para chupar anquanto l Ramo antraba na eigreija i l anjo anunciaba l nacimiento de l Menino.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;      &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Naquel anho fui-me a poner mesmo a la punta de baixo l’eigreija para ber antrar l Ramo, ls pastores i l anjo. L Ramo era mui grande, cheno de fogaças atadas cun cordeles, rosquilhas, maçanas i laranjas spetadas. Delantre tanta cousa buona, solo l miu arrebuçado de l çapatico me podie baler. Tenien muita fuorça ls pastores, que nun éran pastores mas carregadores de l Ramo, an forma de andor. I l anjo dezie aqueilhes bersos todos de cor sien s’anganhar, nun bestidico de seda i cun ua corriente de ouro atada a un braço znudo i roixo de friu. Tirando l Ramo, ls pastores i l anjo, nun tenie tanta grácia l die de Natal cumo la nuite de Cunselada. Apuis desso, quedaba la fogueira, nun outro mundo fuora l’eigreija. La fogueira que tenie que arder até al Die de Reis i calcer las Scapadas. Á!, las Scapadas, que cunfusion na mie cabeça aqueilhas corridas antre sulteiros i casados, cada grupo cun sou gaiteiro, cada un a fazer pirraças als outros i a ancerráren-se uns als outros andrento de corteilhas de cochinos, acabados de matar. Todo a la cuonta de ls Santos Einocentes, de Satistéban i de San Juan, l eibangelista. I you sien antender l que tenien ls santicos a ber cun todo esso, percipalemnte aqueilhes que le chamában de Einocentes. Pensaba que quando fura grande tamien habie de antrar nas Scapadas, i ponie-me a manginar quien habie de ancerrar nua corteilha. Mas las Scapadas nun asperórun a que you fura grande i zaparecírun quaijeque sien dar por eilhas.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;      &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Paco staba angaranhido quando se albantou de la raíç adonde fazie cumpanha a la fogueira. Seis de la manhana! Cumo nun se dira de cuonta de que era tan tarde!? Era siempre assi quando la lhembráncia de Ourora le tomaba l pensar. Atrelundou l suolo culs çapatos a spantar l formigueiro de ls pies i apertou bien la gola de çamarra contra las oureilhas ancuscaradas. Anquanto iba para casa dou-le para silbar l’Alborada. Cumo se la magie de la gaita la houbira spertado, la fogueira ansaiou l sou baile de fuogo. Adondequiera que stubira, la sue Ourora habie de gustar daquel milagre. Solo Paco sabie que la fogueira beilaba para eilha.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoBodyText" style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoBodyText"&gt;&lt;span style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoBodyText"&gt;&lt;span style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:130%;"  &gt;12 de Dezembro de 2002&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Fracisco Niebro&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoBodyText"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Georgia;"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/317055596774150551-1916340840510428368?l=cuontasmiradesas.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/1916340840510428368'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/317055596774150551/posts/default/1916340840510428368'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://cuontasmiradesas.blogspot.com/2007/12/la-fogueira-que-beilaba.html' title='La Fogueira que Beilaba'/><author><name>Cuntador de Cuontas</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-317055596774150551.post-3518422914456190669</id><published>2007-12-07T00:50:00.000Z</published><updated>2007-12-07T00:51:23.546Z</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Carlos Ferreira'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='remanse'/><title type='text'>Antonho Trucal (remanse) - IV</title><content type='html'>&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoBodyText2"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Por Carlos Ferreira&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;i style=""&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoBodyText2"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoBodyText2"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoBodyText2"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;IV&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoBodyText2"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;h3 style="line-height: normal; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;b style=""&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: Georgia; letter-spacing: 0pt;" lang="ES-TRAD"&gt;LS CAMINOS DE LA SEGADA&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h3&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Que cheiro, aqueilha nuite por to l lugar! Marrolhos, sanjuanes, saltar fogueiras, garotos nas cascatas, córrios de giente a cantar! La nuite fui grande mas la madrugada inda iba a ser mais grande. Antonho Trucal ampeçaba la segada. Yá le tenie ua gana!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;El nunca cuidou de ajuntar ua quadrilha tan grande, mas aquel anho l sou Alfredo yá nun querie fazer bencelheiras nien ajuntar manolhos, yá lebaba un suco de rabon a la par de ls outros.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Ah mai, pa l anho que ben ten que me cumprar ua fouce, este foucin de la ferrian nun sega nada, por esso ye que bós ides mais debrebe que you.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— You compro, compro, mas tenes que t’aguantar assi até la fin.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Ah mai, nun puodo fazer un gabelheiro you solo? L buosso queda-me tan loinge!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Cumo bás a fazer un gabelheiro tu solo... I apuis quien l bai a atar? Tu mira mas ye para trás, tu nun bés las spigas i l ganado de cabras que deixas!? Parece que trais meia gabielha de centeno agarrada al pies: l pan que se sega, agarra-se cula mano i aperta-se, nun se deixa caier! Amarra l foucin, faç un restroilho mais baixo i mais cierto, nun ye assi a las scaleiras, senó bás a ajuntar manolhos. Tu nun sabes mirar pa l outros a ber cumo fázen? &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Mira que you quando tenie la tue eidade yá lebaba dous sucos a la par de la quadrilha.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;La centenada subertie po riba dun home. Staba buona i bien granada. Cuolmo pa xergones i fachuqueiros nun iba a faltar. L ourbalhico de la nuite daba un corte ameroso a la fouce de l manihero i, quando arremetie l filo reluziente acontra las palhas uocas de l centeno, oubie-se un stralhar xordo i cuntineiro que acertaba l passo a to la quadrilha, cumo se stubíran a arrastrá-se nua percion. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Até aqueilha hora, que bien se segaba, era un regalo! Mas l sol staba a albantar-se cua gana de rechinar... Iba chubindo debagarico, grande i redondo cumo ls córrios de la giente al redror de las fogueiras de San Juan, roijo i burmeilho cumo un fierro caldiado an carbon de frauga, até que arramaba miles i miles de raios i centeilhas que cegában la prainada.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Bamos ambora rapazes, bamos ambora. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Bós nun bédes que yá ben alhi l scalda probes? Bamos a meter mais uas palhicas a la fouce i a anchir un pouco mais la mano, ls atadores parece-me que bénen de balde, l gabelheiro ten que medrar mais.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Antes que l praino se bolbira nun fuogo, Sabel stendiu la manta de farrapos de l’albarda de la burra ne l restroilho i porriba puso ua toalhica de lino branco que la mai le habie dado quando se casou. Al almuorço nun faltaba nada: queiso de cabra, bacalhau çfilado, chouriço, persunto, bota i garrafon, mas la giente l que tenie mais gana era d’arramar un cachico ls uossos anriba dun manolho i andreitar las costielhas. Todas las quadrilhas que se abistában habien parado a la mesma hora. Parece que stában todos feitos uns culs outros. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Mas quedar alhi a sorrenhar nun era bida, la segada nun se fazie eilha sola.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoBodyText" style="line-height: normal; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: Georgia;"&gt;— Bamos ambora rapaziada, bamos ambora! Nun hai que dar çcanso al cuorpo, l quemandante stá aqui stá an riba de nós, i la tierra inda bai loinge d’ir a meio.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Sabel arrimou ls cachimbaques nas alforjas, dou mais dues ou trés sucadas, mandou Alfredo a agarrar la burra i fúrun-se dambos a dous para casa a purparar l jantar. Mal chegórun, Alfredo metiu la burra, que nun paraba de çapatear, chena de mosca, ne l palheiro i fui-se a fazer l lume anquanto la mai fui dua corrida a casa de tiu Jesé Baraço a buscar un cibo de cordeiro.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;— Ah tiu Jesé, sirba-me bien, nun me bote solo uosso.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;— An mie casa to la giente ye bien serbida. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Mira, mira, que cousa mais apilarada! Até dá gana de ir a segar solo para comer deste mimo. Nien bicos de paixarico le gánhan. Scusas de te queixar, l peso bai bien scorrido i inda te boto un cachicho de fessura porriba.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Bá, tiu Jesé, yá me bou, que tengo la quadrilha a la spera. El baia assentando, que a fin de segada nós pagaremos.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Sabel, al redror de l pochero, sudaba mais que ls segadores que quedórun na tierra. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;La panela de l cozido, cun persunto, chouriço i cordeiro, yá cheiraba mais que ls sanjuanes de la fogueira d’onte. Sabel era libaral. Antes de meidie yá tenie las alforjas na burra. Dun lado, cun muito jeitico, ponírun la panela de las sopas i de l outro la panela de l guisado de patatas nuobas de la Chaneira cun cordeiro. Apuis, inda anfilou ua fogaça i, pa la merenda, metiu mais un caçuolo cheno de cozido cun dous chabianos pa las mulhieres que son mais lambiaticas, ua merandeira de frajones guisados cun chicha i outra cun puostas de bacalhau fertido passado por farina, salsa i uobos. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Porriba las alforjas grandes puso las alforjicas, cun dues barrilas d’auga de la Fuonte de l Lugar i un garrafon de bino que habie puosto a refrescar nun baldo d’auga que habie sacado de l poço de la Tenerie.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Bá, Alfredo, arrima la burra naqueilha parede, chube-te i bai andando. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Tu ten tento cun eilha que nun atopine i que nun le deia la mosca. Nun la deixes ir mui delgeira, you nien por nada deste mundo quiero que las sopas chéguen alhá batucadas.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;— Ah, i agora s’eilha atopinar ó le dir la mosca, que culpa tengo you?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoBodyText2"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Bá, nun te me pongas cun sacadielhas i bai andando que you bou a anchir la remeia pequeinha a la fuonte i yá bou atrás de ti. Antes de chegares als chafarizes yá t’agarro.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoBodyText2"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;La quadrilha yá habie mirado quatro bezes pa l camino, a ber se bie benir la burra. Nun sei se era la fame, se la calor, se la canseira, mas que yá íban rendidos, yá. Sabel chegou al mesmo tiempo que Alfredo a la tierra. La perra botou-se a ladrar i nistante abisou to la giente que l almuorço yá nun benie loinge. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Apuis, al silbo de Alfredo, botou-se a fugir cumo ua boubica até la burra.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;— Lobita! Lobita! Quieta! &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Mas para que chameste la perra, inda há-de spantar la burra i fazer querruja. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Apuis sós tu que las mamas!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Tirórun las alforjas cun jeitico i stendírun la mesa ne l prado de tiu Juan Pantorrilho a la selombra de l ramon fresco de ls freznos. Alfredo yá tenie ua gana de comer! Sabel agarrou l guisado i las sopas, que inda stában calientes cumo na hora de las tirar de l lume, i puso ls caçuolos al meio de la mesa. Las panelas de la merenda fui-las a poner an riba dun piçarrico al rechinadeiro de l sol pa que nun se sfriássen até la tarde.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Ei, quadrilha, pus bós que stais a fazer, que nun benis? boziaba Sabel.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Aspera ende, responde Antonho, inda bamos a dar mais ua sucada, parece mal parar na frente de las outras quadrilhas que ándan alhi daquel lado. Tu nun bés que inda anda to l mundo a segar!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoBodyText2"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Que si le custaba aqueilha última sucada, mas agora tenien que lebar la cruç até al cómpito! Parar antes de las outras quadrilhas que andában pali era cousa que Antonho Trucal nun gustaba. Esse anho staba cumpormetido a segar pa la raia i apuis pa la Spanha i nun querie que le chamássen malandro. Quando chegórun a la punta, andreitórun las costielhas, tirórun ls dedales, cul lenço burmeilho que traien atado al cachaço limpórun la tiesta por baixo de l chapéu i lebórun cada un dous manolhos pa l rodelheiro. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Las checharras até se çfazien. Nien ua palha bulhie, solo aquel checharrar subertie de las óndias de fuogo que salien de la tierra. Que calor tan grande! Bien rui há-de ser l einfierno! Alhi sentado na yerba abranada de l prado staba-se bien melhor. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Que çcanso... era melhor quedar alhi deitado l die anteiro sien comer i nun segar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;— Ah Sabel, tu que le faziste a las sopas? Boteste-le cheriç? Que buonas stan, até albántan un muorto!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;— Nun le fiç nada, bós ye que astanho son las purmeiras que &lt;span style="color: black;"&gt;comeis i yá andariedes deseosos deilhas&lt;/span&gt;.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Todo staba buono dua beç, mas l melhor era la selombra de ls freznos i la séstia. Que paç! Quando se deitórun, antes de se ambelesáren, solo se oubien las checharras i la sinagoga de las rapazas nuobas anquanto apanhában carniçuolos ne ls manolhos de centeno. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Anda que era preciso ua coraije! Mas eilhas apuis tamien se gloriában de tener buns anielhos ne ls dedos cumprados cul denheiro que le daba tiu Meiarroba, peleiro d’Argoselo. L anho atrasado habien pago l quilo a cinquenta mil reis, astanho nun pagarien menos!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Pula tarde, antes de merenda, quando l sol yá staba a abeixar a mais i a maior, Alfredico, cul suco que lebaba de rabon, tubo pouca suorte. Botou l foucin nun bespreiro i nun sei cumo las biesperas nun l picórun mais. Ua picou-le na cara i outra por baixo de l carrielho. Quedou cun uolho anchado cumo un coneilho papudo i ne l carrielho parecie que tenie la metade de ls dientes pochos i anflamados. L que le baliu a el fui que la mai lougo se dou de cuonta i arroxou las biesperas cula manada de pan que tenie na mano i zmagou l bespreiro cul pie. Alfredo, assi que se biu ne l meio de las biesperas, era un modo de fugir pul restrolho al para trás! La mai labou-le la cara cun bino i apuis botou-le cera de ls oubidos an riba de las picadelas. Era l melhor remédio que se podie arranjar. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Quando ls delores ampeçórun a aplaquiar, Alfredo nien quijo merenda nien nada, deitou-se an riba de la manta de l’albarda de la burra i solo a la cena ye que spertou. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Lembrou-se tanto de l die an que se deixou picar por un alicran ne l Rechano!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;La quadrilha stubo dous dies sien benir a casa. Anquanto nun acabórun la segada que todos tenien, pali drumírun ne l prado de tiu Pantorrilho i naide percisou de mantas! &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Habie ua luna que se bie cumo de die! Apuis de cena inda segában un cacho pula fresca i cun luna. Assi, a la tarde, nun apurában tanto.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoBodyText" style="line-height: normal; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Antonho Trucal i la quadrilha de Fracisco Galhego, cumo treminado, a la fin de l més de San Juan yá habien acabado las sues segadas i, cun sue manta, sou çurron al ombro, sue fouce i sous dedales, pula fresca de la nuite ponírun-se a camino de Zenízio. Quando chegórun, al rumper de l die, yá tiu Agrepino i tiu Poulino stában a spera deilhes nas tierras de Ourrieta Yeuga, cun pan pa l zaiuno, chouriço i ua calabaça de bino. Quinze dies atrás habie benido ua nubrada i la metade de l pan staba drobado. Mas la quadrilha tenie las piernas lebes cumo prumas i a meidie yá la tierra staba segada. Segórun-le mais dues laticas an Ourrieta Ferreira an pie l lugar i, tratos son tratos, l die staba ganho. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: Georgia;"&gt;A la fin de la tarchica, staba la quadrilha toda deitada, cumo zbaçados, a l’antrada de l palheiro. Nesto, passa outra quadrilha de Sendin i pergunta un:&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Mirai, a bós a cumo bos pagórun ls amos?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Naide se zbocou, mas Tremendo nistante respundiu:&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Mirai, a nós pagórun-mos a trinta i trés mil reis i l denheiro que há-de quedar an Zenízio que baia para Sendin.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Cumo tiu Agrepino i tiu Poulino le habien pedido que nien por nada dezíssen a cumo habien ganho, bai lougo Fracisco Galhego que staba prático naqueilhas cousas i atalha:&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Nun bos finteis neste, bós nun bedes que yá stá borracho? Ide a la buossa bida que a nós inda naide mos fizo précio.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;A soutordie bien cedo, yá andában a segar an Angueira. De Frezos i de l Cabeço de l Cuorbo, adonde andában a segar, bien-se las baixas agradadicas an pie de la ribeira i al segundo die acabórun mais cedo i ls amos inda fúrun a poner patatas.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Anton bós inda ides a poner las patatas agora? &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;An Sendin ua buona parte de la giente yá las arrincou.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;— Mirai, las que comistes hoije al almuorço éran de las que bamos a poner agora. La tierra stá calentica i, mal apenas se pónen, nistante nácen. Ende pul Naso, se benir ua berboada buona d’auga nien ye perciso regá-las, crían-se cumo cabeças.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Aqueilha ribeira a correr, naquel tiempo, antolhaba-se-le a la quadrilha toda. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Se la podíssen agarrar al cuolho i lebá-la pa Sendin serie para eilhes la maior riqueza de l mundo.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoBodyText" style="line-height: normal; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;D’Angueira, la quadrilha fui pa ls Brunhos, an Cicuiro i, a la fin de l segundo die, yá la segada deilhes naquel lugar staba acabada. Ls trés, que yá nun íban mais longe que Cicuiro, apuis de cena i de recebíren la paga, fúrun-se c’un rapaç d’alhi a Mobeiros i mercórun un torta, uns arrebuçados, ua merandeira de smalte, dues barrilas i ua piedra d’aguçar las fouces. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: Georgia;"&gt;Era para ende meia-nuite quando se metírun a camino de casa. A la purmanhana yá podien ampeçar a acarrear l sou pan que habie quedado ne ls rodelheiros i morenas de las sues tierras.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;L restro de la quadrilha de Fracisco Galhego tamien fúrun de Cicuiro para Mobeiros, mas apuis cuntinórun Spanha fuora até Salamanca. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Fracisco Galhego yá un par d’anhos que fazie aquel camino i, mesmo cun luna nuoba, sabie-lo tan bien cumo l camino que fazie de casa pa la sue huorta. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;De Mobeiros até Pino, apuis passában l riu por ua puntica para Billadepera. Apuis de passáren Moralina i Bermillo de Sayago, yá cun dues horas de sol chegórun a casa de tiu Pépe an Billar Del Buey. Tiu Pépe dou-le d’almuorçar i aquemodo ne l cabanhal de l palheiro para drumíren i çcansáren un rato nas horas calientes de la tarde. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Apuis de séstia, botórun-se al camino. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Passórun an zlado d’Almeida i, al redror de meia nuite, arrimórun a Ledezma. Apuis, acumpanhando siempre las cachoneiras de l Tormes, chegórun a Narros, de madrugada, quando s’ampeçaba a abistar l búltio de la torre de Salamanca. Aqueilho nien cumo Griegos era, parecie mais ua quinta q’un lugar. Quando ls pertueses chegórun, ls tius fazírun-le ua fiesta! Anda que bino nun faltou.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Mal raios ta parta las tierras, que longe son! Nun habie de ser berdade que you las quejisse! Nien que tiu Pépe me las dira dadas, diç Farruco pa Fracisco Galhego. Cuitado de Farruco, milagre q’el dezisse mal de la bida, bieno to l camino até Salamanca c’ua parchaca ne l carcanhal mais grande que you sei alhá. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="FR"&gt;Quaije que nien podie poner l pie ne l suolo. Antes de salir de Cicuiro, tie Lucinda inda le puso un cacho de unto sien sal, a ber se aqueilho abrandaba, mas apuis l maçado criou costra i por baixo staba todo cheno dua matéria que nun paraba de trabalhar. An Billar del Buey, la mulhier de tiu Pépe tamien le dou muito duolo del i puso-le un casco de cebolha assado cun azeite. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Fui l que le salbou, senó nun sei cumo serie capaç de s’aguantar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Yá seis dies que andában a segar i a Antonho Trucal l que mais le tocou fui a atar. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Aquel trigo nun era cumo ls centenicos de Sendin i de la raia, era un pan fuorte cun ua spiga de palmo. Yá tenie ls braços todos scardados i l que balie era que nun se ataba cun bencelheiras, senó, quien aguantaba? Tiu Pépe daba lias de cordel yá al aprepósito i assi aguantaba-se al drobo. Alhi pa ls lados de Salamanca quaije que nun se bie centeno, mas anton tenien cada trigueira mais baliente! &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Habie quatro culidades de trigo: un era mocho, nun tenie arreganha i la canha era mais dura que l caralho pa la cortar; outro chamában-le rubion, tenie la canha uoca i era meio a modo l centeno; outro era trigo santo i tenie uas arreganhas negras de palmo; i l outro era mais tardiego i pequeinho, cumo l seródio.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Anquanto la quadrilha andaba a segar lougo pula manhana cedo, ls quinteiros íban a buscar dous carros de pan. Fazien ua parba nun balhe, amponien las bacas al trilho i andában to l die a trilhar até la nuite, mas nun éran capazes de dar aguanto als segadores! L trabalho, cumo diç l outro, iba-se lebando, naide ls afergolhaba, mas anton l trato nun se acumparaba nada cul que dában na nuossa tierra. Lougo pula manhana, cua hora de sol, dában ua caçolica de sopas i un cachico de toucino, pan i bino. Apuis, a las dieç, dában uas cebolhas, mas nun sei cumo caralhos éran, parecien meio pipudas, botában a modo un leite branco i queimában mais que l beneno. L que le balie era l bino i l pan que éran buonos i a ringalheira. L bino era de Fermeseilhe i l pan era ua torta folheira i branca cumo albaiada. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;A meidie lebában-le un pochero de garbanços, dában-le un cachico de farinato, que era a modo de chabiano sien açucre, pan i bino. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;A la merenda, dában outra beç pan, bino i cebolha. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Apuis, a la cena, lebában un pochero de &lt;i style=""&gt;lentejas&lt;/i&gt;, que&lt;i style=""&gt; &lt;/i&gt;éran a modo gametas, pan i bino. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Passában ua gana de patatas! Mas pa ls lados de Salamanca patatas era cousa que nun se bie.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoBodyText" style="line-height: normal; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: Georgia;"&gt;Ne ls últimos dous dies de segada, nun drumírun ne l palheiro. Fúrun a segar ua tierra grande, yá mais longe de casa, mais pa ls lados de Ledezma. Lebórun la manta pa se tapar i pa drumir na tierra. Al cio de l Tormes, pula nuite, sentie-se ua fresquidon i até friu, mesmo bestidos i todo. Cumo diç l outro, la capa i la merenda nunca pésan. Apuis de cena, todo mundo se iba a deitar, quando nesto arma-se un caralho dua nubrada mais baliente! Toca a truniar, benga auga pula tiesta abaixo. Antonho Trucal i Fracisco Galhego stában acuconados ne l meio de la tierra, quando nesto l’auga ampeça a correr pul meio de ls sucos. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: Georgia;" lang="ES-TRAD"&gt;Nun fúrun mancos a scapá-se. Quando chegórun a casa, bestírun las calças secas que tenien d’aparte ne l çurron i ponírun-se a queimar palha ne l curral pa secar la camisa. Alhi, la leinha era cumo las patatas, nien raça. Até l comer que fazien ne ls pocheros era cun lume de palha!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Quando acabórun la segada, diç tiu Pépe:&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;— &lt;i style=""&gt;Bueno, yá vos voy a dar la cuenta. Trinta i trés duros, para cada uno, cun dós pesetas.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Éran meados de Júlio. Cada un agarrou sues chamancas i l denheiro i, ala para Sendin, para acarrear i trilhar l sou pan. Al passáren por Almeida, Antonho Trucal cumprou uas lambuxes pa ls garotos i un corte de pana para uas calças. Farruco yá habie curado la parchaca de l carcanhal i cumprou ua jiqueta pimpona de pana que la tie de l soto habie feito pa l sou home. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Parecie que habie sido feita para el! &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Passórun l riu a las nuobe de la manhana, an baixo de Fermeseilhe, na Chaneira. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Quien sabie nadar agarraba-se a un lato culas manos i solo daba als pies. Ls outros, que nun sabien nadar, scarranchában-se an riba de l lato, junto cula roupa, i deixában-se lebar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;" lang="ES-TRAD"&gt;Apuis de habéren labado la sarna que traien, chubírun las arribas i, al chegar al cabeço de la Marrielha, quaije que le benien las lágrimas als uolhos. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Alhá staba l campanairo de l’eigreija i l sou termo todo a la spera deilhes. Mas l’eimoçon fui de pouca dura. Dous garotos culs sous dieç anhos, çcalços, benien correndo camino alantre acontra eilhes i nistante ponírun la quadrilha an sentido:&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;— Se traeis alparagatas ó pana guardai todo porque stan ls guardas friscales a l’antrada de l lugar.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Antonho Trucal bolbiu lougo para trás i fui-se a scunder l corte de pana nun buraco que solo el coincie an Recobeilho. Deixou-lo alhá un més. Apuis, al chegar al lugar, la quadrilha spalhou-se i cada un fui por sou lado, mas ls guardas, çcunfiados, bírun benir a tiu Cruzica cun dues cargas de manolhos i inda l derramórun l pan todo para ber se ancuntrában algo no meio, mas dessa beç nun tubírun suorte.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p class="MsoBodyText" style="line-height: normal; text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: Georgia;"&gt;L die yá iba alto i la calor era por demais, mas, mesmo assi, Farruco bestiu l sou sertun po riba de la camisa i ls guardas se l agarrássen nun tenien cotos pa se l tirar, nien esso era de lei. Solo que, apuis, asno cumo el era, lebou-se-lo a tiu Pega Botones, para que l’ancolhisse un cachico nas mangas, i l tiu, cumo nun se l mandou fazer a el, acusou-lo als guardas i tirórun-se-lo. Mas esse alfaiate, de to las maneiras, tenie tanto de grande cumo de burro, la giente mandaba-le fazer las calças i apuis denunciaba-las a un guarda que tenie bezino. Farruco tubo que ir a Miranda a albantar la jiqueta i soube-le a quatrocientos i cinquenta mil reis para prouistar outra beç cun eilha an riba de ls ombros, ne ls Demingos, pul Sagrado. Antonho Trucal, l que tenie feito melhor, habie sido mandar fazer las calças adonde cumprou l corte, que le salien mais baratas i todo. Tiu Pega Botones lebaba-le trinta mil reis po las fazer i inda tenie que le pagar a mais ls forros i l restro. La tie d’Almeida fazie-se-las por un duro i inda era eilha que ponie forros, linhas, botones, alcorchetes, fibelas, todo l que fusse perciso i l feitiu era a la scuolha, nun era cumo tiu Pega Botones, solo habie de ser l que el querie!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-family: Georgia; letter-spacing: 1pt;"&gt;Que gana traie Antonho Trucal a la sue Sabel! Un cacho mais que de patatas. Alfredo i ls outros garotos cunselórun-se culas lambuxes i la torta que l pai l trouxo. Até Anica i la perra stában cuntentos de l ber. Sabel era diferente, staba mais cuntenta que naide, mas fazie de cunta que tanto se le daba.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: justify;" class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;s
